Det finns få ljusglimtar på den svenska deckarhimlen men Rosenfeldt och Hjorth är en kombo som ger en desillusionerad deckarälskare visst hopp. Orsaken heter Sebastian Bergman - osympatisk och dysfunktionell och fullkomligt underbar i sin plumphet.
I Fjällgraven, som är deckarduons tredje Bergsmanalster och just kommit ut i pocket, fastnar dock fnisset rejält i halsen. Sex personer, varav två barn, hittas döda i en grav i fjällen och den historia som sedan växer fram är så omskakande att man börjar misstänka att den innehåller ett eller annat korn av sanning - inte ens Bergmans skapare kan väl fantisera ihop en så läbbig intrig? Det är just känslan av realism som får genrens sedvanliga bestialiska mördare och kallhamrade psykopater att framstå som fisljumma flickscouter i jämförelse.
