Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Friskola nekar till diskriminering

Vägran att ta personer av motsatt kön i hand omfattas inte av skyddet i Diskrimineringslagen. Det anser friskolan som Unionen stämt sedan en lärarvikarie fått ett ultimatum att ta män i hand när hon hälsar.
Ola Rennstam Publicerad 30 mars 2017, kl 14:52
Man sträcker fram hand för att hälsa.
När skolvärden sträckte ut handen för att hälsa besvarade lärarvikarien hälsningen genom att placera ena handen på hjärtat och utföra en lätt bugning. Foto: Pbombaert/Colourbox

I augusti förra året skulle kvinnan, som är troende muslim, vikariera sin första dag på en friskola i Helsingborg. Under en rast mötte hon en manlig skolvärd. När mannen sträckte ut handen besvarade hon hälsningen genom att placera ena handen på hjärtat och utföra en lätt bugning. Skolvärden blev kränkt och sårad av händelsen. Han, som själv är muslim, uppger att han aldrig tidigare i sitt liv upplevt att en kvinna låtit bli att ta honom i hand.

Senare på dagen blev kvinnan uppkallad till rektorns kontor som ville veta varför hon inte skakat hand med skolvärden. Här går historiebeskrivningen isär. Enligt lärarvikarien gav rektorn henne ett ultimatum: börja skaka hand med alla eller så kan det inte bli fler vikariat på skolan. Unionen anser att friskolan därmed gjort sig skyldig till diskriminering och stämde i början av februari företaget i Arbetsdomstolen.

Men i friskolans svar till Arbetsdomstolen framträder en annan bild av mötet på rektorsexpeditionen. Skolans rektor förnekar att hon ställt ultimatum till lärarvikarien. I stället ska hon ha beskrivit de regler om jämställdhet och likabehandling som gäller enligt Skollagen och läroplanen. Därefter frågade hon lärarvikarien vad hon tyckte som då svarade att hon skulle lämna skolan, vilket hon också gjorde. Det var alltså inte skolan som sa åt vikarien att lämna arbetsplatsen utan ett beslut hon fattade själv. Enligt arbetsgivarorganisationen Almegas jurist, som företräder friskolan i ärendet, kan det därmed inte ha skett något missgynnande från skolans sida.

Arbetsgivarsidan anser vidare att vägran att ta en person av motsatt kön i hand av religiösa skäl inte är en ”manifestation” som omfattas av skyddet i Europakonventionen och därmed inte heller av skyddet i Diskrimineringslagen.

Det var inte lärarvikariens hänvisning till sin religion som fick rektorn att redogöra för innehållet i Skollagen och läroplanen utan det faktum att vikarien vägrade ta män i hand och även på andra sätt att komma i fysisk kontakt med män. Rektorn uppger att hon skulle ha agerat på samma sätt om en lärare hade vägrat ta i hand av andra skäl.

Läs Unionens debattinlägg: Sättet att hälsa bör i sig inte ha betydelse för hur en anställd kan utföra sina arbetsuppgifter

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.