Konkurrensklausulerna ses som ett komplement till lagen om företags­hemligheter och lojalitetsplikten, som upphör när anställningen avslutas.

1969 enades arbetsmarknadens parter om ett kollektival som begränsar användandet av konkurrens­klausuler och under vilka förutsättningar det får finnas. Bindningstiden får som längst vara två år och ersättningen under karensen ska vara 60 procent av inkomsten vid anställningens slut.

En tredjedel av Unionens medlemmar med kollektiv­avtal omfattas av denna överenskommelse. Den är dock uppsagd och förhandlingar pågår mellan Svenskt Näringsliv och PTK för att få fram ett modernare avtal.

För övriga Unionenmedlemmar gäller reglerna i avtals­lagen, som säger att en konkurrensklausul ska vara skälig. Det finns dock inga juridiska hinder för företag utan kollektivavtal att teckna konkurrens­klausuler med oskäliga villkor.

En konkurrensklausul upphör normalt att gälla om man blir uppsagd på grund av arbetsbrist. Ett avtal är dock giltigt tills det har förklarats oskäligt av en domstol, en process som kan ta lång tid.

I Kalifornien är konkurrensklausuler förbjudna. I våra nordiska grannländer har man valt att lagstifta.

Rättsläget komplext
Enligt avtalslagen ska en konkurrensklausul vara skälig, vilket ger utrymme för många tolkningar. I domstol brukar klausuler utan ersättning eller för personal som inte har nyckelbefattningar sällan hålla. Trots det är det vanligt att den som bryter mot avtalen krävs på skadestånd i miljonklassen. Arbetsgivarna vill skrämmas.

– Arbetsgivarnas krav har inte alltid så mycket substans och tvisterna slutar oftast i förlikningar långt ifrån de ursprungliga summorna, men processen kan vara obehaglig för den enskilde, säger Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist.