Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Stoppad SD-satir

Tidningen ETC skriver om tecknaren Max Gustavsson under rubriken: ”Satirtecknare för obekväm för Unionens tidning”. Enligt artikeln har Gustavssons satirteckningar stoppats av Kollega då de innehållit kritik mot Sverigedemokraterna.
Publicerad 5 juni 2015, kl 08:30

En facktidning bör främja solidariska värderingar, det vill säga motsatsen till allt som SD står för. Vi hoppas att Kollega i fortsättningen kommer att rymma kritik mot, och granskning av SD:s rasistiska politik, både i form av satir och annan journalistik.

//Unionens fackklubb på RFSU:s förbundskansli

SVAR från Kollegas chefredaktör Naljen Ståhlström:

Kollega utvecklas och som chefredaktör ser jag över innehållet. Mitt uppdrag är att göra den allra bästa tidningen om arbetsmarknad för Unionens medlemmar.

I det arbetet är det fria ordet något självklart, precis som det är vår självklara rätt att välja frilansare.

Jag vill att Kollega fokuserar på vårt kärnområde som rör arbetsmarknadsfrågor och karriär. Både tidningen och vår ägare Unionen är uttalat politiskt obundna. Min ambition är därför att det politiska innehåll som finns i tidningen ska vara både balanserat och befinna sig i en kontext som är arbetsmarknadspolitiskt motiverad ur ett fackligt perspektiv.

Naljen Ståhlström
Chefredaktör

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson