Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Många vill bli ingenjörer - vad är problemet?

Under hela 2000-talet har det talats om att Sverige behöver fler ingenjörer. Och inte undra på, vårt samhälle byggdes av ingenjörer och deras innovationer. Och nu börjar kadern bli gammal. Inom några år väntas stora pensionsavgångar i yrket - en lucka som antalet nyexaminerade knappast lär fylla ut. Är det ett problem?
Gabriella Westberg Publicerad 3 september 2015, kl 13:36

Även om söktrycket har mer än fördubblats på utbildningarna sedan 2009 har inte utbildningsplatserna blivit så många fler. Just högskole- och civilingenjörsutbildningarna är också de som ligger i botten vad gäller slutförda studier - mer än varannan ingenjörsstudent hoppar av innan examen.

Det är inte bara i Sverige som det väntas ingenjörsbrist, på EU-nivå beräknas det uppstå en lucka på en halv miljon ingenjörer om bara fem år; i Sverige 50 000 till 2030, enligt SCB.

"Mer än vart femte företag anger att de efterfrågar ingenjörer. Att bristen på ingenjörer ökar samtidigt som kapacitetsutnyttjandet sjunker (...) är ytterligare ett tecken på strukturomvandlingen på arbetsmarknaden, och vikten av ett bättre fungerande utbildnings- och kompetensförsörjningssystem." Så bloggade Unionens chefsekonom Lars Jagrén i fjol. En ståndpunkt som arbetsgivarsidan håller med om.

- Det utbildas för få. Intresset har ökat men det är fortfarande alldeles för få som går färdigt utbildningarna och för få av dem får en industrirelevant examen, säger Marcus Dahlsten, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.

Att intresset har ökat på senare år är kanske inte så konstigt. Det har startats mängder av initiativ för att locka fler ungdomar till teknikstudier och -yrken. Teknikföretagen har till exempel sitt projekt Ingenjörsvägen och Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, har på uppdrag av Skolverket skapat Tekniksprånget.

Tekniksprånget tar årligen kontakt med cirka 20 000 högskolebehöriga gymnasieelever och erbjuder praktikplatser på 230 företag på 120 orter, som en förberedelse inför högskolestudier inom teknik. Bland de 8 500 som deltagit i Tekniksprånget har 80 procent gått vidare till teknikstudier på högskola och universitet och cirka 75 procent säger att deras studieval påverkades av praktiken, enligt verksamhetsansvariga Alexandra Ridderstad.

- Så ja, vi har antagligen haft en viss inverkan på söktrycket, säger hon.

Tekniksprångets samarbetspartners består av hundratals stora och små arbetsgivare inom offentlig och privat sektor inom flera olika branscher, över hela landet -  som alla har samma dilemma:

- Samtliga vittnar om att det är ett stort problem att rekrytera högutbildad teknisk kompetens. De är väldigt bekymrade över det.

Unga vill alltså utbilda sig till ingenjörer och efterfrågan finns. Så vad är problemet?

- Det är intressant att antalet ansökande till ingenjörsutbildningarna ökar. Men en fråga man måste ställa sig är om det är för få platser på universiteten eller är det för många som hoppar av i förtid, och i så fall varför? Det är ju ett slöseri med både samhällets och individens resurser, konstaterar Lars Jagrén.

Man skulle kunna tänka sig att det höga söktrycket skulle resultera i mer motiverade studenter, bland de som antas. Men än finns ingen statistik som visar på något sådant samband. Tvärt om fortsätter avhoppen. 2013 var det som sagt knappt varannan studerande, 49 procent, som tog examen som civilingenjör eller högskoleingenjör, enligt Universitetskanslerämbetet. Bland kvinnorna var andelen något högre än bland deras manliga klasskamrater. Men varför hoppar så många av?

Ingenjörsstudenter Kollega har pratat med, varav några hoppat av studierna och andra slutfört dem, vittnar om att elever på de tekniska gymnasieskolorna "propsas" på att gå vidare till ingenjörsstudier. Universiteten marknadsför också sina kurser hårt, ibland lite missvisande. En designingenjörsutbildning säljs in som en formgivarutbildning, fast den egentligen inte handlar alls så mycket om form som om materiallära och hållfasthetslära. Att det till så stor del handlar om teknik och matematik kommer som en kalldusch för den som hade tänkt sig något annat. 

På Chalmers har man inrättat en avdelning som helt fokuserar på att hjälpa studenter rätt och fånga upp de som vacklar. Studievägledaren Chrissie Evling pratar ofta med studenter som funderar på att hoppa av sina påbörjade studier.

