Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

”Skvaller finns överallt”

För fem år sedan skulle Lena, som är chef, ha dragit igång ett förändringsarbete för att få slut på skitsnacket bland medarbetarna. I dag är hennes strategi enklare – hon sätter sig helt enkelt bland dem.
Publicerad
Två kvinnor står och pratar med kaffekoppar i händerna.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Med över 20 års erfarenhet som chef har Lena gedigen erfarenhet av skitsnack på jobbet.

– Det finns överallt. Men det är stor skillnad på snacket i fikarummet när jag för länge sedan jobbade inom vården och hur det pratas på det IT-bolag jag jobbar i dag, säger hon.

Då var det mycket prat om dumma chefer, i dag är det aningen mer sofistikerat. För även om hennes medarbetare i dag är både välutbildade och högavlönade gnälls och pratas det strunt.

– Men snacket är inte lika omfattande och inte av samma karaktär.

Häromdagen kom en medarbetare till Lena och klagade på sin kollega. Lena erbjöd sig då att tala med personen ifråga, men det ville inte medarbetaren.

– Med det ser jag mer som att personen vill framstå i bättre dager än kollegan, få min uppskattning.

Lena tycker att skitpratet ofta grundar sig i att man vill motarbeta förändring och då gärna hitta någon att alliera sig med.

– Det kan till exempel handla om en omorganisation eller en flytt från ett kontor med egna rum till kontorslandskap.

Problemet, menar hon, är att talanger som ogillar en förändring drar vidare medan medelmåttorna bara gnäller.

Hon har en gång själv sagt upp sig i samband med ett uppköp, eftersom hon inte trivdes i den nya företagskulturen. Nyligen hade hon en svacka på jobbet, var utarbetad. Då kände hon sig sur på allt och alla men försökte ändå att skärpa till sig. För Lena menar att det är medarbetarens ansvar att komma till insikt och bromsa sig själv. Allt är inte chefens ansvar, även hon ser som sin plikt att vara uppmärksam på gnäll och skitprat.

Under sina många år som chef har hon utvecklat konkreta strategier för att minska skitpratet.

– En verkningsfull metod är att helt enkelt vara med mer, både på fikaraster och i kontorslandskapet, säger hon.

Fördelarna är två: hon snappar upp en del, om än kanske bara en bråkdel, och skitpratet minskar automatiskt.

– Vi har inga fasta platser på vårt kontor. Jag har märkt att när jag sätter mig bland medarbetarna så höjs nivån. För fem år sedan hade jag dragit igång ett förändringsarbete, organiserat gruppsamtal, anlitat en konsult eller köpt klippkort hos en psykolog. Men jag tror inte på det längre. Förändringen måste ske i organisationen.

Ett annat knep hon har är att visa medarbetarna att de har ett eget ansvar.

– Jag brukar säga: ”Jag har inte hört något om eventuella problem, men hur är det?” Om de har synpunkter så får de då chansen att vädra dem. 

 

Text: Cajsa Högberg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Medarbetaren utfryst – hur ska jag agera?”

Hur ska man agera som chef om en medarbetare blir inte blir inbjuden till sociala aktiviteter av de övriga i gruppen? Bör man ta upp det eller avvakta? Chef & Karriärs mentor Alexandra Thomas ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 17 oktober 2025, kl 06:01
Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Jag driver ett företag med ett dussintal anställda där de flesta arbetat ihop under många år. På senare tid har jag noterat att en av medarbetarna blir utfryst av de övriga. Nyligen fyllde en i gruppen jämnt och teamet skulle fira med en middag efter jobbet. Att de inte bjuder med mig som deras chef har jag full förståelse för, men det gjorde mig beklämd när jag, av en händelse, fick reda på att alla i gruppen var inbjudna till festligheterna – utom den medarbetaren.

Efter det har jag börjat se mer subtila signaler, som blickar och tonfall, även under arbetstid, men har inga bevis för någon regelrätt mobbning. Först och främst värnar jag givetvis om min medarbetares mående och vill reda ut orsaken till beteendet innan det eskalerar och påverkar verksamheten. Men som chef känns det samtidigt orimligt att ha åsikter om vem personalen väljer att umgås med på fritiden. Ska jag ta upp det här med gruppen, enbart prata med medarbetaren eller avvakta?
 

Alexandra Thomas

SVAR: Det låter som om situationen pågått ett tag och det är positivt att du funderar på att agera innan det blir värre.

Börja med att prata enskilt med den utfrysta medarbetaren och berätta vad du uppmärksammat. Fråga hur hen upplever sin arbetssituation, hur hen trivs i gruppen och om det finns något hen vill dela. I och med detta kommer du att förstå hens situation bättre och förhoppningsvis även orsaken till att det har blivit som det blivit mellan kollegorna.

Ibland blir man förvånad över vad som ligger bakom vissa beteenden, men frågar vi inte kan vi aldrig veta säkert. Just den här situationen kan ha orsakats av alltifrån avundsjuka till missförstånd eller av att medarbetaren faktiskt väljer att hålla sig för sig själv.

Oavsett anledning påverkar exkluderingen er arbetsmiljö. Därför är det viktigt att ha ett samtal eller en workshop i gruppen om hur ni vill ha det på arbetsplatsen. Hur kan ni bäst samarbeta, hur åstadkommer ni resultat tillsammans och när trivs medarbetarna – och inte? Involvera alla i gruppen i samtalet och fokusera på att skapa en trygg miljö där alla vågar säga sin åsikt.

Som chef är du en förebild för inkludering, respekt och samarbete, så försök att modellera dessa värden i ert samtal. Det kan också vara värdefullt att bryta upp olika roller och konstellationer så att fler, och olika grupperingar, får jobba tillsammans.

När du pratat med gruppen, fortsätt då att uppmärksamma vad som pågår och var observant på hur gruppdynamiken utvecklar sig. Upptäcker du att specifika personer fortsätter att frysa ut med blickar och tonfall behöver de få enskild feedback. Sätt principer och gränser för vad som är accepterade beteenden i gruppen och följ regelbundet upp hur den utfrysta medarbetaren trivs och om hen upplever att hon blivit mer inkluderad. Lycka till!

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och författare till boken Compassionfokuserat ledarskap, utsedd till Årets HR-bok 2025.
ÅLDER: 47.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på Bup.