Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Företaget som ägs av de anställda

När Maskinsystem i Dalarna skulle säljas bestämde sig medarbetarna för att ta över. Vägen har varit långt i från spikrak – men de har jobben kvar och i dag står företaget starkt.
Ola Rennstam Publicerad 8 maj 2017, kl 09:58
Martin Kelam
Målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år och det brukar gå i lås, säger vd Dan Kjellberg (t v), här omgiven av konstruktörerna. Martin Kelam

Orten är mest känd för sitt knäckebröd. Till viss förtret för invånarna i den lilla byn Vika. Tillverkningen av hårdbröd flyttades nämligen till grannsocknen Stora Skedvi redan i mitten av 1970-talet och sker numera – till ännu större förtret – på industriell väg i Leksand.

Ett Vikaföretag som däremot blivit kvar under alla år är Maskinsystem AB. Verkstadsbolagets två röda huslängor utmed landsvägen mot Falun gör inte mycket väsen av sig. Och inte företaget heller, om man ska vara ärlig. Marknadsföringsbudgeten är noll kronor och skylten med företagsemblemet ytterst blygsam.

Det anmärkningsvärda är bolagets ägarstruktur.

– Vi driver det här företaget i sann kommunistisk anda.

Det säger Dan Kjellberg, företagets vd, och flinar förtjust medan han visar runt i verkstaden. Nej, särskilt kommunistisk är inte verksamheten på Maskinsystem. Däremot finns en stark solidaritet och sammanhållning och ett engagemang utöver det vanliga. Det kan ha att göra med att åtta av elva anställda är delägare.

– Engagemanget blir starkare när man arbetar åt sig själv, går firman bra så tjänar man ju lite extra på det, säger Dan Kjellberg

Tydliga regler kring vad som gäller är ett måste när medarbetare äger tillsammans. Och det gäller i högsta grad också transparens; att samtliga anställda har insyn i ekonomi och viktiga beslut är en självklarhet.

– Den här organisationen är platt som en pannkaka och det är nog svårt att ha det på något annat sätt med tanke på vår ägarstruktur. Samtidigt vore det förstås en omöjlighet om alla lade sig i beslut på detaljnivå. Vissa delägare är väldigt intresserade av hur det går för bolaget medan andra mer går till jobbet, och det är helt okej, för vi är olika, säger Dan Kjellberg.

Om vi blivit uppköpta tror jag inte att vi hade överlevt

Det var 2006 som Maskinsystems grundare Krister Källström bestämde sig för att sälja sitt livsverk. Men när han inte hittade någon köpare som kändes rätt lät han frågan gå vidare till personalen. De behövde inte särskilt lång betänketid för att slå till. Och på så sätt kunde både kunskap och kundrelationer bevaras i företaget.

Delägarskapet har med åren visat sig vara en god affär för dem som hoppade på tåget. Men vägen har varit långt ifrån spikrak. 2008 införde storkunden Sandvik investeringsstopp i tolv månader som en följd av finanskrisen. Över en natt sjönk Maskinsystems omsättning med 35 procent. Läget var skakigt. Lösningen blev att samtliga medarbetare solidariskt gick ner i lön med tio procent, men fortsatte att jobba heltid.

– Det var faktiskt ingen som opponerade sig. Jag tror inte att det hade gått lika smärtfritt på ett större aktiebolag där man knappt vet vem ägaren är, varför ska man då göra den uppoffringen? Att sänka lönen var en kraftfull signal om läget, säger Dan Kjellberg.

Montören Stefan Forsberg, som sitter i bolagsstyrelsen, instämmer.

– Det var inte roligt att gå ner i lön i ett år, men ska man rädda företaget är det bättre att alla tar en liten del än att några måste sluta, säger han.

Löneåtstramningen gav effekt och vändningen kom. I dag har bolaget fler ben att stå på – man jobbar mot fler branscher och är inte lika beroende av några få industrijättar.

De åtta kompanjonerna är övertygade om att det oortodoxa ägarförhållandet har räddat kvar arbetstillfällena på orten – flera konkurrenter har köpts upp av större aktörer och avvecklats.

