Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facklig kollaps på gym

Den fackliga situationen i gymbranschen är en mindre katastrof. Det tillstår även facken. Och medlemmarna kommer i kläm.
Anita Täpp Publicerad
Vilhelm Stokstad/TT
Vilhelm Stokstad/TT

Många gym saknar kollektivavtal. Det betyder att de anställda inte är garanterade löneökningar, tjänstepension eller andra villkor för att skapa trygghet.

Men även i de fall det finns ett avtal så är det tecknat mellan arbetsgivarorganisationen Almega och akademikerförbundet SRAT. Problemet är att eftersom de flesta gymanställda inte har en akademisk examen så får de inte vara med i SRAT – och saknar då helt inflytande över det avtal i vilket deras anställningsvillkor regleras.

– De är i kylan, i ett ingenmansland, säger Dennis Meijer, ombudsman på Unionens regionkontor i Stockholm.

Visserligen har många – i dag runt 800 anställda – i stället gått med i Unionen. På så vis kan de få hjälp i individuella frågor, om de exempelvis skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist eller om arbetsgivaren bryter mot en lag, som exempelvis semesterlagen. Men något inflytande över avtalet har de ändå inte.

Att det har blivit så beror på att när SRAT och Almega kom överens om att teckna gymavtalet 2008 så krävde – enligt SRAT – Almega att få in en formulering i avtalet som innebär att inget annat fackförbund kan teckna kollektivavtal för sina medlemmar.

Detta skedde enligt Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård bakom ryggen på Unionen, som då sedan länge hade förhandlat med Almega om ett gymavtal. Men man stod långt ifrån varandra därför att man hade olika syn på ob-ersättningen.

– Vi kunde inte gå med på att skriva bort den. Däremot var vi beredda att diskutera andra bransch-anpassningar. Men plötsligt hade Almega och SRAT skrivit ett avtal där vår möjlighet att teckna för våra medlemmar hade blockerats. Eftersom vi har åtminstone åtta gånger så många medlemmar som SRAT i gymbranschen, så blir den nuvarande lösningen helt fel, säger Leif Nicklagård.

– Om man ska skriva ett branschavtal ska man väl vara så pass påläst att man känner till konsekvenserna av det man skriver under.

Men varför gick SRAT med på att teckna ett avtal som innebär att en stor grupp gymanställda står utan fackligt inflytande?

Anders Berndt, förhandlingschef på SRAT, ger två förklaringar till det. SRAT visste inte att Almega redan förhandlade med Unionen. Dessutom visste man via de SRAT-medlemmar som jobbar på gym att där fanns många problem. Med kollektivavtal skulle det bli mer ordning och reda för alla anställda på gymmen.

– Vi hade inget syfte att blockera för andra förbund. Senare, under 2010 och 2011, kom vi överens med Unionen om ett gemensamt avtalsförslag som vi också lade fram till Almega. Men sedan vi och Unionen blev oense om vilka gymanställda våra respektive förbund skulle organisera tecknade vi själva kollektivavtalet med Almega, säger Anders Berndt.

– Vi tycker också att situationen är beklaglig och tar gärna upp nya diskussioner med Unionen för att försöka lösa det här.

Läs mer: 4 000 mindre i månaden för gyminstruktörer efter nyår

Patrik Eidfelt, förhandlingschef på Almega Tjänsteföretagen, menar att det är Unionens fel att så många gymanställda inte har något inflytande på det kollektivavtal som reglerar deras arbetsvillkor.

– Vi försökte länge få till ett avtal med Unionen, som tyvärr inte var villiga att diskutera ett branschanpassat avtal när det gäller ob-ersättningen. Därför kom vi inte vidare, säger Patrik Eidfelt.

– Sedan hade SRAT behov av att teckna ett avtal för sina medlemmar inom avtalsområdet och där nådde vi en lösning. I en situation där man inte har en part som är beredd att hitta branschvillkor så tecknar man ju avtal med den som är beredd att göra det.

En bransch som rusar

Under år 2014 beräknades 1,6 miljoner svenskar träna på gym och branschen omsatte drygt 5,1 miljarder kronor. På fyra år, mellan åren 2010 och 2014, ökade gymbranschens omsättning med 65,5 procent, enligt Upplysningscentralen.

Några av de största privatägda gymkedjorna i Sverige är SATS, Actic, Fitness24Seven, Nordic Wellness, Medley, STC (tidigare Sportlife), Itrim och Worldclass

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Experten om mobbning: ”Ställ krav på ordentliga utredningar”

Mobbningsexperten Ståle Einarsen anser att Arbetsmiljöverket borde ta i med hårdhandskarna för att arbetsgivare ska få stopp på trakasserier på jobbet. Men myndigheten är bakbunden av lagar och resurser.
Torbjörn Tenfält Publicerad 20 november 2025, kl 06:00
Mobbningsexperten Ståle Einarsen anser att Arbetsmiljöverket bör ha en mer aktiv roll i arbetet mot mobbning på arbetsplatsen. Foto: Anders Wiklund/TT/privat

Professor Gunnar Johansson vill, utifrån sina erfarenheter, förändra hur trakasserier på jobbet utreds. 

Även den norske arbetsmiljöforskaren Ståle Einarsen är kritisk mot hur systemet fungerar i dag. Han vill att Arbetsmiljöverket tar en mer aktiv roll, och sätter press på arbetsgivaren. 

När ord står mot ord om mobbning på en arbetsplats måste alla fakta upp på bordet, framhåller han. 

