Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Nya attityder kan få oss att jobba längre

Bättre betalt naturligtvis, men också flexibel arbetstid och förändrade attityder. Det är några faktorer som skulle få oss att stanna kvar på jobbet efter 65-årsdagen.
Niklas Hallstedt Publicerad 11 september 2012, kl 12:38

Att, som nu utreds, höja den lägsta möjliga åldern för uttag av tjänstepension skulle antagligen inte få någon större effekt. Ytterst få har nämligen råd att sluta jobba så tidigt som vid 55 år ändå. Istället är det andra saker som avgör.

I enkäter som redovisas av den statliga Pensionsåldersutredningen framgår att större ekonomiskt utbyte, anpassad arbetsmiljö, bättre arbetsorganisationer, mindre stress, flexibel arbetstid och förändrade attityder hos arbetsgivare är saker som äldre personer anser skulle kunna få dem att fortsätta jobba. Inte minst attityderna är viktiga: Var fjärde kvinna och var tredje man uppgav att förändrade attityder skulle få dem att arbeta under flera år.

- Det sitter väldigt djupt rotat i oss att man ska sluta vid 65, konstaterar Gunilla Dahmm, Unionens pensionsexpert som sitter med i Pensionsåldersutredningens referensgrupp.

- Det finns ju en massa föreställningar om att äldre inte lär sig lika fort som unga och så vidare. Men varför skulle det här inträffa och kompetens och erfarenhet försvinna bara för att man fyller 65?

Arbetsgivarnas syn på äldre går också att utläsa ur enkätsvaren. Många arbetsgivare anser att äldre har svårare att klara förändringar på arbetsplatsen på ett bra sätt, exempelvis vad gäller teknologi och omorganisationer. Man anser dessutom att yngre är bättre utbildade.

- Från fackets sida anser vi att det är bra med ett system som är flexibelt, både uppåt och nedåt. Alla människor har inte samma hälsa och befinner sig inte i samma situation, pensionsåldern måste vara individanpassad, säger Gunilla Dahmm som tycker det är bra att lyfta fram möjligheten att jobba längre.

-Det borde vara normalt för dem som vill och orkar, det är fel att vara så fixerad vid 65. Det finns mycket man kan göra för att få folk att jobba längre. Det handlar om attitydfrågor, men också arbetsmiljö och att man får del av kompetensutveckling.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.