Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Förhandlingar med Almega återupptas

Det blir ingen konflikt med tjänsteföretagens organisation Almega – i alla fall inte på måndag. Då återupptas i stället förhandlingarna på branschnivå. Efter att industrin på torsdagen kommit överens bedömer Unionen möjligheterna att komma överens med Almega som större än tidigare.
Niklas Hallstedt Publicerad 1 april 2016, kl 16:16
Roger Vikström / TT
På måndag återupptar Unionen och Almega sina förhandlingar. Roger Vikström / TT

I veckan talades det om att ett konfliktvarsel mot Almega skulle kunna vara ett faktum redan efter helgen.

Men efter att parterna inom industrin kommit överens på torsdagskvällen har läget förändrats. Nästa vecka har förhandlingar på branschnivå med fyra olika Almegaförbund bokats in.

- Vår tanke är att nu när det finns ett märke, en nivå för löneökningarna, och en fortsatt utbyggnad om flexpensionen så finns alla förutsättningar att träffa avtal om parterna vill, säger Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef.

Det stora tvisteämnet med Almega har varit den så kallade flexpensionen och hur avsättningen till den ska ske. Frågan är om det problemet är ur världen i och med att man nu enats om ett märke.

- Nej, det vet vi inte. Hur Almega ställer sig visar sig först nästa vecka. Men vår utgångspunkt har varit att det inte går att träffa ett avtal om det inte finns något märke.

Fyra av Unionens avtal med Almega löpte ut i går. På de områdena är det fritt fram för endera parten att varsla om konflikt. I sådant fall utlöses konflikten sju arbetsdagar efter att varslet har lagts.

- Kan vi fortfarande inte komma överens om att införa flexpension då måste vi ta till de åtgärder som vi planerat och förberett oss för under lång tid, säger Niklas Hjert

Almegas vd Anna-Karin Hatt välkomnar fackets vilja att förhandla. Enligt henne finns det ”fler vägar att pröva”.

- Vi vill lösa frågan vid förhandlingsbordet och hitta en lösning som fungerar för tjänsteföretagen. Oavsett om det är på avtalsnivå eller en gemensam lösning för hela Almega är vi beredda på att förhandla.

Däremot befarar hon att det kan bli spretigt om man från fackets sida väljer att göra upp branschvis.

- Väljer de att gå på branschnivå kommer det för Unionens del att bli 22 olika förhandlingar. Då blir det lösningar som passar de olika branscherna och som kan se olika ut. Almegas tanke var att få en gemensam lösning för hela tjänstesektorn.

Enligt Anna-Karin Hatt var det facken som tidigare valde att avbryta de förhandlingar som fördes på toppnivå mellan Almegas respektive fackens ledningar.

- Nu har mycket tid gått. Vill de lösa frågan på riktigt, skulle jag välkomna att vi satte oss ned så snart som möjligt. Kanske redan i dag eller i helgen. Om man vill få fram en lösning som är gemensam för hela tjänstesektorn måste man förhandla på den högsta nivån. Annars väljer man att ta det avtalsvis. Då får man se hur det blir. Det kan bli olika lösningar, på vissa avtalsområden kanske det inte blir någon lösning alls.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.