Den här boken är helt klart avsedd att vara en lärobok på universitetet på någon av de grundläggande nivåerna i nationalekonomi och/eller ekonomisk historia. Men den ger också den intresserade lekmannen en överblick över de tankar och idéer som korsar varandra i debatten om eurokris och amerikanska budgetunderskott.

Men boken har sina sidor (bokstavligen!). Författaren utlovar i förordet att de olika idéerna ska presenteras i sitt sociala och politiska sammanhang, men det blir inte mycket av det. Att Kragh ger en ytterst kort beskrivning av 1930-talsdepressionen som en bakgrund till John Maynard Keynes teorier om att det krävs statliga ingripanden för att få marknadsekonomin att fungera är närmast oundvikligt, men i övrigt är det för det mesta en listning av den ena ekonombiografin efter den andra med en skissartad redogörelse för vederbörandes bidrag till nationalekonomin. Det är visserligen en svår balansgång att skriva en kursbok som både ger information på den nivå som ska tentas av och hålla sig inom litterturlistans sidoantal. Men i det här fallet hade man inte behövt börja med de gamla grekerna, Platon och Aristoteles. Det hade räckt att starta med merkantilismen. Då hade man frigjort nästan 60 sidor för att beskriva sociala och politiska bakgrunder och ändå haft utrymme till en mera djupgående beskrivning och analys av mest betydande ekonomernas teorier.

En mer ambitiös förlagsredaktör hade kanske också göra något åt den tungfotade prosan och de irriterande anglicismerna. En bättre faktakoll hade heller inte skadat. Deng Ziaoping var t ex aldrig premiärminister. Uttryck som "ny innovation" borde också rensas ut. Att bara skriva att Bertil Ohlin var mångårig riksdagsman för Folkpartiet och förbigå med tystnad att han dessutom var partiledare 1944 - 67 är att gravt svika ambitionen att redovisa den historiska och sociala bakgrunden.