Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

"De kringgår avtalet med timanställda"

Studenter som jobbar mindre än 19 timmar i veckan inom callcenterbranschen omfattas inte av kollektivavtalet. Det kan utnyttjas av arbetsgivarna. Vilket också händer, men på Unionen har man inte ännu sett att det satts i system.
Niklas Hallstedt Publicerad

På telemarketingföretaget Makalös i Karlstad sades de flesta av dem som jobbade heltid eller nästan heltid upp i samband med att företaget skaffade kollektivavtal. Det hävdar Unionens klubbordförande Jan Mario Vangen.

- 40 av 60 varslades om uppsägning. Företaget skyllde på kollektivavtalet som tvingade dem att betala ob-tillägg och annat, och att det blev för dyrt. Man ansåg att man hade förlorat många projekt. Varslet kom på våren, sedan på hösten började man anställa igen.

Men nu anställde företaget i stället timjobbande studenter, enligt Jan Mario Vangen. Anställda som arbetar som mest 19 timmar per vecka och har en annan huvudsaklig sysselsättning, exempelvis studerar, omfattas nämligen inte av avtalet.

- Det är klart att det blir billigare. Det här är ett sätt att gå runt kollektivavtalet.

De här uppgifterna tillbakavisas till stor del av Makalös vd Björn Jacobsen. Enligt honom var det drygt 20 av de varslade som hade arbetet på Makalös som huvudsaklig sysselsättning, de övriga hade jobbet som bisyssla.

Anledningen till uppsägningarna var en arbetsbristsituation, det gällde att anpassa kostymen, menar han. Därefter har företaget mycket riktigt anställt ny personal. Att det framför allt blivit timanställda beror på att behovet av arbetskraft legat på kvällarna.

- Det handlar inte om att vi ska slippa tillämpa avtalet. Vi har alltid haft folk som jobbat extra hos oss, säger Björn Jacobsen.

Annika Flaten, ombudsman som är ansvarig för callcenteravtalet på Unionen, är medveten om att Makalös drog ned på personal.

- Man får utgå ifrån att de hade fått mindre att göra. Jag vet inte om de ersatt personalen i samma utsträckning. Jag har svårt att prata om just det här fallet.

Enligt Annika Flaten har i alla fall inte tillvägagångssättet satts i system i callcenterbranschen. Skulle det ske, skulle facket agera.

- Då är det en fråga att pröva både lokalt och sedan centralt. Men framför allt är det en fråga för avtalsförhandlingarna.

Frågan har också varit på tapeten flera gånger, men ännu aldrig kommit hela vägen in i avtalsrörelsen.

- Almega är väl medvetet om att vi har frågan uppe. Skulle det visas att anställningsformen missbrukas kommer det bli mer tryck i frågan.

För klubbarna gäller det framför allt att bevaka att kriterierna för att anställningen ska klassas som bisyssla uppfylls, påpekar Annika Flaten.

- Det räcker inte med att jobba max 19 timmar i veckan. Är det här det enda du gör är det inte en bisyssla, utan en deltidsanställning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.