Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Oskäliga avtal ökar

Allt fler företag tvingar sina anställda att skriva under avtal som hindrar dem att ta nya jobb om de slutar. Ibland till och med utan att få någon ekonomisk kompensation.
Ola Rennstam Publicerad

En arbetsgivare som har satsat miljoner i ett nytt utvecklingsprojekt vill givetvis inte se att innehållet hamnar i händerna på en konkurrent. Personer med unik insyn får därför ofta skriva under en så kallad konkurrensklausul. Det är ett avtal som begränsar den anställdes möjlighet att börja jobba hos en konkurrent eller starta eget direkt efter anställningen. Avtalen reglerar bland annat karenstidens längd, vilken ersättning som utgår under tiden och vilka vitesbelopp den riskerar som bryter mot kontraktet. Tanken bakom konkurrensklausuler är att de ska gälla personer med nyckelpositioner och eller som har särskilda kunskaper, men så ser verkligheten inte längre ut.

Många arbetsgivare har slentrianmässigt börjat kräva att anställda skriver under konkurrensklausuler även för befattningar där det inte finns något behov, till exempel för anställda på callcenter och telefonförsäljare.

Allt fler medlemmar kontaktar Unionen för att få råd om hur de ska göra. Antalet ärenden som rör konkurrensklausuler har mer än fördubblats de senaste fem åren och ökningen ser inte ut att mattas av. Säljare är en särskilt utsatt grupp och det är också vanligt inom IT, revision, reklam, bemanning och konsultverksamhet. De värsta exemplen på oskäliga konkurrensklausuler förekommer bland medlemmar som inte omfattas av kollektivavtal. Avtalen, som ofta är författade av en advokatbyrå, kan innehålla långa karenstider, även helt utan ersättning.

– Det som bekymrar är att konkurrensklausulerna ökar där det inte är befogat och att de är oskäliga. Arbetsgivare binder upp medarbetare vars kunskap inte behöver skyddas med orimliga bindnings­tider och ersättningsnivåer, säger Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist.

Att hamna i jobbkarantän i uppemot ett år – oavsett om det är motiverat eller inte – kan leda till förlorade kontakter och att ens kunskaper blir inaktuella.

– Idén med konkurrensklausulerna är att ha en rimlig karantäntid där den anställde får rimlig ersättning och inte är borta så länge att de egna yrkeskunskaperna blir värdelösa, säger Martin Wästfelt.

Trots avarterna anser Unionen att konkurrensklausuler kan vara befogade – facket har ett gemensamt intresse med motparten av att företag vågar satsa på forskning och utveckling. Samtidigt är förbundets utgångspunkt att människor ska vara fria att söka de jobb de vill och att möjligheterna till avknoppningar och entreprenörskap bör främjas.

– Konkurrensklausuler leder till inlåsningseffekter. Rörligheten på arbetsmarknaden begränsas om människor blir inlåsta i anställningar de inte trivs med. Att kunna börja hos ett konkurrerande företag kan vara enda chansen att försörja sig för den som flyttat till en annan ort eller för den som vill ha högre lön och utvecklingsmöjligheter i yrket. Klausulerna får inte bli ett yrkesförbud, säger Martin Wästfelt.

Många tjänstemän som har skrivit under konkurrens­klausuler kan vittna om hur arbetsgivaren i princip stuckit ett papper under näsan på dem i samband med anställningen. I det läget är det få är som känner att man kan vägra skriva under eller ifråga­sätta innebörden. Martin Wästfelt anser att fler i stället borde ta upp avtalen till omförhandling efter ett par år – innan det blir skarpt läge och man har hamnat i en tvist.

– Man kan inte strunta i ingångna avtal. Men även om de inte håller juridiskt kan det vara jobbigt att ta upp det, eftersom man ogärna vill stöta sig med arbetsgivaren. Det gör att personer drar sig för att röra på sig.

Arbetsmarknadens parter tecknade ett kollektiv­avtal som reglerar konkurrensklausuler för över 40 år sedan. De Unionenmedlemmar som omfattas av det klarar sig bättre, enligt Martin Wästfelt.

– Där har vi betydligt färre ärenden, och vi ser heller inte den uppsjö av missbruk som förekommer bland övriga medlemsgrupper.

Att få rätsida på avarterna handlar enligt Unionen om att få fler medlemmar att omfattas av kollektiv­avtal. Bengt Domeij, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, har forskat om konkurrensklausuler och bekräftar Unionens bild. Hans lösning är dock en annan, Sverige bör följa våra grannländers exempel och lagstifta.

– Norge, Danmark, Finland och Tyskland har infört lagstiftning med bra lösningar och en maxgräns på ett år. Och det är reglerat när det finns legitima behov av att använda konkurrensklausuler. En fördel med lagstiftning är att det blir tydligt vad som gäller – det är det inte i Sverige i dag, säger han.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.