– Det är viktigt att utgå från faktiska förhållanden och göra det på ett sätt så att det inte uppstår jävsproblematik. Det ska finnas en skriftlig dokumentation som kan kontrolleras av andra, säger Ståle Einarsen, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Universitetet i Bergen. 

Tillsammans med det norska Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter har han utvecklat ”Faktaundersökelse”, en metod för att utreda mobbningsärenden som även har använts på arbetsplatser i Sverige.

Metoden går ut på att undersöka fakta på ett systematiskt sätt. Utredaren, som ofta har uppdraget som en del av sin anställning inom företagshälsovården eller på en HR-avdelning, samlar information från de inblandade parterna, hör vittnen och går igenom skriftlig information.

– Det måste finnas en skriftlig dokumentation som kan kontrolleras av andra. Replikrätt är viktigt och man måste utreda alla de involverade parternas utsatthet, säger Ståle Einarsen. 

 

Arbetsmiljöverket kräver inte utredning om mobbning

Utredningen går till på ungefär samma sätt om det är en chef eller kollega som är mobbaren. Men behovet av en oberoende utredning kan vara ännu större om det är en ansvarig chef som är anmäld för mobbning, betonar han.

Metoden fick snabbt brett genomslag i Norge när den lanserads för snart 20 år sedan. Men den har också fått kritik, till exempel att det trots ambitionen om en oberoende utredare är arbetsgivaren som formulerar problemet.

– Bäst vore om Arbetsmiljöverket hade en mer aktiv roll i mobbningsärenden. Det gäller både Norge och Sverige. Myndigheten borde kontrollera hårdare att utredningar verkligen kommer till stånd, men också ha resurser och kompetens för att själv kunna utföra oberoende utredningar i särskilt svåra fall, säger Ståle Einarsen.

Arbetsmiljöverket i Sverige ställer krav på arbetsgivare att förebygga och hantera mobbning och kränkande särbehandling, men myndigheten kräver inte att arbetsgivare utreder enskilda mobbningsfall på jobbet.

Ulrich Stoetzer

– I arbetsmiljölagen står inget om hur man ska hantera kränkande särbehandling. Därför ställer vi inte heller krav på utredning. Arbetsmiljöverket går inte in i enskilda ärenden, särskilt inte för att avgöra skuld eller kompensation, säger Ulrich Stoetzer, sakkunnig i frågor om kränkande särbehandling och andra former av organisatorisk och social arbetsmiljö.

Varför gör ni inte det?

  Det ligger inte i vårt uppdrag. Det är parterna och arbetsdomstolen som gör sådana avgöranden.

Så arbetsgivaren är inte skyldig att göra en utredning av ett mobbningsärende som uppstår på arbetsplatsen?

– Inte utifrån vår lagstiftning. Vi ställer inga krav om att det ska utredas om det förekommit kränkande särbehandling eller inte. Det vi ställer krav på är att arbetsgivaren ska utreda om det finns något i arbetsmiljön som bidragit till detta så man kan förebygga det i framtiden. Här utgår vi från våra föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Finns det någon annan lagstiftning som kräver att arbetsgivaren utreder?

     Ja, om mobbningen kan få arbetsrättsliga konsekvenser. Om det handlar om någon form av diskriminering kan diskrimineringslagen tillämpas.

Kan Arbetsmiljöverket gå in och vara en oberoende part i en utredning om mobbning på jobbet?

– Det är tveksamt rent juridiskt. Om det ändå skulle gå är det en fråga om resurser. Då behöver vi ett helt annat uppdrag.

Arbetsmiljölagen är framåtsyftande och reglerar arbetsgivarens skyldighet att förebygga olyckor och brister i arbetsmiljön, framhåller Ulrich Stoetzer. 

– Arbetsgivaren ska ha klargjort för alla arbetstagare att den här typen av beteende inte accepteras. Arbetsgivaren ska också undersöka arbetsmiljön med utgångspunkt i risken för kränkande särbehandling. Här handlar det om att titta på arbetsbelastning, konflikter och annat som kan bidra till att det uppstår sådant beteende, säger han.

1 av 10 utsatt för kränkande särbehandling


Ulrich Stoetzer är psykolog i grunden och har arbetat med frågor om kränkande särbehandling i 25 år.

– Man brukar prata om att 8-12 procent av alla anställda känner sig utsatta i någon grad, från att man kallar varandra saker man inte borde till systematisk mobbning. Att en av tio är utsatt för kränkande särbehandling är alarmerande. Dels för att det påverkar hälsan och kan leda till psykisk sjukdom, dels för att medarbetare riskerar att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap.

Varför uppstår mobbning?

– Om arbetsmiljön är dålig med för hög arbetsbelastning ser vi att beteendet med mobbning och andra former av kränkande särbehandling ökar. Är man utsatt för ständig stress och press och känner att man inte har tillräckligt med tid så tar det på humöret och risken finns att nu börjar man ta ut sin frustration på andra, säger Ulrich Stoetzer.

Så säger lagen

  • Arbetsmiljölagen slår fast att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Till det räknas även kränkande särbehandling och mobbning.
  • Arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten (AFS 2023:2, §10).
  • Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras (§11).
  • Om någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet, eller om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas (AFS 2023:1, §12)
  • Syftet med att utreda en händelse är att komma fram till vilka åtgärder som behöver vidtas för att det inte ska hända igen. Det är viktigt att klarlägga bakomliggande orsaker i arbetsmiljön och inte fokusera på individuella faktorer eller på skuldfrågan.

Källa: Arbetsmiljöverket