Glass

2012-05-30 Natur & Kultur

Mojitogranité, laktitssemifreddo och Dulce de leche. Elisabeth Johanssons fullmatade glassbibel får det att börja vattnas i munnen, inte minst tack vare Anna Kerns fantastiska bilder. Det är helt enkelt svårt att motstå frestelsen att börja beta av bokens 170 recept.

Det är aldrig fel att tröstmoffa två liter Bigpack i tv-soffan men innehållet i "Glass" fyller en annan funktion. Recepten känns genomgående lyxiga men inte komplicerade. Smakerna är rena, kombinationerna oväntade och tillbehören klassiska med en tvist. Bredden är inspirerande och sträcker sig från mexikanska paletas och indisk kulfi till sorbet och gammal hederlig gräddglass.
Detta är varken den första eller sista boken om just glass men tajmingen känns klockren. Vi svenskar äter mer än någonsin, 11,5 liter per person och år, och trenden att göra sin egen glass med bra råvaror är på stark frammarsch. Så det är knappast någon tillfällighet att den här boken dyker upp just nu.

Fotografierna är som sagt förföriskt vackra och lockar till egna försök i glassvängen. Mina egna skapelser bli inte på långa vägar lika tjusiga som i boken men de små rackarna ska ju ändå ätas, inte sant?

Uppdaterad 2012-05-31

Ola Rennstam
ola.rennstam@kollega.se