Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Inhyrda känner lägre tillit

Inhyrd personal känner sämre tillit än direktanställda. Det gäller både förtroendet för kollegor och för andra människor. Men tilliten kan förbättras med hjälp av kompetensutveckling, visar ny forskning.
Linnea Andersson Publicerad 9 april 2015, kl 11:23
ANDERS WIKLUND / TT
Det är lägre sannolikhet att bemanningsanställda känner stark tillit till sina kollegor än direktanställda. ANDERS WIKLUND / TT

Managementforskning har tidigare kommit fram till att personal som inte är anställd av organisationen där de jobbar, är svårare att reglera och kontrollera för arbetsgivare. Forskningen har utgått ifrån att människor som känner förtroende för varandra har lättare att samarbeta och föreslagit att tillit därför ska användas som ett kontrollredskap. Men en ny avhandling i sociologi, som studerat vilka förutsättningar inhyrd personal har att utveckla tillit, ifrågasätter den idén.

Resultaten visar att bemanningsanställda skiljer sig åt från direktanställd personal när det gäller såväl tillit till jobbarkompisar som till andra människor i samhället. Dessutom finns det ett samband mellan upplevelsen av att ofrivilligt arbeta som inhyrd personal och att känna lägre förtroende för organisationen där man är inhyrd. Förtroendet kan dock öka med hjälp av kompetensutveckling i arbetet.

Att den bristfälliga tilliten skulle bero på att bemanningsanställda känner sig utanför den sociala gemenskapen verkar inte vara fallet. Det går åtminstone inte att konstatera att den inhyrda personalen känner sig mer isolerad från det sociala sammanhanget än vad den direktanställda personalen gör.

Läs hela avhandlingen Delad tillit: studier av personalinhyrning, av Sven Svensson vid Mittuniversitetet.

Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år.