– Hade vi blivit uppköpta 2006 tror jag inte att vi hade funnits kvar, säger konstruktören Fredrik Sahlander.

Vid kontorsplatsen bredvid sitter hans far Stig med över 30 år i företaget.

– Jag kan inte komma på något negativt med att äga tillsammans, folk trivs ihop och har koppling till Vika och byarna runt omkring, säger han.

Att ha åtta delägare bland personalen ställer särskilda krav på ledarskapet. Att peka med hela handen hade inte gått hem, filosoferar Dan Kjellberg:

– Jag har känt de här killarna i 20 år, det hade blivit pajaseri om jag skulle gå runt och vara chef. Det skulle inte funka om jag berättade hur de ska göra sina jobb, alla är självgående. Jag försöker avdramatisera mitt chefskap så mycket som möjligt.

Maskinsystems affärsidé är att tillverka specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

– Vi har ingen egentlig produkt, det vi säljer sitter i skallen på folk. Eftersom vi ytterst sällan gör samma sak två gånger är alla vana vid att hela tiden tänka nytt. Det är utmaningen som triggar oss och går det åt helvete så fixar vi det ändå, av någon outgrundlig anledning, förklarar Dan Kjellberg och stannar till vid bolagets nya svarv- och fräsmaskin, en investering på åtskilliga miljoner.

Lagarbetet löper genom hela produktionsledet – från konstruktörer till produktion och montering. Genom att alla tillåts vara kreativa och ha en åsikt har företaget blivit starkt på problemlösning.

– När vi skickar ner en ritning till killarna i verkstaden säger vi att den bara är ute på remiss. De ser direkt om bearbetningarna kan göras på ett bättre sätt, och om något är fel får man verkligen höra det. De gör inte bara det de blir tillsagda. Variation är A och O, folk hade slutat om de skulle stå och göra samma fyrkant varje dag.

Dan Kjellberg tror att bolaget skulle hinna med fler projekt och tjäna mer pengar om det inte vore för personalens yrkesstolthet.

– Antagligen håller vi för bra kvalitet. Men jag kan inte gå ner till killarna i verkstaden och säga åt dem att göra en bearbetning lite sämre så att vi tjänar mer pengar – då skulle jag troligtvis få en smäll.

Det ekonomiska målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år.

– Det brukar gå. Så länge vi tjänar pengar är folk nöjda. Men jag har ingen aning om hur organisationen skulle reagera om vi skulle visa röda siffor och man var tvungen att ta ur egen ficka för att hjälpa ”individen Maskinsystem”. Men jag tror att alla tycker att det är ett fint företag som man vill hjälpa, säger Dan.

Om någon slutar på företaget måste den personen sälja sina aktier till övriga delägare. På så sätt stannar ägandet hos de anställda. Och den som slutar kan förhoppningsvis tjäna en hacka.

Varför gör inte fler som ni, om det nu är så bra?
– Jag vet ärligt talat inte om det är så förträffligt, men det funkar för oss.

MASKINSYSTEM AB

ANTAL ANSTÄLLDA: 11.

ORT: Vika mellan Falun och Borlänge.

HISTORIK: Startade 1983 och ägs sedan 2006 av åtta anställda.

TILLVERKAR: Specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

OMSÄTTNING: 15 miljoner kronor.

Ledarskap

Sofie Allert: ”Alger är framtidens råvara”

Hon är algnörden och ingenjören som byggt en unik havsfabrik på västkusten. Vd:n Sofie Allert vill revolutionera hudvården, öka lagringskapaciteten hos batterier och boosta omställningen med kiselalger.
Elisabeth Brising Publicerad 26 april 2024, kl 06:02
Sofie Allert, vd, Swedish Algae Factory.
Bara kör, tänk inte så mycket, säger Sofie Allert, entreprenör och vd för Swedish Algae Factory. Hon märker när hon rekryterar att kvinnor ofta har en tendens att säga: "Det här klarar nog inte jag, medan män säger: det här kan inte jag än - men snart."

Hur kom du på att sälja algskal?

