Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Det enda jag ville var att bli nykter"

Vad har arbetsgivaren för ansvar för anställdas alkoholmissbruk? Cecilia Svensson är nykter alkoholist och har olika erfarenheter av hur arbetsgivare tacklat frågan.
Linnea Andersson Publicerad 3 december 2012, kl 11:13

I ett styrelserum sitter tre män uppradade längs ena sidan av ett bord, företagets vd, styrelseordförande och en chef. På andra sidan bordet sitter deras medarbetare Cecilia Svensson i tårar. Hon har nyligen berättat för sin arbetsgivare att hon är alkoholist, att hon behöver hjälp och nu haglar frågorna över henne. "Varför kan du inte betala själv för behandling?" "Har du problem med ekonomin, Cecilia?" "Finns det verkligen ingenting som samhället kan göra?"

- Det enda jag ville var att bli nykter och jag klarade inte av det själv, säger Cecilia Svensson.

Det var andra gången på kort tid som Cecilia Svensson tagit mod till sig att erkänna och berätta om sin alkoholism för en arbetsgivare. När hon bad om hjälp sa hennes förra chef att "det vi inte har ställt till med ska vi heller inte betala för".

- Jag fick en papperslapp med ett telefonnummer till landstinget. Det var som att jag fick skylla mig själv.

Efter ett tag bytte Cecilia Svensson jobb, inte bara på grund av att hon inte fick hjälp utan för att hon ville testa något nytt. Hon tänkte att en nystart skulle få henne att må bättre och försökte bli nykter på egen hand. Det gick sådär. Hon började dricka igen och så var det samma visa om igen. Från att ha haft ett nära samarbete med vd:n på företaget, upplevde Cecilia Svensson en misstänksamhet och att hon blev ifrågasatt. Sedan blev hon kallad på mötet med företagsledningen.  

- Det kändes ganska hopplöst så då ringde jag till Unionen för att få prata med någon som kanske kunde stå på min sida. Han jag pratade med var jätteförstående och det var ju skönt att någon lyssnade, men så sa han att "visst kan vi ställa upp och vara med på något möte, men ska jag vara helt ärlig brukar det aldrig leda någonstans". Jag kände mig väldigt ensam och utsatt och någonstans där gav jag upp. Jag hade inte råd att åka i väg till något behandlingshem och vara borta från jobbet, det var jätte­jobbigt.

Cecilia Svensson vet att det är svårt att hjälpa någon som dricker, speciellt eftersom många förnekar sitt missbruk och ljuger om det. Just därför vill hon uppmana chefer som hamnar i en sådan situation att lyssna. Om personen i fråga har förstått att den har ett problem har man kommit en bra bit på vägen.

- Jag är övertygad om att jag föddes med min alkohol­allergi och skyller inte på arbetsgivaren. Men visst är det olyckligt att vara på resande fot, bo på hotell och ha nära till barer när man är alkoholist. När jag fortfarande drack tänkte jag så klart inte så. Även om det inte är arbetsgivarens fel så säger arbetsmiljölagen att man har en skyldighet att hjälpa.

I dag jobbar Cecilia Svensson hos en arbets­givare med en bättre alkohol- och drogpolicy. De har en utskriven plan för hur man ska bemöta medarbetare med missbruk.

Efter att ha gått i behandling på heltid fortsatte Cecilia Svensson i eftervård. En dag kom en kvinna från Försäkringskassan och höll en föreläsning om stöd och hjälp som de kunde erbjuda. "Vad finns det för oss som har jobb?" frågade Cecilia.
 "Vadå, har ni jobb?" utbrast hon häpet.

- I hennes värld fanns det inte att vi var vanliga människor med jobb, vilket alla utom en hade. Hon tänkte att vi var parkbänksalkisar och då började jag tänka på hur man kunde göra för att förändra den bilden. Kunde jag tänka mig att berätta att jag själv var alkoholist?

- Jag tar en dag i taget. Jag väljer att vara nykter för min skull och jag vet att jag är fullt fri att välja att dricka om jag skulle vilja, men jag vill inte. Det är så vanligt för mig att vara nykter i dag, så jag tänker inte ens på det längre. Jag har fått medalj, säger hon och skrattar lite när hon visar nyckelringen för fem års nykterhet.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.