Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Här är samtalen vi bävar för

Vissa situationer är känsliga att hantera som chef. Hur agerar vi? De flesta chefer reagerar och kallar in till ett korrigerande samtal om en medarbetare luktar illa eller börjar prestera dåligt. Av drygt 1 000 chefer i vår läsarpanel har 927 svarat på vår enkät om hur de hanterar situationer som är känsliga. Blundar de eller kallar de in medarbetaren på rummet?
Dag Bremberg Publicerad 10 december 2014, kl 09:55
Vad gör du om medarbetare drar snuskiga skämt? Bläddra vidare till nästa bild.

Bland de högsta cheferna är det en majoritet som säger att de inte känner något motstånd inför svåra, korrigerande samtal. Ändå är det i den gruppen som en mindre andel faktiskt agerar i konkreta situationer.

Vi frågade: ”Om en medarbetare ännu en gång kommer sent till ett möte, vad säger du?”
De flesta säger ”välkommen” eller ”okej”, medan 34 procent uppger att de skulle sätta ner foten: ”Jag accepterar inte att du kommer sent igen”. Kvinnor och yngre chefer är mindre benägna att säga ifrån.

Kvinnliga chefer reagerar dock tydligast ”om en medarbetare drar snuskiga skämt”. Sexskämt är olämpligt på jobbet, säger 73 procent av kvinnorna, att jämföras med 62 procent av männen. Flest som tar avstånd finner vi i Stockholm, medan det är större andel som skrattar med i Småland.

”Om en medarbetare luktar illa”, då kallar tre av fyra chefer in till ett personligt samtal. Även här är små­länningar mindre benägna att konfrontera.

Ännu större andel av cheferna, 87 procent, agerar ”om en medarbetare börjar prestera sämre”. Då avsätter de tid för ett långt samt och ”frågar vilka problem som kan finnas”.

Däremot är det inte så många som reagerar bestämt om en medarbetare verkar ha svårt att skilja på arbetstid och fritid. Om de får ett mejl som handlar om jobbet sent en lördagskväll skulle bara 33 procent informera medarbetaren att man inte bör skicka jobbmejl på ledig tid. De flesta skulle inte kommentera brevet, medan var tionde skulle svara och berömma medarbetarens ”engagemang”.
 
Ett av de känsligaste problemen för många chefer är när man misstänker att någon i arbetsgruppen missbrukar alkohol.

Vi frågade: ”Om du ser en medarbetare berusad på torget en lördag, vad gör du?”
Nästan hälften säger ”inget”, 46 procent berättar bara att de sett hen på torget, medan 11 procent ställer en fråga om personens alkoholvanor. 

Vi frågade också om cheferna känner ett motstånd inför ”svåra samtal”. Det gör majoriteten, särskilt yngre och kvinnor, men de genomför samtalen om de är nödvändiga.

Känsliga frågor

6 av 10 ignorerar om en medarbetare skickar jobbmejl sent en lördagskväll. 

87 procent tar ett längre samtal om en medarbetare börjar prestera sämre.

927 medlemmar i Positions läsarpanel har svarat på frågor som sammanställts och analyserats av Novus.

Novus/Position

Ledarskap

5 konkreta tips: Så lär du dig tala inför folk

Får du panik av att hålla en dragning inför publik? Psykologen Alexandra Thomas, en av Chef & Karriärs mentorer, ger konkreta tips på hur du kan bemästra rädslan och göra presentationen till en succé.
Publicerad 10 april 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av person med skakande ben som håller tal inför publik.
Visualisera framgång och skapa kontakt. Genom att använda dessa strategier kan du övervinna din talängslan och bli en effektiv och inspirerande kommunikatör. Illustration: Dennis Eriksson.

FRÅGA: Ända sedan barnsben har jag haft stora svårigheter med att prata inför folk. Både i skola och arbetsliv har jag i de lägena flera gånger drabbats av blackout. I vuxen ålder har jag försökt undvika situationen genom att inte ta på mig uppdrag som har inneburit redovisning. Eller i sista fall att sjukskriva mig.

Nyligen erbjöds jag att bli avdelningschef. Den rollen innebär att jag måste hålla dragningar inför hundratals medarbetare och även andra chefer. Så i stället för att bli glad och stolt över befordran känner jag enbart panik.

Självkänslan är skadad av alla gånger som det har gått åt pipan. Samtidigt vill jag inte återigen ta till flykten och tacka nej till tjänsten. Men hur ska jag göra för att våga? 

SVAR: Din fråga berör något djupt mänskligt. Att ställa sig utanför flocken var i människans tidiga historia förenat med fara och det är naturligt att hjärnan reagerar med flykt, som om du befann dig i en livshotande situation.

Att inte längre vilja fly är förstås rätt väg framåt. Efter mina år som retoriktränare har jag sett mycket som fungerar:

Försök att lugna hotsystemet genom andningsövningar. Du kan andas in genom att räkna till fyra och andas ut och räkna till fem. Visualisera det du vill uppnå. Om du får bilder av tidigare situationer, försök vända dem till scenarion där du lyckas.

Lär känna platsen och gå gärna dit och öva. Hur ser publiken ut, var sitter de, var står du, hur fungerar tekniken? Ju mer förberedd du är, desto lugnare kan du vara under framförandet.

Ett visst mått av nervositet gör att sinnena skärps och du gör dig redo att prestera. Gör dig vän med nervositeten och tänk att ingen vill lyssna på en blasé person som inte utstrålar något. Folk är ofta upptagna av sig själva och din nervositet kommer varken märkas eller synas på det sätt du upplever den.

Från blackout till framgång

Försök att minska det mentala avståndet mellan dig och publiken genom att vara personlig eller nämna något som andra kan relatera till. Du kan visa sårbarhet och avdramatisera situationen genom att till exempel säga: ”300 personer, nu blev jag nervös.”

De allra flesta kommer vilja dig väl och vill se dig lyckas. Om du ändå får en blackout vet inte publiken vad du ska säga. Då kan du låta punkterna komma i en ny ordning och ta dig tillbaka till strukturen efter hand.

Det mest effektiva – och jobbiga – sättet att komma över talängslan är exponering. Att möta situationen du är rädd för tills du lärt tankarna och kroppen att det inte är farligt.

Träna gärna hemma framför spegeln eller gå till en talcoach och simulera situationen. Den kemiska reaktionen i kroppen vid nervositet är identiskt med den vid förväntan. Enda skillnaden är våra tankar. Så ibland behöver vi överlista hjärnan och intala den att vi är taggade och att allt kommer gå bra.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och skribent.

ÅLDER: 45.

KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Har du en fråga till våra mentorer? Mejla [email protected].