Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hemmajobb upplevs som hot

Att anställda jobbar hemifrån eller kommer sent och går tidigare, kan upplevas som oerhört provocerande. Forskare vid Lunds universitet har undersökt varför chefer och kollegor känner sig hotade av det allt flexiblare arbetslivet.
Johanna Rovira Publicerad 25 januari 2017, kl 15:20
Colourbox
Maktordningen på arbetsplatsen rubbas när folk kommer och går tillsynes lite som de vill, oavsett hur de presterar. Colourbox

Ska du gå hem redan? är det talande namnet på ett forskningsprojekt som bedrivs vid Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet. Projektet föddes delvis ur personlig frustration över att få sin närvaro på jobbet ifrågasatt.

– Det är en känd friskfaktor att du mår bättre av att ha inflytande över hur du lägger upp ditt arbete, hur du fördelar din tid och hur du väljer att lösa dina arbetsuppgifter, det som vi kallar egenkontroll, säger Calle Rosengren som driver forskningsprojektet tillsammans med Mikael Ottosson.

Men trots att man talar mycket om vikten av egenkontroll, att få ihop livspusslet och ett allt flexiblare arbetsliv så förväntas man samtidigt att vara närvarande på arbetsplatsen av så väl vissa chefer som en del kollegor.

– I en av våra fokusgrupper blev det högljudda och känslosamma diskussioner där de informella ledarna talade för att arbete utförs på arbetsplatsen, ingen annanstans. De som inte delade den åsikten hade ganska svårt att komma till tals.

Enligt Calle Rosengren handlar det delvis om att maktordningen på arbetsplatsen rubbas när folk kommer och går tillsynes lite som de vill.

Medarbetare, vars ställning handlar om att de troget infunnit sig på jobbet  i alla år, upplever att deras självbild och yrkesidentitet hotas. Calle Rosengren beskriver jobbet som ett drama där anställda har olika roller och där vissa står handfallna när publiken inte är på plats eller om dekoren eller scenen ändras.

– Om man tittar mindre på din närvaro och mer på vad du faktiskt producerar är det klart att det kan kännas obekvämt för vissa. Jag kan ju inte gestalta en hårt arbetande människa när jag inte är synlig för andra.

Han menar att cheferna måste bli betydligt bättre på att tala om vad som förväntas av var och en – vad är mitt uppdrag, när kan det betraktas som uppfyllt. Dessutom måste det finnas spelregler för om och när det är okej att jobba hemifrån för att det inte ska uppstå konflikter på arbetsplatsen.

– Jag vill absolut inte argumentera mot närvaro, men tycker att det måste diskuteras varför närvaro är relevant och i vilka former, så att den blir meningsfull. Diskutera också förväntningar på arbetsplatsen. Det är inte kärnfysik. De nya föreskrifterna från arbetsmiljöverket är ett utmärkt verktyg att utgå ifrån, säger Calle Rosengren.

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Arbetsmiljö

Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2024, kl 06:01
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”
Till vänster en anställd apotek sorterar mediciner, oskärpa. Till höger olika medicinkartor med piller.
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först