Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Misstag och resursslöseri

Socialdemokraterna har svikit sina väljare. De gick till val på lögner, t ex att avskaffa det meningslösa förnedringssystem arbetsförmedlingen utsätter arbetssökande för. Det är märkligt att ett så framstående land som Sverige har en Arbetsförmedling som i stort sett bara utövar kontroll och slussar vidare arbetssökande till jobbcoacher och fas3-anordnare. Många arbetslösa har hög utbildning och stor arbetslivserfarenhet.
Publicerad 22 juni 2015, kl 10:16

Det är ett fruktansvärt misstag, resursslöseri och mänskligt lidande!

Alliansen klumpade ihop de "arbetslösa" som problemmänniskor som måste tas om hand, "aktivitet måste gå före passivitet" som arbetsmarknadsministern uttryckte det. Därmed lyckades Alliansen psykologiskt förminska dessa redan utsatta människor, en kollektiv kränkning. Ylva är inte mycket bättre, "fas 3 måste fortsätta för att ingen ska komma ikläm", en sådan inställning skulle inte fungera på ett seriöst privat företag. Miljarder i skattemedel används för att "plåga" de arbetssökande istället för att hjälpa, rehabilitera, utbilda, omskola. Ett system som är mer likt ett straff för den som inte lyckas få ett arbetet inom 450 dagar.

Reinfeldt sa uttryckligen att inga ungdomar skulle hamna i Fas3 - men det har ändå hänt. Även utlandsfödda hamnar i Fas3 vilket är ganska komiskt med tanke på ett av Reinfeldts sista uttalanden "Tack för att ni valde Sverige".

Är det inte dags att vakna och göra någonting åt de systemfel Alliansen har infört utifrån deras snedvridna människosyn. Det är dags att Sossarna tar fram gamla värden och visar att de är ett arbetarparti. Det ska inte behöva ta 4 år och om det gör det så blir det ingen fortsättning för Sossarna. Då kanske vi har SD i toppen istället.
//Anna-Rosa

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson