Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
För de flesta unga känns pensionärslivet som något abstrakt långt bort i fjärran. Men Kristina Kamp, pensionsekonom på webbportalen Min pension, lobbar för att man tidigt börjar tänka på pensionen.
Hon förklarar att vi i dag behöver ungefär 40 år på arbetsmarknaden för att få ihop en rimlig pension. För 30- och 40-talisterna räckte det att jobba i 30 år för att kunna räkna med en normal pension, det vill säga 60-70 procent av slutlönen.
– Väntar man med att börja jobba tills man är 30 år så måste man jobba till 70. Hur kul är det? Man ska också tänka på att varje krona man sparar tidigt i livet hinner växa till sig mer, säger Kristina Kamp.
Det har gått inflation i utbildning.
Studietiden har förlängts i Sverige – tre års akademiska studier har blivit fem år. Jämfört med övriga OECD-länder är Sverige näst sämst i klassen när det gäller genomsnittlig examensålder. Den ligger på 29,7 år. Island är sämst, där tar man examen först vid 30 plus. I de fem länder som toppar listan, med Storbritannien i spetsen, är examensåldern runt 24 år.
– Här i Sverige läser man lite planlöst, kanske för att det är svårt att få jobb. Det har delvis också gått inflation i utbildning. Som nationalekonom måste man till exempel i dag doktorera för att få samma jobb som man förr fick efter examen.
Etableringsåldern, då minst 75 procent i en ålderskull har arbete, har också ökat radikalt. I slutat av 1980-talet låg den på 20-21 år, den steg till 29 år i samband med 90-talets ekonomiska kris och har de senaste åren legat kring 26 år.
Det är inte meningen att skrämma skiten ur 23-åringarna.
Den magiska gränsen för att få det orangefärgade pensionskuvertet i brevlådan är när man börjar betala skatt, det vill säga när man tjänar mer än 18 000 kronor i månaden. Bara att få ihop den summan är enligt Kristina Kamp bra, då avsätts pengar till premiepensionen. Jobbar man statligt eller kommunalt så får man då dessutom ihop till tjänstepension.
– Det är bra om man får det orangefärgade kuvertet i brevlådan. Det gör att man blir medveten om att man ska ha en pension, säger Kristina Kamp.
– Men det är ju inte meningen att skrämma skiten ur 23-åringarna heller. Visst kan man ta det där sabbatsåret i Asien, men då ska man ha jobbat ihop till det.
Bättre provjobba än provplugga!
Eva Adolphson, pensionsekonom på Alecta, gör ungefär samma men en aning strängare bedömning. Man behöver inte luffa runt i världen i två, tre år. Tre månader kan enligt henne räcka. Det är bättre att jobba än att resa.
– Det tjatas hela tiden att man ska jobba längre upp i åren. Men man tänker inte på att det blir ränta på ränta med pengar som kommer in tidigt. Jag önskar att politikerna tog ett samlat grepp kring vad vi ska gör för att snabba på inträdet på arbetsmarknaden, säger Eva Adolphson.
Hennes bästa råd till unga är att hellre provjobba än provplugga, att vara snabb med studierna och utvärdera om det är värt att bygga på studierna i två år med en master.
– Ökar chanserna om jag tar en master? Jag är inte så säker på det. Det kanske marknadsförs så. Man kanske kan meritera sig på andra sätt – till exempel genom att jobba.
Hur blåst hade jag inte blivit då?
Men Kristina Kamp betonar också att man naturligtvis inte vet något om framtiden. När hon, som är 1950-talist, var 25 år trodde man att de skulle räcka med 30 års yrkesarbete, varav minst hälften halvtid, för att få ihop till pensionen.
– Hur blåst hade jag inte blivit då? Det kan hända grejer. Och det är just därför man ska vara intresserad av pensionsfrågor även som ung. Det är ens framtid det handlar om. De flesta av oss kommer att vara pensionärer mer än en femtedel av våra liv!
Logga in på minpension.se och se hur mycket pensionspengar du har tjänat in hittills.
Webbportalen är ett oberoende samarbete mellan Pensionsmyndigheten och andra som har hand om dina framtida pensionspengar.
Du loggar in med personnummer och mobilt Bank-id eller beställer en kod.
Cajsa Högberg
Den genomsnittliga åldern för när unga tar examen från högskola och universitet varierar mellan olika länder.
Storbritannien: 24 år
Mexiko: 24,5 år
Nederländerna: 24,6 år
Sydkorea: 25,3 år
Grekland: 25,3 år
Italien: 26,1 år
Schweiz: 26,4 år
Tyskland: 26,5 år
Australien: 26,6 år
Portugal: 26,6 år
Spanien: 26,7 år
Österrike: 26,7 år
Norge: 27,5 år
Chile: 27,6 år
Danmark: 28 år
Israel: 29 år
Finland: 29 år
Brasilien: 29,5 år
Sverige: 29,7 år
Island: 30,7 år
Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.
Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.
Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.
När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.
Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering.
En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.
I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare.
Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.