Arbetsliv i stark förändring

2012-06-21 Jag började mitt arbetsliv i mitten av sjuttiotalet och gick som ung med i facket, SIF - numera Unionen. På min arbetsplats hade det bildats en lokal fackklubb och jag blev ganska snart invald i den. Vi hade löneförhandlingar och MBL-förhandlingar i senare skede och jag tycker idag att vi hade en stor påverkan på vår arbetsgivare och arbetsplats.

Jag arbetade fackligt i många år, den lokala fackklubben lades ner under nittiotalet efter att företaget blivit mindre av otaliga omorganisationer. Jag blev istället arbetsplatsombud - som jag var ända tills jag slutade min anställning efter tjugofem år vid företaget.

I min senaste anställning, som jag haft i nästan tolv år - har jag naturligtvis haft nytta av mina år av fackligt arbete - och dessa har präglat mig mycket.

Ansvar, lojalitet och solidaritet - är ord som jag tagit på fullaste allvar, både från arbetsgivaren och arbetstagarens sida. Jag har arbetat i ett mindre tillväxtföretag och har tillsammans med ägaren haft en ledande roll. Företaget har vi gemensamt byggt upp och drivit - och det har varit en arbetsam men rolig tid som jag har lärt mig väldigt mycket av.

För ett år sedan började jag få en känsla av att ägaren hade planer som han inte delgav mig och det blev en jobbig tid framöver. I oktober månad delgav han mig sina planer - att han ville lägga ner verksamheten på orten och flytta administrationen till annan ort.

All personal, utom jag skulle sägas upp. Detta skulle bli startskottet för stora förändringar för företaget, personalen och mig själv - som jag inte trodde på. Efter ett par månaders diskussioner mellan oss blev också jag uppsagd när jag vågade utmana, ifrågasätta och konfrontera ägaren. Jag och ytterligare fyra andra personer blev efter lång anställning i princip utslängda ur företaget och ersatt av nyanställd personal.

Idag med facit i hand när allt är över och passerat - sitter jag här med så många känslor - men framförallt en stor förundran och förvåning över att vi inte har kommit längre än så här år 2012, vad gäller arbetsliv, arbetsklimat och trygghet för anställd personal.

Hur kan det vara möjligt och tillåtet att idag "byta" ut personal mot annan? Hur kan en arbetsgivare ha fackets tillåtelse att göra så? Hur kan en arbetsgivare få ge uttryck för att han inte vill ha kvar en gammal personal utan att han vill starta om på nytt och inte tror på att ta med det gamla in i det nya?

Jag är så förundrad, att jag idag för första gången i mitt snart fyrtioåriga arbetsliv måste uppsöka arbetsförmedlingen och börja nyttja a-kassa. Och jag är så förundrad, att mina uppsagda kollegor tvingas göra detsamma. Att fastän företaget haft kollektivavtal, det har hållits fackliga förhandlingar (med Vision) är utslängda i arbetslöshet - för att en arbetsgivare helt plötsligt är i behov av ny fräsch energi?

Jag är så förundrad över att detta är möjligt - år 2012!

Lena - medlem i Unionen (SIF) sedan 1975