- Var trevlig mot alla - från lokalvårdaren till receptionisten. Det är lätt gjort att i nervositeten bara koncentrera sig på personalchefen och glömma att ett mörtigt uppträdande mot någon i periferin kan stjälpa ditt i övrigt klanderfria beteende.
- Var förberedd. Lättare sagt än gjort eftersom man aldrig vet vilka frågor som kommer att dyka upp. Ett sätt att förbereda sig är att googla företaget och ta reda på så mycket som möjligt om det. Du bör också ha ett intelligent svar på frågan varför du vill jobba just där - det ärliga svaret att du behöver ett jobb, funkar tyvärr inte. Arbetsgivare vill bli smickrade.
- Framställ dig smickrande. Ha ögonkontakt men stirra inte. Det är inte arga leken. Trots att det skrivs om och igen om vikten av fasta handslag, förekommer döda fisken egendomligt ofta - det vill säga att någon lägger en slapp labb i ens hand istället för att krama den förtroendeingivande. Tänk även på klädsel och utseende. Även om du är mäkta stolt över ditt piercingbling och har avlagt ett heligt löfte om att gå barfota så länge marken är snöfri, kan ett oortodoxt utseende försvåra möjligheten till jobb på vissa konventionella arbetsplatser.
- Ljug. Fast om rätt saker. En arbetsgivare har faktiskt inte att göra med om du planerar familj eller inte. Och på frågor om din person behöver du inte nödvändigtvis bevisa att du har självinsikt och rabbla upp alla mindre fördelaktiga egenskaper. Det är mycket troligt att arbetsgivaren frågar om dina sämre sidor, men servera bara en eller högst så många som efterfrågas.
Även om din förra chef var en skithög och ditt förra jobb världens tristaste, så välj dina ord och uttryck, om frågan om varför du slutade dyker upp. - Var ärlig. Ljug inte om saker som lätt kan motbevisas, till exempel vad du kan och vad du gjort förr. Om arbetsgivaren kommer på dig riskerar du bli av med jobbet - anställningsavtalet blir ogiltigt och las regler gäller inte.
- Ha koll på kroppsspråket. Det förtar effekten om du sitter och knyter nävarna samtidigt som du talar varmt om fähunden du jobbar för nu. Ett klassiskt råd är att härma kroppsspråket hos den du talar med. Om du inte gör det övertydligt, och om den som intervjuar dig inte har läst samma artiklar som du, kan det nämligen fungera förtroendeingivande rent psykologiskt att spegla någon.
- Var lagom. Det är lätt att bluddra på om man är nervös, men undvik att bli för långrandig om du ombeds berätta något om dig själv. Å andra sidan är det inte så lämpligt att bli totalt svarslös heller. Öva gärna in några korta koncisa svar på frågor som kan väntas dyka upp. Har du möjlighet så träna med en kompis eller ta kontakt med ett bemanningsföretag som dessutom kanske kan ge feedback på din prestation.
- Var beredd på att bli överrumplad. Det förekommer faktiskt ibland frågor som är totalt ovidkommande i en intervjusituation. Vad svarar man på frågan: Vad har du för relation till dina föräldrar? Eller: Är du religiös? Eller: Vad håller du på för fotbollslag? Ibland kan man misstänka att arbetsgivaren försöker provocera med flit, för att se om du har vad som krävs. Ibland är det ämnat som ett skämt, men det kan vara riskabelt att utgå från att det är det. Får du en knepig fråga så ta en klunk kaffe, eller passa på och be om vatten, för att få lite betänketid. Är du osäker på om du hört rätt så ställ en motfråga: Ni vill alltså veta vilken relation jag har till mina föräldrar? Exakt vad vill ni veta?
Åtta tips för anställningsintervjun
Det finns förmodligen lika många svar på hur man ska bete sig på en anställningsintervju, som det finns arbetscoacher eller personalchefer. Vissa tips är dessutom direkt motsägelsefulla. Här kommer ytterligare några för att spä på intervjuångesten.