Jag har svårt att få arbete, det blir svårare och svårare att komma på intervju. Jag uppdaterar min CV och låter Unionen kontrollera den och hjälpa mig förbättra dels CV och dels träna anställningsintervjun. Men det ger litet till inget resultat.
Arbetsförmedling har satt in lama försök att hjälpa mig men det mesta har inte fungerat. Jag har haft bra kontaktpersoner, det är inte det, men de verktyg som de har räcker inte. Det gör ju också att jag förlorar gnistan och hoppet om en framtid. Situationen tar ner mig, jag blir håglös och mållös. Och det är så långt ifrån mitt rätta jag som man kan komma. Jag har hög ambition, gör det som förväntas av mig plus lite till, har haft förmågan att överraska med bra resultat, satsar alltid framåt, har hög arbetsmoral är positivt lagd och är aldrig sjukskriven.
Så då blir jag rekommenderad att gå in i Jobb- och utvecklingsgarantin av min dåvarande kontaktperson vid AF. Så jag följer rekommendationen och skriver in mig.
Fas 1. Vi för samtal och jag kommer fram till att jag måste byta karriärväg/yrke helt och hållet. Jag gör min vana trogen en undersökning om vilka möjligheter jag som 47 åring har. Jag har sedan tidigare sett att entreprenadbranschen kan vara något för mig. OK! Jag behöver då en maskinförarutbildning! Det är kanske något som AF kan hjälpa mig med.
Jag skriver först brev till alla entreprenadföretag i min hemkommun och förbereder mig på att skriva till kranskommunerna också. Sedan ringer jag var och en av företagen efter en vecka och får ett mycket positive bemötande. Ett förmansföretag frågade då mig först, - Kan du köra väghyvel? - Nej inte än, svarade jag. Jaha? Men hur gammal är du? frågade han. - 47 år?? - Jaha, det är bra! sa han. - Jag har haft en 22 åring men han kör sönder så mycket att jag inte kan ha kvar honom. - Jag måste ha mogna och ansvarstagande gubbar som kör! Han sa att jag var välkommen tillbaka när jag hade klar utbildningen. Jag är på rätt väg med det här!
Nu börjar det vända för mig. Jag blir gladare och positivare än på länge. Det var bara trevligt att prata med dessa entreprenörs företag. Jag begär nu att få hjälp av AF med utbildningen till maskinförare. Nu är det som att prata med en vägg. Det går inte, det är svårt, det är dyrt, det är hinder och det går inte (Igen). Jag går på ett par intervjuer hos AF där min handledare är positiv och framåt och den andra är sur och omöjlig. Sedan åker jag ca 70 km till en annan stad för att bli intervjuad av utbildningsföretagets lärare, som är maskinförare och entreprenörer.
Intervjun går bra och jag får till slut utbildningen. Jag klarar utbildningen och får ett intyg. Nu behöver jag bara praktik. Nu får jag den omöjlige handledaren som kontaktperson. Suck!
- Hjälp mig med en praktikplats för jag har inga som helst kontakter eller bekanta i denna bransch! Handledare har tidigare sagt att han har arbetat inom branschen men verkar inte ha några som helt kontakter,( jag undra varför). Men lärarna på utbildningen hjälper mig och jag praktiserar under sommaren med att köra hjullastare och får också möjligheten att komma tillbaka under älgjakten när många är lediga.
Om jag är i Fas 2 eller 3 vet jag inte... Jag begär i alla fall hjälp av AF med att få en praktikplats som maskinförare men ... nä. Däremot får jag... praktik som stalldräng hos ett företag som har ridhästar. Jag arbetar full tid och får ta mycket skit. Min kollega är handikappad dels lite sinnesslö och arbetsoförmögen så jag får ta hans arbetsuppgifter också. Tidigare har AF ordnat praktik åt mig, jag har burit möbler åt Myrorna, städat hos pensionärerna och nu skyfflar jag hästskit i ett stall.
Men det är väl bra att få ett arbete... och vara utomhus.... Jo! Men jag är civilekonom, jag har arbetat på bataljon - , brigad - och högkvarterstaber med logistik åt FN och NATO. Har tidigare arbetar som lärare på grundskolan där jag var klassföreståndare och sedermera tjänst som adjunkt vid gymnasieskolan och hade litteraturhistoria, svensk litteraturhistoria och avancerad engelska som ämnes val.
Jag söker aktivt olika arbeten eftersom jag trots allt fått en positiv knuff framåt. Jag har en ny och bra kontaktperson på AF och det hjälper, mycket. Jag har tidigare besökt ett företag, Stora Företaget, dels genom bekanta och dels genom utbildningen till maskinförare. Jag söker jobb där, och kämpar på att få en chans... Nu deltar jag än en gång i en stor militärövning under februari och arbetar än en gång på staben. När vi övar får vi inte ha mobiltelefonerna på oss eller inne i staben. Om man till exempel har en Appel telefon så kan den fjärrstyras, även om du stängt av den själv, och då kan den användas som mikrofon. Vi måste lämna alla mobiler i "receptionen" där en vakt sitter med en låda med ett fack för varje mobil. Jag tar en rast och lite luft... Då får JAG ett telefonsamtal där... då! Man vill träffa mig och prata med mig från Stora Företaget. - Kan du komma på torsdag? -Njae! Jag befinner mig på Stora Övningen och är på fjället. Om jag börjar åka skidor nu så... är jag hos er om en vecka. Går det bra? Vi hittar en lösning.
