Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Avskaffa arbetsförmedlingens kontroll!

Här kommer förslag på arbetsmarknadspolitiska åtgärder till regeringen:
Publicerad 22 juni 2015, kl 10:09

För att ytterligare kränka arbetssökande så skulle man kunna tänka sig att alla arbetssökande förses med en fotboja eller varför inte ett märke på ytterplagget i stil med en gul davidstjärna. Kanske de då börjar inse att vara arbetslösa inte är ett bra alternativ och tvingas då ta vilket jobb som helst, var som helst och till vilken lön som helst.

De som har arbete kommer då att bli ännu mer skrämda och livegna att göra sitt yttersta, arbeta övertid och drabbas av psykisk ohälsa av rädsla för att bli arbetslös. Detta är bara förslag i linje med nuvarande politik och Alliansens politik med Moderaterna i spetsen det så kallade nya arbetarpartiet.

I en mer mänsklig värld kanske följande förslag skulle passa bättre:

*Avskaffa arbetsförmedlingens kontroll och kränkningssystem *Ingen privat aktör ska få tjäna pengar på arbetssökande, utförsäkrade, sjuka - det borde vara en grundlag!

*Vissa f d svenska politiker har begått brott mot mänskligheten!

*Med alla medel få tillbaks människor i arbete, förenklade regelverk kring studier och söka-jobbresor av alla slag, studera med a-kassa, fria resor för arbetssökande i Norden.

Sociala och ekonomiska vinster med ovanstående: bättre arbetsmiljö och färre hot mot myndighetspersonal framförallt inom F-kassa och Arbetsförmedlingar.

De arbetssökande skulle få tillbaka lite av sitt människovärde, känna att landet Sverige verkligen satsar på dem till skillnad mot dagens kränkande system,  maktmissbruk från myndigheter, genomruttet system och byråkrati.
//Eva-Sara

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson