Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Otålig bemanningsbransch väntar på snabbspår
Den svenska modellen står i vägen för snabbspåren för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden. Parterna vet inte vad den tredje parten har för agenda. Det menar Bemanningsföretagens förbundsdirektör Henrik Bäckström, vars medlemmar otåligt väntar på att få komma igång och matcha nyanlända.
- Vi är snabbspåret, det är vår själva affärsidé, sa Magdalena Nour, regionchef för bemanningsföretaget Adecco, vid seminariet som Bemanningsbranschen höll på onsdagsförmiddagen i Almedalen.
Sedan regeringen bjöd in till trepartssamtal för att hitta snabbspår för nyanlända i mars, har 50 avtalsskrivande parter och ett antal enskilda företag anmält en vilja att delta. Tanken är att fack och arbetsgivarorganisationer först ska komma överens och tillsammans presentera sina krav till regeringen, som tredje part, för att få snabbspåren att fungera. Det vill säga, sedvanlig ordning inom den svenska modellen.
Från Bemanningsföretagen tycker man dock att det går för långsamt och att det vore bättre om regeringen kom in och satte förutsättningarna först - förutsättningar som olika former av statligt subventionerade anställningar och sänkta arbetsgivaravgifter.
- När man inte vet vad den tredje parten har på agendan blir det svårt att föra den första förhandlingen. Vi måste ju räkna på det här, sa Henrik Bäckström.
Det var dock inget Raimo Pärssinen, ordförande för Arbetsmarknadsutskottet (S), ville rekommendera. Släpp inte frågan om villkoren på arbetsmarknaden till politikerna, varnade han, men lovade ändå att ta det vidare.
- Jag ska ta en rejäl diskussion med Ylva Johansson om det här.
Även Cecilia Beskow, Unionens samhällspolitiska chef, tycker att det i det här fallet som andra är parternas ansvar att komma överens om avtal och villkor på arbetsmarknaden. Hon underströk också att nyanlända näppeligen är en homogen grupp, utan en mängd individer med väldigt olika bakgrunder och erfarenheter. Många som kommer till Sverige idag har hög utbildning, andra har ingen utbildning. En generell politisk åtgärd kan aldrig möta den variationen av behov, menar hon, vilket däremot branschspecifika avtal kan. Men de krav som parterna sedan gemensamt ställer kan politiken möta.
- Validering av kunskaper och meriter är jätteviktigt, men det är en kostsam process som vi måste våga satsa på. Vi måste också jobba med att motverka diskriminering på arbetsplatserna och visa på affärsnyttan med mångfald.
Är bemanningsbranschen snabbspåret, som Magdalena Nour sa?
- Från Unionens sida tror vi verkligen på bemanningsbranschen som en spelare i att få ut nyanlända på arbetsmarknaden. Särskilt som de har en så hög organisationsgrad, vilket ger ordning och reda.
Unionen har i dagsläget valt att gå vidare med arbetsgivarorganisationerna Sveriges Byggindustrier och Energiföretagens arbetsgivareförening, samt med Svensk Handel främst avseende apoteksanställda farmaceuter.
Bemanning
95 procent av de anställda inom bemanningsbranschen omfattas av kollektivavtal, enligt branschorganisationen.
Av 167 000 personer som är eller har varit anställda i branschen under ett år är omkring 120 000 för uthyrning, ca 20 000 rekrytering och ca 20 000 kommer till bemanningsbranschen i samband med olika omställningsuppdrag från Arbetsförmedlingen och företag.
Bemanningsföretagen är en bransch- och arbetsgivarorganisation som ligger under Almegas paraply och är därigenom medlem i Svenskt Näringsliv.
Bemanningsföretagen
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
