Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Missvisande bild i Logga ut

Som verksam inom energisektorn är jag djävulskt trött på dessa grovt missvisande bilder av i saken okunniga, oseriösa gycklare.
Publicerad 25 juni 2014, kl 15:26

Som verksam inom energisektorn är jag djävulskt trött på dessa grovt missvisande bilder av i saken okunniga, oseriösa gycklare. Refererar till bild på sid 68 i nr 5/2014. Det är kyltorn som visas på bilden ihop med smala skortstenar, ur kyltorn kommer det inte någon svart förbränningsrök. Det är vatten som under sprinkling i tornen blivit ånga (vit) och därigenom har kylt ner processånga till vatten, principen används på platser där stora vattenvolymer inte finns tillhanda för kondensorkylning såsom kan användas vid kustlokalisering.


Svart rök är dessutom något som ingen vill ha oavsett man är miljöseriös eller inte, det ger dålig verkningsgrad (=förbukar extra mkt bränsle genom nersotning av värmeöverförande ytor och släpper ut mkt bränsle oförbrännt) och ger korrosiva angrepp på den egna anläggningen.
 
Ytterligare ett falsarium är att det antyds att svenska Vattenfall har missskött sig och orsakat större utsläpp än tidigare ägare vilket diskussionen inte har handlat om utan en fråga om innehavet av fossileldad energiproduktion stämmer med bolagets image eller uppdrag & priset för inköpet.
Om man tänker sig att de här verken ändå drivs vidare så kan det säkert vara bättre att Vattenfall äger dem än att bolag från andra länder med sämre fokus på miljöfrågor, sköter dem! Ska man sedan i Tyskland oöverlagt bara lägga ner kärnkraften är det högst troligt att fler sådan här verk måste vara kvar!
 
Jag som inte har några egna barn men väl varit liten, har ingen relevans i diskussioner om barn, men energi & speciellt kärnkraft där kreti & pleti som inte har ett eget kraftverk, inte kan reda ut begreppen spänning, ström & frekvens eller har en aning om hur det funkar lägger sig i diskussionen tycks vara helt OK och dessutom tillmäts trovärdighet.
Det är skulle jag vilja påstå rena hetsen mot yrkesgrupp!
Hetsen har pågått ända sedan bönderna på sjuttiotalet tog slut som väljare för Centerpartiet som därigenom behövde en ny profil. Och om man inte har något eget bra att komma med så varför inte skrämma upp vilsna ljusblått ömmande humanist-akademiker, med något som ingen riktigt förstår?
Detta har orsakat svensk industri och samhälle många miljarder under åren sedan dess.
Att lyssna till dagisfröknar, laboratorieinsnöade docenter eller pensionärer med egen vedspis födda innnan ström kom till byn är bara så helkorkat.
De som praktiskt jobbar inom energisektorn och ser vad alla fantastiska nya rön inte duger till men vet vad som krävs för att saker ska fungera tillförlitligt i verkligheten, kommer nästan aldrig till tals!
Det är många små enskildheter som syr ihop det hela till ett fungerade samhälle!
 
En fråga oxå om artikeln på sid 14 i samma utgåva, är det inte så att arbetsgivaren saknar stöd överhuvud taget, det är väl en grundlagsfäst rättighet med åsiktsfrihet och att få uttrycka den?
 
Jerker Torrång

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå

 

Insändare

Fackföreningsrörelsen arbetarnas röst

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen.
Publicerad 16 mars 2016, kl 13:22

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen. Bolagisering och resultatenheter inom den offentliga sfären liksom alltför långtgående privatiseringar av den gemensamma sektorn försvårar insyn nu när besluten fattas i stängda styrelserum.

 I ställningskriget mellan vänster och höger, i de svenska samhället, har de nyliberala strömningarna haft alltför stor påverkan. Istället för att utgå ifrån medborgarnas behov utgår man uteslutande från att verksamheterna måste rymmas inom budgetramar som i regel är alltför snäva. Istället för att utgå från medborgarnas behov tvingas invånarna acceptera undermåliga trygghetssystem. Istället för att med hänsyn till det faktiska behovet ordna finansiering för vår gemensamma välfärd reducerar vi välfärdsamhället och accepterar att den svenska modellen krackelerar.

Det  är viktigt att fackföreningsrörelsen åter blir arbetarnas röst på den allt hänsynslösare arbetsmarknaden. Den lokala tillgängligheten måste ökas så att känslan av främlingskap bryts och så att medlemmarna åter kan känna sig delaktiga i kampen för bättre villkor på den egna arbetsplatsen. De folkrörelseägda företagen och verksamheterna måste återta sin roll i samhället. En återuppbyggnad och nystart för konsumentkooperationen med kunden i centrum kanske vore på sin plats. Kooperation måste åter bli en prisdämpande kraft, ett reellt alternativ till de privatägda företagen och som ett behövligt komplement till den politiska demokratin.

Kari Parman