Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Industrifacken kräver 2,8 procent

Löneökningar på 2,8 procent. Det kräver de fem facken inom industrin i den kommande avtalsrörelsen. Dessutom vill man ha ytterligare satsningar på flexpension, jämställdhet och arbetsmiljö.
Niklas Hallstedt Publicerad
Kollega
Facken inom industrin presenterade under måndagen sina krav inför avtalsrörelsen 2016. Kollega

Med ett ettårigt avtal på 2,8 procent ser man till att medlemmarna får reallöneökningar utan att äventyra Sveriges konkurrenskraft. Det anser de fem facken, Unionen, GS, IF Metall, Livs och Sveriges Ingenjörer, som presenterade sina gemensamma avtalskrav på måndagen.

I lönekraven ingår vidare att om avtalen innehåller en lägsta löneökning ska den hamna på minst 450 kronor per månad. Även lägstlöner liksom fasta ersättningar ska höjas.

Därtill kommer krav på ytterligare avsättningar till systemen för flexpension och deltidspension. Hur mycket av de 2,8 procenten som ska användas för det ändamålet är inte preciserat ännu.

Två ytterligare krav finns också med på den gemensamma listan.

Dels vill man att arbetsgivare och fack inom industrin ska inleda ett gemensamt arbete i arbetsmiljöfrågor. Arbetet ska fokusera på införandet av Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om den psykosociala arbetsmiljön samt en förbättrad rehabiliteringsprocess.

– Vi vill se ett hållbart och utvecklande arbetsliv. Vi måste komma till rätta med den ökande ohälsan. Man ska må bra på och av jobbet. Vi ser detta som en avgörande fråga, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

Dels vill man att parterna ska införa en gemensam modell för ett systematiskt jämställdhetsarbete. Avsikten är att införa ett arbetssätt där man kontinuerligt och systematiskt arbetar med de situationer där ojämställdhet på grund av kön förekommer.

– Det kan handla om situationer som rekrytering, befordran eller lönesättning. Vi vet också att det ofta hör ihop med föräldraskapet, kvinnor med små barn kan bli utan kompetensutveckling i flera år. Vi vill ta sikte på det som orsakar ojämställdheten, inte bara rätta till symptomen, säger Martin Linder.

Tillsammans representerar Facken inom industrin 1,1 miljoner medlemmar, varav hälften finns inom industrin. Sedan slutet av 1990-talet är det Facken inom industrin som i förhandlingar med arbetsgivarna kommit fram till de så kallade märket, nivån på löneökningar som sedan kommit att gälla även för resten av arbetsmarknaden. Samma scenario ser de fem facken framför sig även nu, trots att samordningen mellan LO-facken nyligen sprack.

– Utifrån vårt perspektiv är industriavtalet och dess lönenormering oerhört väsentligt också i framtiden, säger Anders Ferbe, IF Metalls ordförande.

– Märkets betydelse finns oaktat LO-samordning. De krav vi ställer på industrins område kommer att omvandlas på andra avtalsområden utanför industrin som vi representerar. Om det sen finns andra förbund och arbetsgivare som kraftfullt vill avvika från märket får vi se när vi kommit så långt i avtalsrörelsen.

Senast den 27 november ska de respektive förbunden ha godkänt Facken inom industrins avtalsplattform.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtalsrörelse

Almegas agerande om arbetstider är ”förjävligt”

”För jävligt”. Det anser Unionens klubbordförande på SVT, Maria Nassikas, om Almegas rådgivning till företagen som man själv kallar det. Facket anser att det är ren uppmaning att bryta något man var överens om.
Sandra Lund Publicerad 9 oktober 2025, kl 10:20
En delad bild med Maria Nassikas till vänster i svart tröja och svarta glasögon, till höger Marcus Lindström i skägg grå kavaj och röd slips
Maria Nassikas är Unionens klubbordförande på SVT, och Marcus Lindström är biträdande arbetsgivarpolitisk chef på Almega. Foto: Privat/Almega.

Den stora stridsfrågan för tjänstemännen under avtalsrörelsen var inte löner, utan arbetstid.

Unionen varslade till och med om strejk på flera bolag i våras, bland annat på SVT. 

Strejken blåstes av, och de centrala kollektivavtal som till slut slöts med Almega innehöll en arbetstidsförkortning på en arbetsdag per år från och med 2026.

Nu har Almega hållit i en rad webbinarier för sina medlemmar –  arbetsgivare inom den privata tjänstesektorn. 

Där tas förkortningen av arbetstid upp, och sägs även att arbetsgivare kan dra in andra arbetstidsförkortningar som finns, något Arbetet var först med att rapportera om.

Unionen på SVT: Förjävligt

Det är förjävligt. Först betalar man för det i avtalsrörelsen, så blir man av med det senare någon annanstans. Det är upprörande, säger Maria Nassikas, som är Unionens klubbordförande på SVT.

Just på SVT har man till exempel permissionsdagar när någon nära anhörig dött, vid flytt och när man fyller 50. Dagar som ligger i riskzonen när en dag per år införs. 

Att permissionsdagar kan bli föremål för ändringar är något som Marcus Lindström, biträdande arbetsgivarpolitisk chef på Almega, bekräftar. Han tar en liknelse som exempel.

Om ett företag genom en lokal överenskommelse erbjuder 3 000 kronor i friskvårdsbidrag och facken därefter centralt förhandlar att det ska vara 3 000 kronor så blir det ju inte 6 000 kronor, säger han.

Unionen: Dumt och olämpligt

Enligt Marcus Lindström vill arbetsgivarna göra rätt, och därför har Almega valt att ge löpande stöd och råd.

Ett ordval Unionen inte håller med om.

– Det är snarare en uppmaning än neutral rådgivning vilket är dumt och olämpligt. Att som en konsekvens av den kollektivavtalade arbetstidsförkortningen göra vad man kan för att dra in andra förmåner relaterade till arbetstid, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.

Hur vet ni det?

– Våra förtroendevalda berättar att Almegas medlemsföretag fått en uppmaning. Vi tycker också, när vi själva läser deras information, att det andas rekommendation.

”Arbetstid är svåraste frågan”

Arbetstider är en fråga som kan avtalas fram på olika nivåer. Centralt, för branscher, på en arbetsplats och ibland även bara muntligt mellan chef och medarbetare.

– Vi rustar nu våra förtroendevalda att förhandla i varje fråga som rör arbetstid. Det kan bli svårt, då det ibland handlar om att hitta 30 år gamla protokoll. Det kommer bli mycket bevisfrågor, säger Martin Wästfelt.

Kunde ni ha förutsett det här?
Det är och har länge varit den svåraste frågan. Vi såg att det här kan trigga. Men vi har betalat för arbetstidsförkortningen, den blir ingen merkostnad för arbetsgivare.

– Och våra medlemmar ville ha kortare arbetstid, så det är massor av överväganden i en sådan svår fråga med så stort arbetsgivarmotstånd. Men det finns ingen annan variant på arbetstidsförkortning som skulle eliminera de här problemen.