Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Fortsatt strid kring flexpensionen

Unionen och Sveriges Ingenjörer tvingades avbryta den planerade konflikten i sista stund. Nu hoppas facken att Arbetsdomstolen ska ge dem rätt att strejka för att få igenom hjärtefrågan, flexpensionen.
Niklas Hallstedt Publicerad 26 september 2016, kl 12:59
Kamp eller inte kamp? Nu ligger frågan om strejk för flexpension för slutgiltigt avgörande hos AD.

I våras var det nära att strejk bröt ut bland annat på SVT och Bilprovningen. Fackens avsikt var att den vägen få in flexpensionen även i avtalen med arbetsgivarorganisationen Almega. Sedan tidigare hade man fått in flexpension i avtalen med övriga motparter inom Svenskt Näringsliv.

Men strejken avblåstes innan den hunnit börja efter att AD konstaterat att flexpensionen hörde hemma i avtalet om tjänstepensionen ITP, alltså inte i de avtal som var föremål för förhandlingar för tillfället. Därmed var det oklart om facken hade rätt att ta till konfliktvapnet.

Det betyder inte att facken har lagt ned kampen. Nu ligger frågan hos AD för ett slutgiltigt avgörande. Skulle AD säga ja till strejk ger det självklart facken en fördel i de kommande förhandlingarna. Skulle AD säga nej kan man förvänta sig en annan strategi. En möjlighet som säkert diskuterats är att säga upp ITP-avtalet, en annan att frigöra flexpensionen från ITP.
 

Flexpensionens två delar

  • Större möjlighet att gå ned på deltid från 60 eller 62 års ålder (beroende på vilket avtalsområde man tillhör).
  • Ytterligare pensionsavsättningar läggs till den vanliga tjänstepensionslösningen.

 

Facit över den gångna avtalsrörelsen

Detta krävde Unionen:

  • Ettårigt avtal
    När ekonomin är svajig vill man inte binda sig för lång tid i ett avtal som senare kan visa sig ge för låga löneökningar. De senaste 20 åren har facket alltid utgått från krav i ettåriga avtal. Även arbetsgivarsidan var inställd på ett ettårigt avtal, så det blev aldrig en stor fråga. 

    Så blev det: Ettårigt.
     
  • 2,8 procents löneökningar
    Inom ramen för löneökningarna krävde man avsättningar till flexpension samt en lägsta garanterad löneökning på mellan 385 och 450 kronor beroende på avtalsområde.
    Arbetsgivarsidan var mycket skeptisk till fackens krav. Helst hade de velat se ett nollavtal, eftersom de bedömde ekonomin som så osäker. Inom industri, bygg, transport och handel veks ytterligare 0,2 procent till flexpensionen. På Almegaområdet nådde Unionen inte fram, 100 000 medlemmar saknar fortfarande flexpension.
    Så blev det: 2,2 procent. Lägsta garanterade löneökning: vanligen mellan 220 och 285 kronor.
     
  • Jämställdhet
    Unionen ville att parterna tillsammans skulle skapa en modell för systematiskt jämställdhetsarbete. Detta för att undvika att kvinnor och män behandlas olika i typiska situationer, som rekrytering eller lönesättning.
    Så blev det: Arbetsgrupper har skapats inom vissa sektorer som ska presentera en gemensam modell.
     
  • Arbetstid
    Unionen krävde att parterna gemensamt arbetar med att införa Arbetsmiljöverkets föreskrift om psykosocial arbetsmiljö samt förbättrade möjligheter till återhämtning.
    Så blev det: Arbetsgrupper tillsatta inom industrin.
Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.