Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Glest med kollektivavtal i pr-branschen

Endast två av 32 kommunikationsbyråer har kollektivavtal, enligt en granskning från Dagens Media. Branschen har över huvud taget dålig teckning när det gäller fackmedlemskap, men där det förekommer är många med i Unionen.
Linnea Andersson Publicerad 8 november 2013, kl 13:50

Det är fortfarande svårt att få till kollektivavtal i kommunikations- och pr-branschen. Det visar en undersökning där Dagens Media kontaktat 80 byråer i Sverige. Av de 32 som svarat har endast två arbetsplatser kollektivavtal.

Förutom att avsaknaden av kollektivavtal ofta innebär sämre villkor för medarbetarna, förlorar byråerna potentiella kunder. Många företag, myndigheter och organisationer får inte upphandla tjänster från avtalslösa företag.  

Hans Ekström, ombudsman på Unionens avtalsenhet, säger att man i första hand måste organisera de anställda så att facket får fler medlemmar på företagen. Men en del av problemet ligger i branschens egen struktur, med många unga människor som ofta prioriterar frihet framför trygghet.

- Det är en bransch som präglas av unga och kreativa själar, där fokus inte ligger på struktur och regleringar och som nog är avvikande från andra branscher på det sättet. Många gånger har man nog inte ens övervägt möjligheten att teckna kollektivavtal. Eller inte sett poängen med det, säger Hans Ekström.

Att kommunikations- och pr-branschen ofta består av små företag, med få anställda, gör också att intresset för kollektivavtal är litet, tror han.

- Det blir en känsla av att "vi är alla som en stor familj" och hemma i familjen finns inte några skriftliga avtal om hur man ska förhålla sig till varandra.

Unionen har medlemmar på de flesta tillfrågade byråerna, men för att få till kollektivavtal krävs ett intresse från dem. Finns intresse så börjar Unionen i regel med ett informationsmöte på arbetsplatsen där man berättar om fördelarna med kollektivavtal. Är medarbetarna positiva kontaktas arbetsgivaren för ett liknande möte och sedan är det bara att hoppas på det bästa.

- Vägrar arbetsgivaren att teckna kollektivavtal har vi möjlighet att vidta stridsåtgärder eftersom det inte råder någon fredsplikt. Det gör vi när medlemmarna är beredda att slåss för kollektivavtal. Men förhoppningsvis ser arbetsgivaren värdet av konkurrensneutrala villkor inom branschen och bra penisonslösningar för sina anställda, säger Hans Ekström.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.