Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sexuella trakasserier ett slags maktutövande

Varför utsätts nästan var fjärde kvinna - och även många män - för sexuella trakasserier på arbetsplatsen? I många fall rör det sig om makt, säger genus- och organisationsforskaren Anneli Häyrén Weinestål.
Anita Täpp Publicerad 17 oktober 2013, kl 15:35

Han vill ha henne. Och hon har inte sagt ifrån på skarpen. Fritt fram alltså?

Så kan sexuella trakasserier ta sin början. I det här fallet kanske mannen inte ens är medveten om att han gör fel. Kanske är han så förälskad att han inte ser klart?

Det kan också vara så att den attraktion han känner handlar om makt. Om att få henne att må så dåligt att hon inte längre kan fungera fullt ut på arbetsplatsen.

Det finns män som medvetet utsätter en kollega eller underställd för sexuella trakasserier för att de upplever att den andra hotar deras egen maktposition, eller den maktordning som finns på arbetsplatsen i stort. Och det är så sexuella trakasserier brukar ses, som ett sätt att hålla kvinnor i schack i det mansdominerade samhälle som vi ännu lever i, där kvinnorna som grupp ofta har en underordnad position medan männen har mer makt och oftare har ledande positioner på arbetsplatserna, liksom i hela samhället.

Det är också kvinnor som kommer in i de yrken som länge varit mansdominerade och kvinnor - eller män! - som bryter mot traditionella könsmönster som löper störst risk att drabbas. Sexuella trakasserier används då som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen. Men vem som helst kan drabbas.

- Det beror på vilken arbetsplats man råkar hamna på och vilken anda som råder där. Min uppfattning är att risken är störst för starka och konkurrenskraftiga kvinnor, säger Anneli Häyrén Weinestål, genus- och organisationsforskare, som länge forskat om sexuella trakasserier.

Men måste det inte finnas en attraktion i botten för att sexuella trakasserier ska uppstå?
- Det kan starta så. Problemet uppstår när man som kollega eller chef fortsätter att närma sig trots att den andra sagt nej.

- Jag tror inte att någon utsätter den man tycker är oattraktiv för sexuella trakasserier. Då kan man i stället ta ner en människa genom att på olika sätt visa att man underkänner henne eller honom som kvinna eller man, vilket också tar hårt på självkänslan.

Även om de flesta människor aldrig kliver över gränsen och ignorerar ett nej, så är det långt ifrån självklart för alla. Sexuella trakasserier är ett vanligt problem på våra arbetsplatser. Det visar inte minst den undersökning som Kollega låtit göra, enligt vilken en fjärdedel av alla kvinnor blivit utsatta för sexuella trakasserier på sin nuvarande eller på en tidigare arbetsplats.

Kränkningen drabbar offren hårt. Enligt forsk­ning på området stiger risken för psykisk ohälsa dramatiskt för den som utsätts - enligt en svensk studie löper den som drabbas av sexuella trakasserier fem gånger större risk att må psykiskt dåligt jämfört med andra.

Hur agerar den som utsatts för sexuella trakasserier? En del stannar kvar på arbetsplatsen och försöker uthärda i hopp om att det ska bli bättre, medan andra går till en annan arbetsplats, och får sedan leva med att aldrig ha fått upprättelse.

De flesta väljer att inte göra någon anmälan till arbetsgivaren, enligt forskarna därför att det finns en tyst kunskap om att det inte går att få rätt, oavsett vad man gör.

- De här trakasserierna sker ju i en maktordning där förövaren normalt har mer makt och kompisar än offret. Som underordnad blir det väldigt svårt att stå upp i ett system där den som ska ta emot ens anmälan är kompis med den som trakasserar en eller i värsta fall är chefen själv.

- Mycket forskning har också visat att det inom en organisation ska till väldigt mycket innan man tar avstånd från någon man tillsatt som chef, då ifrågasätter man i stället den som är anmälare. Man skyddar sina strukturer på det sättet, säger Anneli Häyrén Weinestål.

