Glastaket innebär att kvinnor som vill göra karriär motarbetas av en osynlig barriär och att de har svårt att nå de högsta posterna. Att slå i taket är särskilt vanligt för kvinnor i branscher med män i majoritet. För män däremot, gäller det omvända. Forskning visar att män som jobbar i kvinnodominerade sektorer eller branscher i stället blir föremål för positiv särbehandling och därmed har lättare att göra karriär än sina kvinnokollegor.

Fenomenet har fått namnet ”glasrulltrappan” (the glass escalator). Medan kvinnor i kvinnodominerade branscher klättrar pinne för pinne på karriärsstegen, får männen försprång till toppen i en osynlig rulltrappa. Resultatet blir att kvinnor blir dubbelt bestraffade. Dels har kvinnor sedan länge haft svårt att bli chefer i branscher där män är i majoritet, dels får de allt svårare inom traditionella kvinnosektorer.

Enligt den amerikanska ledarskapsforskaren Caren Goldberg, som har studerat glasrulltrappan, speglar andelen män i ledande positioner inte andelen i branschen totalt. Ett exempel är sjuksköterskor i USA. Trots att män utgör cirka fem procent av den totala andelen sköterskor är det betydligt mer än fem procent män på arbetsledande positioner.

Ett annat exempel är socialförvaltningen i Sverige, där en svensk studie visar att män blir positivt särbehandlade.  Anledningen till att männen, som var i minoritet, fick extra mycket stöd berodde förmodligen på att man var rädd om de få män som fanns i organisationen.

Forskare har även uppmärksammat det så kallade ”glasstupet”, då kvinnor får chefsjobb på sjunkande skepp.

Såväl glastak som glasstup används oftast om bristande jämställdhet men drabbar även människor ur minoritetsgrupper. Huruvida glasrulltrappan kan fungera som positiv särbehandling för andra grupper än män finns inga belägg för.