- Vi försöker hjälpa till att reda ut om det verkligen är fel utbildning eller om det mer handlar om en kulturchock, som går att komma över. För många är det en chock bara att komma till högskolan med de krav på eget ansvar som det innebär.

Att många som söker till teknikprogrammen kommer direkt från gymnasiet kan spela in i den höga avhopparfrekvensen. Utbildningar med högre genomsnittsålder tenderar att ha mindre problem med avhopp. Många av de sökande har också en bild av utbildningen och yrket som inte riktigt stämmer överens med verkligheten, säger Chrissie Evling.

- En del kommer in med en bild av dataingenjören som någon självlärd Youtube-stjärna, säger hon och tillägger:

- Samtidigt kan utbildningarna också behöva utvecklas och möta de unga, blivande ingenjörerna. Den tekniska utvecklingen går så fort, det kan vara svårt för oss också att ge rätt vägledning. Vi försöker hänga med. Sedan växer alternativa läromiljöer fram, non formal education blir allt vanligare. Det är inte längre helt självklart att man ska gå en klassisk väg.

Även Marcus Dahlsten på Teknikföretagen tror att utbildningarna behöver utvecklas. 

- Det behövs fler välutbildade ingenjörer. Men utbildningarna behöver också utvecklas och anpassas bättre efter morgondagens behov. Vi skulle behöva en större samverkan mellan bolagen och lärosätena och ta fram den kompetens som efterfrågas.

Många av de som hoppar av ingenjörsstudierna går också rakt ut i arbetslivet. En del har redan skaffat tillräckligt med kompetens för att få de jobb de vill ha, andra tar examen i andra ämnen. Det skriver Sveriges Ingenjörers utredare Olle Dahlberg i en analys. Det gör kanske inte mycket åt statistiken, men vadderar onekligen problematiken något.

De många ingenjörer som förväntas gå i pension kommande år och skapa den där luckan på 50 000 ingenjörer fram till 2030, har i de flesta fall motsvarande gymnasieingenjörsexamen och därpå ett helt arbetsliv av erfarenhet – av ett yrke som står mitt i digitaliseringens omvälvande stormöga. Det kanske inte ens är helt relevant att tala om att ersätta den kadern?

- Utifrån min erfarenhet som förhandlare vid stora neddragningar och omställningar så går det sällan att tala om att ersätta rakt av. Oftare är det ny kompetens som efterfrågas, med en helt ny profil. En kompetensväxling, säger han. 

Vilken kompetens är det teknikföretagen behöver i morgon?
- Vi ser en allt mer avancerad produktion med ökad tjänstemannafiering i och med digitalisering och automatisering, vilket kräver både mer kvalificerad och längre utbildning. Om man tittar 20 år tillbaka såg det helt annorlunda ut på våra medlemsföretag. I dag är en övervägande löneandel tjänstmän i industrin.

"Det kan i vart fall konstateras att det spelar liten roll hur många som börjar studera till civil- och högskoleingenjör om en stadigt minskande skara kommer ut med examen – åtminstone om kompetensförsörjningen är beroende av examinerade ingenjörer", skriver Olle Dahlberg i sin analys.

Fakta

1998 tog 62 procent av högskole- och civilingenjörstudenterna examen. Fyra år senare var det 51 procent. 2013 tog 49 procent av studenterna examen, med cirka tio procent högre andel bland de kvinnliga studenterna, enligt SCB.

INGENGÖRSVÄGEN: 
Drivs av arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen för ungdomar 15-19 år och yrkesvägledare. Genom projektet försöker man besvara frågorna: ”Vad gör egentligen en ingenjör? Vem passar som ingenjör? Hur blir man ingenjör?”

TEKNIKSPRÅNGET:
Tekniksprånget är ett praktikprogram för avgångselever under 21 år som är behöriga att söka en ingenjörsutbildning. Projektet  drivs av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, på uppdrag av Skolverket.

42 procent av de som söker praktik genom Tekniksprånget är kvinnor, liksom 50 procent av de som antas till praktik. På högskolornas utbildningar är omkring 27 procent kvinnor.

Varför kommer fler tjejer till er? 
- Vi har frågat och många säger praktik i sig är något som tilltalar dem, att få prova innan de ger sig in på något. Många av tjejerna säger också att de saknar förebilder, och att de inte känner sig lika säkra som killarna på att en högre teknisk utbildning verkligen är något för dem. Därför vill de testa innan de påbörjar en flera år lång utbildning, säger Alexandra Ridderstad. 

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.