Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Feta diskrimineras på jobbet

Många överviktiga upplever att de blir illa behandlade i arbetslivet. I Danmark pågår ett rättsfall där en dagbarnvårdare hävdar att han blev diskriminerad på grund av sin vikt när han blev uppsagd.
Anita Täpp Publicerad 22 mars 2017, kl 05:50
Shutterstock
Shutterstock

Flera undersökningar har visat att överviktiga diskrimineras på arbetsmarknaden – de har mycket sämre chans vid rekrytering, tjänar sämre och avskedas lättare än andra.

Den bilden känner också Jenny Vinglid, ordförande för Riksförbundet Hälsa oberoende av storlek, väl igen genom sina kontakter med överviktiga medlemmar. Ändå vet hon ännu ingen som har gjort en DO-anmälan.

– Vi vill ju gärna att problemet lyfts fram och försöker därför uppmuntra alla som känner sig drabbade att anmäla det, men hittills verkar ingen ha gjort det, säger hon.

Att det numera är möjligt att anmäla en arbetsgivare för diskriminering till följd av fetma beror på det danska rättsfallet.

När dagbarnvårdarens fackförbund drev fallet i danska tingsrätten begärde den att EU-domstolen skulle avgöra om fetmadiskriminering strider mot EU:s likabehandlingsdirektiv. I slutet av 2013 slog domstolen fast att även om fetma inte är ett handikapp i sig så kan den – om den leder till begränsningar i arbetsförmågan – klassas som ett funktionshinder som är skyddat av EU:s direktiv mot diskriminering.

Förra våren meddelade den danska tingsrätten att man inte ansåg att den kommun som sagt upp dagbarnvårdaren hade gjort sig skyldig till diskriminering. Nu driver hans fackförbund fallet vidare till länsrätten.

På Diskrimineringsombudsmannen har man ingen uppgift om ifall någon i Sverige har anmält att den blivit diskriminerad på grund av fetma.

Att många som känner sig illa behandlade i arbetslivet inte anmäler det tror Jenny Vinglid kan bero på att de inte alltid inser att det kan handla om diskriminering.

– Det kan ju vara svårt att ”ta på”. Om du på en anställningsintervju känner att du troligtvis får helt andra frågor om dina motionsvanor än andra, och sedan inte får jobbet. Då är det svårt att veta om arbetsgivarens beslut beror på övervikten eller på något annat, säger hon.

– Många som har ett BMI på 35 eller mer och har haft sjukdomen i många år tycker att de mår bra och tänker inte på att de är överviktiga. Då kanske de inte sätter det i samband med att de blir uppsagda. Eller så kan man tycka att det är skamfullt att ha blivit uppsagd på grund av sin vikt.

DET DANSKA RÄTTSFALLET

Karsten Karltoft hade jobbat som dagbarnvårdare i en dansk kommun i 15 år och hade goda vitsord när han 2010 blev uppsagd på grund av färre barn i kommunen. Han vägde 160 kilo redan när han anställdes. Men vid tre tillfällen före uppsägningen hade Karstens högsta chef uttalat sig bekymrat om hans vikt. Karsten Karltoft och hans fackförbund menar att han blev utvald bland 135 anställda på grund av sin fetma och att det var diskriminering. Fallet väntas komma upp i länsrätten senare i år.

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.