Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Manipulerade bilder i Kollega!

Två av bilderna som illustrerar prao-reportaget på Systembolaget i Alingsås satte känslorna i svall. Och det var inga positiva känslor.
Publicerad 10 april 2014, kl 14:57

Varukartonger syns på två bilder. Båda bilderna har drabbats av ingrepp för att göra delar av trycket på kartongerna oläslig. Man frågar sig därmed vad detta kommer sig av - för det bör ju vara en medveten handling grundad på något slags övertygelse? Kan någon på redaktionen berätta närmare om era bevekelsegrunder för bildmanipulationerna?
//Marcus

Svar från Peter Önnestam, AD Kollega: Hej Marcus och tack för ditt brev. Ja, i detta fall har vi täckt över varumärken för alkoholsorterna, då vi annars inte hade fått tillåtelse att fotografera på Systembolaget. Vi är annars mycket restriktiva med att manipulera bilder. Det är såklart jätteviktigt för trovärdigheten. I det här fallet tycker jag det är okej. Övriga fall då vi kan tänka oss att manipulera bilder är när vi vill skydda en persons identitet, eller när vi genom bild/bilder gör en illustration till ett ämne. Då är vi noga med att skriva ut att bilden har manipulerats.

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson