Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Blir Unionenmedlemmar lurade?

Det vore på sin plats att vi medlemmar i Unionen får förklarat varför SEB anser att vi får en extra förmånlig ränta om 5,35% medan vi genom att inte hänvisa till medlemskap i Unionen istället kan nytja SEB´s sk enkla lånet där erbjudandet är 4,75%
Åsa Frisk Publicerad 19 juni 2014, kl 12:51

Jag hoppas att Kollega kan bidra till att ställa SEB mot väggen för sitt falska påstående om förmånlig ränta för Unionenmedlemmar.

Från SEB annons i Kollega nr 5 2014: medlemslånet med extra förmånlig ränta för dig, 5,35%
Från SEB annons i Upplsaget Post Nord 16 juni 2014: Enkla lånet 4,75%

//Esse

Svar från SEB: Tror den enkla förklaringen är ett missförstånd när du tittat på erbjudandet som  vi har för Unionen och vad som gäller för Medlemslån respektive Enkla Lånet. Medlemslånet har f.n mycket riktigt en räntesats på 5,35% för Unionens medlemmar. Den räntan är klart konkurrenskraftig om man jämför med alla andra typer av konsumtionslån som finns på marknaden. Enkla Lånet ligger också väl till men där är den stora skillnaden att vi har ett spann som innebär att en kund kan få en ränta mellan 4,75-12,86%. Vilken ränta kunden får avgörs efter vad den individuella kreditbedömningen visar och där tar vi hänsyn till många olika parametrar som t ex. inkomst, utgifter, sparande, totala lån och krediter, tidigare skötsel, antal förfrågningar mm.

Så fördelen med Medlemslånet är att alla som kan beviljas ett lån och där vi har en överenskommelse med ett kollektiv, som i det här fallet är Unionen, får alla samma låga ränta oavsett vad den individuella kreditbedömningen visar. Det hoppas och tror vi är ett förmånligt erbjudande.

Med hopp om en trevlig sommar
önskar
Stefan Karlsson, Alliansansvarig, Företagsmarknad & Allianser SEB

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson