Arbetslösa guldgruva för arbetsgivare

2009-09-01 Hittills har 3 200 arbetslösa anvisats platser i sista fasen av jobb- och utvecklingsgarantin.
"Ett systematiskt utnyttjande av arbetslösa" säger Birgitta Larsson som är en av dem.

Det är drygt två år sedan regeringen införde jobb- och utvecklingsgarantin. Till skillnad från företrädaren aktivitetsgarantin finns nu tydliga tidsgränser för de olika faserna av arbetslöshet. Fas 3 inträder efter 450 dagar med aktivitetsstöd. Den arbetssökande anvisas då en sysselsättningsplats hos en arbetsgivare, privat eller offentlig. I juni i år skedde de första fas 3-placeringarna.

- Det ska inte vara vanliga arbeten. En arbetsgivare som ska anställa ska inte få en sysselsättningsplats i stället, säger Gert Sternskog, enhetschef på programenheten på Arbetsförmedlingen.

För arbetsgivare är det trots allt ett guldläge. De får sysslor utförda som annars riskerar att bli liggande. De behöver inte betala någon lön. I själva verket får de betalt för att ta emot en arbetslös - 225 kronor per person och dag. Och intresset är stort från arbetsgivarhåll. I dagsläget finns cirka 6 000 platser hos arbetsförmedlingarna. 3 200 långtidsarbetslösa har hittills anvisats en sysselsättningsplats och får aktivitetsstöd från Försäkringskassan, motsvarande 65 procent av a-kassan.

- Inflödet är stort. Men man ska inte glömma att vi har ett stort utflöde också, säger Gert Sternskog.

Mer än hälften av de som ingår i fas 3 är över 50 år. Andra stora grupper är arbetssökande med funktionshinder, utrikesfödda och lågutbildade.

Birgitta Larsson är 61 år. Hennes a-kassedagar är slut sedan länge. Nu är hon i fas 3.

- Det är den ultimata förnedringen. Man är som livegen. Det är ett utnyttjande av arbetslösa som har satts i system sedan flera år. Varför ska man jaga gamla gubbar och käringar när de unga och friska går hemma utan jobb?
- Tomtarna i alliansen pratar om det där utanförskapet. Jag känner mig inte speciellt utanför. Jag är bara arbetslös, säger Birgitta Larsson.

Hon blev kallad till möte med Ronneby kommun, som hade lovat att erbjuda henne en plats inom fas 3. Birgitta blev besviken. Kommunen hade inga konkreta arbetsuppgifter och tog heller inte hänsyn till hennes reumatism, som innebär att hon är sjukpensionär på deltid. Nu har hon ordnat sin egen placering.

- Jag ska under två års tid vara på skolan i byn där jag bor. I köket. Då kan jag cykla och behöver inte skaffa en bil, för det har jag inte råd med, med den ersättning jag får.

Finn Heie är också han i fas 3.

- Platsanvisningarna jag har fått ser ut som riktiga arbetstillfällen. Jag tycker det är illavarslande. Det är ju privata företag också, och jag har svårt att tro att de bedriver allmän välgörenhet. Jag tror inte att de tar in folk om de inte gör vinst på det.

Men så ska inte vara fallet, enligt Gert Sternskog.

- Facken är väldigt betydelsefulla. De har insyn och kan kontrollera att det är arbeten som inte skulle ha utförts annars. Undanträngningseffekten är väldigt liten.
- Vi kommer ju att behöva all hjälp vi kan få av kommuner och näringsliv. Vi pratar om medborgare vi tappar annars.

Finn Heie söker mellan 50 och 100 jobb varje månad, inklusive de platsanvisningar han får av arbetsförmedlingen.

- Det är inte snällt att behandla människor så här. Jag ska arbeta heltid och sköta mitt eget hushåll för 320 kronor om dagen, före skatt.