Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facklig kollaps på gym

Den fackliga situationen i gymbranschen är en mindre katastrof. Det tillstår även facken. Och medlemmarna kommer i kläm.
Anita Täpp Publicerad 8 december 2015, kl 11:49
Vilhelm Stokstad/TT
Vilhelm Stokstad/TT

Många gym saknar kollektivavtal. Det betyder att de anställda inte är garanterade löneökningar, tjänstepension eller andra villkor för att skapa trygghet.

Men även i de fall det finns ett avtal så är det tecknat mellan arbetsgivarorganisationen Almega och akademikerförbundet SRAT. Problemet är att eftersom de flesta gymanställda inte har en akademisk examen så får de inte vara med i SRAT – och saknar då helt inflytande över det avtal i vilket deras anställningsvillkor regleras.

– De är i kylan, i ett ingenmansland, säger Dennis Meijer, ombudsman på Unionens regionkontor i Stockholm.

Visserligen har många – i dag runt 800 anställda – i stället gått med i Unionen. På så vis kan de få hjälp i individuella frågor, om de exempelvis skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist eller om arbetsgivaren bryter mot en lag, som exempelvis semesterlagen. Men något inflytande över avtalet har de ändå inte.

Att det har blivit så beror på att när SRAT och Almega kom överens om att teckna gymavtalet 2008 så krävde – enligt SRAT – Almega att få in en formulering i avtalet som innebär att inget annat fackförbund kan teckna kollektivavtal för sina medlemmar.

Detta skedde enligt Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård bakom ryggen på Unionen, som då sedan länge hade förhandlat med Almega om ett gymavtal. Men man stod långt ifrån varandra därför att man hade olika syn på ob-ersättningen.

– Vi kunde inte gå med på att skriva bort den. Däremot var vi beredda att diskutera andra bransch-anpassningar. Men plötsligt hade Almega och SRAT skrivit ett avtal där vår möjlighet att teckna för våra medlemmar hade blockerats. Eftersom vi har åtminstone åtta gånger så många medlemmar som SRAT i gymbranschen, så blir den nuvarande lösningen helt fel, säger Leif Nicklagård.

– Om man ska skriva ett branschavtal ska man väl vara så pass påläst att man känner till konsekvenserna av det man skriver under.

Men varför gick SRAT med på att teckna ett avtal som innebär att en stor grupp gymanställda står utan fackligt inflytande?

Anders Berndt, förhandlingschef på SRAT, ger två förklaringar till det. SRAT visste inte att Almega redan förhandlade med Unionen. Dessutom visste man via de SRAT-medlemmar som jobbar på gym att där fanns många problem. Med kollektivavtal skulle det bli mer ordning och reda för alla anställda på gymmen.

– Vi hade inget syfte att blockera för andra förbund. Senare, under 2010 och 2011, kom vi överens med Unionen om ett gemensamt avtalsförslag som vi också lade fram till Almega. Men sedan vi och Unionen blev oense om vilka gymanställda våra respektive förbund skulle organisera tecknade vi själva kollektivavtalet med Almega, säger Anders Berndt.

– Vi tycker också att situationen är beklaglig och tar gärna upp nya diskussioner med Unionen för att försöka lösa det här.

Läs mer: 4 000 mindre i månaden för gyminstruktörer efter nyår

Patrik Eidfelt, förhandlingschef på Almega Tjänsteföretagen, menar att det är Unionens fel att så många gymanställda inte har något inflytande på det kollektivavtal som reglerar deras arbetsvillkor.

– Vi försökte länge få till ett avtal med Unionen, som tyvärr inte var villiga att diskutera ett branschanpassat avtal när det gäller ob-ersättningen. Därför kom vi inte vidare, säger Patrik Eidfelt.

– Sedan hade SRAT behov av att teckna ett avtal för sina medlemmar inom avtalsområdet och där nådde vi en lösning. I en situation där man inte har en part som är beredd att hitta branschvillkor så tecknar man ju avtal med den som är beredd att göra det.

En bransch som rusar

Under år 2014 beräknades 1,6 miljoner svenskar träna på gym och branschen omsatte drygt 5,1 miljarder kronor. På fyra år, mellan åren 2010 och 2014, ökade gymbranschens omsättning med 65,5 procent, enligt Upplysningscentralen.

Några av de största privatägda gymkedjorna i Sverige är SATS, Actic, Fitness24Seven, Nordic Wellness, Medley, STC (tidigare Sportlife), Itrim och Worldclass

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först