Ett annat problem är att man till följd av trakasserierna tappar självförtroende och tron på sitt eget värdesystem, vad som är rätt och fel - så att man till slut lägger skulden på sig själv. Man kanske inte vill se vad som händer, vilket kan bero på lojalitet med den som trakasserat en, arbetsgivaren eller hela arbetsplatsen. Man vill inte att det ska vara sexuella trakasserier och då tolkar man det inte på det viset förrän man blir utsatt för något väldigt grovt.

- Tillhör man de få som gör en DO-anmälan så får man ofta bevisproblem och har svårt att bli trodd. Även om man blir det går det ju inte att vara kvar på arbetsplatsen eftersom förövaren sällan blir straffad eller omflyttad, vilket kan vara väldigt knepigt att leva med.

Av dem som ändå väljer att göra en anmälan till arbetsgivaren så blir de flesta stigmatiserade och svikna av både chefer, kollegor, arbetsgivare och facket, hävdar Anneli Häyrén Weinestål.

- Jag skulle vilja säga att nästan 100 procent råkar ut för repressalier av något slag.

Hur den som utsätter andra för sexuella trakasserier tänker och fungerar är ännu ett outforskat område. Men i princip ingen av dem som Anneli Häyrén Weinestål träffat i samband med sin forsk­ning har visat någon ånger.

- I stället brukar de lägga skulden på offret och tycka att "lite jargong får man väl ändå tåla". Det här handlar ju inte om trygga, mogna människor men de kan ändå vara rätt starka och ha ett behov av att bevaka sitt revir och ha ett negativt maktbeteende som så klart bottnar i någonting. Jag skulle tro att de här männen också har en skev bild av kvinnor och kan agera på ett liknande sätt på fritiden också.

De experter som Kollega varit i kontakt med hävdar att sexuella trakasserier är ett problem som varken samhället, arbetsgivarna eller facket tar på allvar.

Att ha en policy på jobbet om nolltorerans räcker inte. För att det ska tas på allvar behöver någon i ledningen och de fackliga företrädarna se till att problemet lyfts och diskuteras och att varje med­arbetare informeras om vad sexuella trakasserier är och vad som gäller.

Anneli Häyrén Weinestål vill också se att straffen för förövarna skärps.

- Om de får någon bestraffning över huvud taget i dag så handlar det kanske om en kvarts avdrag på nästa månadslön, och då måste det till oerhört grova förseelser.

Hon menar också att det måste ställas krav på tydliga stödstrukturer och utredningskulturer på arbetsplatserna så att den som blir utsatt vet att det kommer att göras en professionell utredning om en anmälan görs.

- I dag sker utredningarna på ett väldigt undermåligt sätt. Om de ska göras ordentligt behöver utredarna ha genuskompetens och kunskap om lagen, vilket de inte brukar ha i dag. Och det trots att den kompetensen faktiskt redan finns på i vart fall större arbetsplatser.

- Sedan måste man ta ansvar för det resultat som kommer fram i en utredning. Om det förekommer sexuella trakasserier på jobbet så måste arbetsgivarna hantera det genom att arbeta med de berörda personerna och miljön på ett professionellt sätt. Det här är definitivt ingen oskyldig fråga och om de inte jobbar med problemet kan det leda till att människor tar till drastiska åtgärder, med väldigt stora och sorgliga konsekvenser, säger Anneli Häyrén Weinestål.

Om man själv blir utsatt för sexuella trakasserier är Anneli Häyrén Weineståls råd, med tanke på hur det i dag fungerar på de flesta arbetsplatser, att byta jobb så snart som möjligt.

- Om man ändå vill ta fighten ska man veta att det kommer att bli oerhört tufft och då måste man se till att ha någon, som en psykolog eller en god vän, till stöd under hela processen. Men för sin hälsas skull skulle jag ändå säga att man borde lägga benen på ryggen och så tidigt som möjligt dra från arbetsplatsen. Det sämsta man kan göra är ändå att gå kvar och hoppas att det blir bättre. För det blir det inte.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.