Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Almegaföretag vill ha ut medlemslistor

Enligt uppgifter till Unionen har Almegas medlemsföretag samlat in listor över vilka anställda som är medlemmar i Unionen på de arbetsplatser där facket har varslat om strejk. Medan Unionen menar att det är ett brott mot Personuppgiftslagen (PUL) försvarar Almega att företagen efterfrågar facktillhörighet.
Linnea Andersson Publicerad 8 april 2016, kl 14:05
Colourbox
Har arbetsgivare rätt att ta reda på vilka som är med i facket eller inte? Om det har Unionen och Almega olika syn på. Colourbox

– Menar du att man ska leva i ovetskap om vilka som ska gå ut och strejka? Det ska enkelt framgå redan av varslet, säger Jonas Stenmo, chefsjurist på Almega.

Unionen har gått ut med en uppmaning till sina fackklubbar att inte lämna ut listor och menar att arbetsgivare inte har rätt att ta reda på om en anställd är med i facket eller inte.

– Våra medlemmar befinner sig en väldigt pressad situation just nu. Det här handlar om att skydda dem enligt den rätt de har enligt både Personuppgiftslagen och föreningsrätten. Det handlar inte om att försvåra för arbetsgivaren, säger Sara Hedman, central ombudsman med avtalsansvar för IT- och Telekomavtalet, på Unionen.

Sara Hedman påpekar att lagen alltid gäller, såvida den inte kopplas till lönerevisionen då arbetsgivaren enligt arbetsledningsrätten kan behöva uppgifterna.

– Våra medlemmar ska inte ens behöva få frågan.

Dessutom kan det finnas de som inte är med i facket som vill delta i strejken, vilket de har rätt att göra även om de inte får konfliktersättning från facket.

Att uppmaningen om att begära ut medlemslistor skulle komma direkt från Almega har Sara Hedman bara fått andrahandsuppgifter om. Däremot säger hon att de med säkerhet vet att arbetsgivarna ligger på både klubbarna och de anställda ute på företagen.

Tror du att arbetsgivarna gör det trots att de vet att de inte får eller beror det på okunskap?
– Jag vågar inte svara på hur väl informerade arbetsgivarna är, men jag tycker aldrig att våra medlemmar ska behöva utsättas för att råka ut för föreningsrättskränkning eller att arbetsgivarna börja tafsa på det Personuppgiftsalgen skyddar.

Jonas Stenmo chefsjurist på Almega tycker att företagen självklart måste kunna bilda sig en uppfattning av omfattningen på den strejk som eventuellt bryter ut den 18 april och vilka personer som kommer att lägga ner arbetet.

– Det är väl så att man i första hand har vänt sig till den lokala klubben och vill ha information om vilka som är medlemmar och när man inte har fått det har man vänt sig till individerna och frågat om de är organiserade eller inte.

Enligt honom är det inte Almega som uppmanar företagen att samla in listor över vilka som är med i facket, däremot talar de via sin rådgivning om att företagen har möjlighet att göra det. Han håller inte med om att det skulle bryta mot lagen.

– Det är definitivt inget brott mot Personuppgiftslagen. Man får behandla sådana uppgifter om det krävs för att fullgöra sina arbetsrättsliga skyldigheter. Det finns ett antal exempel i Medbestämmandelagen (mbl) där man som arbetsgivare är skyldig att ta reda på i vilka fack det finns medlemmar på arbetsplatsen, för att till exempel påkalla förhandlingar, säger Jonas Stenmo.

Har du något annat exempel än när det gäller lönerevision?
– På en arbetsplats som inte är bunden av kollektivavtal så är arbetsgivaren förhandlingsskyldig enligt elfte paragrafen i mbl gentemot alla fackförbund som har medlemmar på arbetsplatsen. I förarbetet till den lagen framgår det att arbetsgivaren har en skyldighet att ta reda på vilka som är medlemmar och var.

Fast det här gäller ju företag där det finns kollektivavtal.
– Det spelar väl ingen roll? Undantaget i PUL följer av 16:e paragrafen där det står att för att fullgöra sina arbetsrättsliga skyldigheter enligt lag så måste man göra så här.

Jonas Stenmo tror inte att det är Unionens juridiska bedömning att det här är ett brott mot PUL utan att det beror på en feltolkning och tror att frågan kommer lösa sig.

Unionen menar dock att arbetsgivaren inte har något stöd i 16:e paragrafen i PUL eftersom strejkvarslet gäller allt tjänstemannaarbete.

PUL:

Enligt Personuppgiftslagens 13:e paragraf är det ”förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar”:

a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse, eller
d) medlemskap i fackförening

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.