Jag besöker sedan företaget som ligger 270 km från min bostad och då han säger att - Det är egentligen är lite onödigt att du kom hit! ??? - För vi har redan bestämt oss! ???? (Ånej!) Du får börja den 22 maj med vår interna utbildning. (Yes!!)
Redan tidigt under utbildningen och sedan under sommaren får jag klart för mig att lastbilskort och tungtsläp är meriterande för att få fastanställning hos Stora Företaget. Personer som börjar efter mig och som har kortare tid i företaget eller ingen maskinförarutbildning får fastanställning under sensommaren och alla har CE kort. Jag berättar naturligtvis detta för min kontaktperson och vi börjar utarbeta en plan. Jag slutar mitt sommarvikariat i augusti och sitter på pottan igen, arbetslös. Men jag får kontakt med ett annat företag på orten och arbetar först som mekaniker, på ett speciellt ställe med mycket stora saker, det är tungt, blött, mörkt och farligt, man hade bland annat ett dödsfall året innan.
Men det är ett riktigt jobb och jag har lön. Inte bidrag, inte FAS 3 anställning inget av det. Ett jobb! Då får ansvarig veta att jag har maskinförarutbildning och lånar ut mig till ett annat företag som behöver en grävmaskinist. Så jag kör grävmaskin och arbetar som mekaniker utomhus långt efter det att snön fallit och det är riktigt kallt. Jag och kontaktpersonen vid AF arbetar vidare på vår plan. Under december månad blir jag än en gång arbetslös och min kontaktperson inser fullbordat faktum. Han (Jag) får inte så många fler chanser i livet. - Det strider egentligen emot reglerna men du skall få hjälp med att ta CE- körkort. Jag har godkänt det. Kan du tänka dig att pendla till Annan Stad? - JA.. självklart! Det var nog vid årsskiftet 2010 -2011.
Sen kom väggen igen! Stop! Nej det får du inte... Jag fick fortsatt förtroende hos Stora Företaget och fick korttidsvikariat här och där under våren. Kontaktpersonen sjukskrev sig och kontakten med AF blev frostig. AF kallade mig till ett möte men jag fick ett korttidsvikariat och tog naturligtvis det i första hand och meddelade AF detta.. Det skrev ut mig ur Jobb- och utvecklingsgarantin. Ja det har väl sin statistik att tänka på... Sedan skrev de ut mig ur AF så som om jag hade fast arbete? Jag var sedan tvungen att besöka dem igen när jag vikarierat färdigt... Jag var ju trots allt fortfarande arbetslös. Ännu mera tjafs och dribbel från AF s sida. jag kämpar för att få möjligheten till fastanställning. Är på en intervju hos Lilla Företaget som behöver en maskinförare. Jag skulle kunna få jobbet om jag hade CE -kort. En lite entreprenör kan inte ha en fastanställd grävmaskinist som går utan jobb halva året. (Man gräver inte i frusen mark) På vintern skulle jag kunna köra snösvängen, på sommaren last upp grävmaskinen på en trailer köra till jobbet, gräva, lasta upp igen och köra till nästa... Jag behöver CE-kort. Han gav mig ett jobb att köra grävmaskin under sommaren och jag tog det. Jag skriver en lång förklaring om läget i branschen och än en gång en begäran om hjälp med att ta CE- körkortet.
Våren 2013 ny kontaktperson på AF och jag tar än en gång upp detta! Nej jag får ingen hjälp. Jag överklagar beslutet men nej jag får inte den hjälp jag behöver. Man försöker gömma sig bakom paragrafer. Kallas kognitiv rigidhet.
Den 22:a augusti besöker jag Arbetsförnedring för sista gången och begär att de skriver ut mig och jag avslutar min kontakt med dem. Jag anser att de har misslyckats totalt i sin uppgift och jag ser inte längre någon anledning att besöka dem eller försöka få hjälp. Jag tar ett banklån och kontaktar en körskola för att ta CE- kort och därmed möjligheten till en fastanställning. Hos det Stora Företaget finns nämligen flera olika arbetsuppgifter som är intressant och möjliga arbetsuppgifter för mig men som kräver CE -kort. Arbetsförnedring vill inte att jag skall sluta gå hos dem! Det är vad man inom vården av missbrukaren talar om, medberoende. De vill ha mig arbetslös.
Jag ordnade allt själv och det är väl det som stör vissa hos AF. Jag behöver inte Arbetsförnedringen. Jag behöver A-kassans ersättning men... det skall gå i alla fall. Snart har jag CE-kort och då kommer jag att få fastanställning för jag är lovad det hos Stora Företaget. Helt utan hjälp från Arbetsförnedringen.
"Den desillusionerade"