– Jag gjorde ett arbete om alger på bioteknikprogrammet och blev algnörd på kuppen. Alger är framtidens råvara. Vart femte andetag är skapat av kiselalgers syreproduktion. Arten har ett unikt skal som vi utvinner. Om ingen annan gör det får väl jag sälja materialet, tänkte jag. På Chalmers entreprenörskola träffade jag professor Angela Wulff och vi startade ett forskningsprojekt som sedan blev Swedish Algae Factory.

Algfabriken Swedish Algae Factory.
Algodling på land. Foto: Swedish Algae Factory

Vad gör ni i algfabriken?

– Vi odlar kiselalger, som är en sorts mikroalger, i ett växthus i Kungshamn. Vårt varumärkes produkter säljs framför allt till hudvårdsindustrin som alternativ till mikroplaster och kemiska UV-filter, det finns till exempel i solskydd och fuktgivande ansiktsprodukter. Globalt har vi över 50 hudvårdsföretag som kunder.

Berätta om ert hållbarhetstänk.

– Vi har i nuläget en produktionskapacitet på 250 kilo per år. Materialet har låg densitet och det krävs bara 0,1 gram i en deciliter hudvårdsmedel till exempel. Vi strävar mot en så cirkulär produktion som möjligt. Näringen till fabrikens odling kan förhoppningsvis snart tas från avfallsvatten från den landbaserade fiskodlingen Smögenlax. Koldioxid från Absolut Vodkas produktion ger i dag näring till algerna.

Sofie Allert.
Sofie Allert. Foto: Nicke Messo

Hur är du som chef?

– En nästan irriterande stor optimist. Dyker det upp ett problem ser jag bara möjligheter att bli bättre. Vi har haft många utmaningar – vår anläggning höll på att rasa, algerna slutade växa, men vi löste alla problem på ett bra sätt i slutändan. Jag är passionerad för det vi gör och gillar att inspirera andra att göra sitt bästa på jobbet.

Vad har du för tips till andra unga ledare?

– Bara kör, tänk inte så mycket. Våga tro och satsa. Jag märker ofta när jag rekryterar att kvinnor har tendens att tänka ”det här klarar jag nog inte”, medan män i stället säger: ”Det här kan inte jag än – men snart.” Vill man ha barn får man se till att välja en partner som tycker att det är viktigt att dela på föräldraledighet och sådant. Det har jag.

Hur ser framtiden ut?

– Vår råvara testas av kommersiella aktörer inom flera olika branscher. Kiselalgsskal har visat sig kunna öka kapaciteten i litiumjonbatterier och solpaneler, de prövas som ingrediens i sårvård och biofiltrering. Men det kräver en större algproduktion. Än så länge drivs vi av bidrag, lån och riskkapital, men vi ser att det finns potential att bli vinstgivande inom två år.

Vad har du personligen för relation till havsmiljön?

– Jag är gammal simmare som gillar dykning och brinner för miljöfrågor. Jag känner frustration över att man i onödan släpper ut föroreningar som skadar hav, djur och växter och påverkar vår hälsa negativt. Det känns extra roligt att fokusera på hållbarhet nu när jag har barn som jag vill ska ha det bra efter mig.

SOFIE ALLERT

GÖR: Vd för Swedish Algae Factory med 17 anställda.

ÅLDER: 34 år.

BOR: Torslanda.

KARRIÄR: Bioteknisk ingenjör vid Chalmers, masterexamen i affärsutveckling och entreprenörskap, Chalmers entreprenörskola. Grundade Swedish Algae Factory 2016. Talare vid FN:s konferens för havsmiljö 2017, och The Nobel Week Dialogue 2018. Vinnare av Postcode Lotteries Green Challenge 2019. 

Förebild: Våra alger framförallt. Jag har även mycket släktingar som drivit eget, bland annat åkeri, snickeri och kalkningsverksamhet. 

Fritid: Hitta på saker med min tvååriga dotter och sambo. Dyka, simma, allt med havet.

Algfabriken Swedish_Algae_Factory.
Algfabriken Swedish Algae Factory. Foto: Swedish Algae Factory