Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Det går trender i attraktiva egenskaper
En initiativrik, självständig person som är bra på att samarbeta. Där har du idealsökanden till de flesta platsannonserna sedan 1960-talet. Skulle en extrovert eller introvert person nå störst framgång i att få ett jobb i dagens flora av platsannonser? Det är oklart, men klart är att det går trender i vad arbetsgivare söker.
Karin Helgesson från Göteborgs universitet har undersökt förändringsmönster i platsannonser under en 50-årsperiod och kan konstatera att de tre egenskaper som efterfrågades mest under 1950-talet, efterfrågas även i dag.
- Samarbetsförmåga, initiativrik och självständighet är de mest förekommande orden. Att det är just de egenskaperna kan ha många orsaker. De behövs i många yrken och branscher. Men sen visar de också hur det svenska arbetslivet ser ut: Det är viktigt att vi är överens, men när vi väl är det ska vi kunna gå ut och jobba självständigt, säger Karin Helgesson.
Framåt 2000-talet tar ordet drivkraft över egenskapen samarbetsförmåga i annonserna. Man vill att medarbetaren tar ansvar för att arbetet går framåt, uppnår resultat och leder andra genom att kommunicera.
- Dels beror det på att man monterade bort en rad mellanchefer och i och med det började det dyka upp andra önskemål på egenskaper. Men sedan blev kraven också hårdare. Man säger i princip att har du inte de här egenskaperna behöver du inte bemöda dig med att läsa vidare.
Platsannonserna fungerar som tidsdokument och ger en fingervisning vilka värderingar som råder i arbetslivet och vilken syn arbetsgivaren har på sina anställda. I tidiga annonser beskriver arbetsgivarna sig själva som expansiva, stora och ledande. Under senare år fokuserar man mer på medarbetaren, erbjuder personlig utveckling och roliga arbetsuppgifter.
- På 1950-talet erbjöd man förmåner som pension och under 1960-talet var trygghet en viktig faktor. I dag är individen viktigare. Arbetsgivaren erbjuder glädje och utveckling på jobbet och genom det en anställningsbarhet. Det är som att säga, vi lovar ingen framtid hos oss, men vi lovar att utveckla dig så att du kan gå vidare.
Vill arbetsgivaren verkligen ha det som står i annonsen?
- Förmodligen inte. Eftersom det går trender i hur man uttrycker sig så lägger olika rekryterare olika betydelser i det som ligger i luften. Vi är flockdjur och följer varandras mönster. Det är likadant med platsannonser.
Tror du att en extrovert person skulle nå större framgång att i nå fram till en arbetsgivare?
- Det är inte alls säkert. Orden noggrann och omsorgsfull var ord som återkom när en av mina studenter undersökte platsannonser i vår och jag såg det även i mitt material. Arbetsgivare vill inte bara ha glada säljande personer med risk för att vara lite slarviga. De behöver även någon som får jobbet gjort. Sedan skiljer det säkert beroende på arbetsuppgift. En annons som innehåller ordet noggrann söker man ofta en administratör. En annons med orden energisk och driven är ofta till en säljare.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
