Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

TTIP-avtalet

Läste med intresse Cecilia Fahlbergs artikel om TTIP och dess betydelse för våra jobb och vår välfärd. En av Unionens uppgifter är ju att värna om arbetstillfällen.
Publicerad 9 december 2014, kl 15:07

Men världens största regionala frihandelszon förhandlas bakom stängda dörrar och medborgarna i EU har ingen som helst insyn i eller möjlighet till påverkan i detta avtal som betyder så mycket för arbete och miljö. I TTIP-avtalet föreslås bland annat att storföretag ska få stämma stater för utebliven vinst genom en så kallad ”investeringsskyddsmekanism”. Därigenom kan demokratiskt fattade beslut i Sverige ignoreras om den delen i avtalet får vara kvar.

Handel ska vara rättvis och hållbar, inte innebära fritt fram för företag att sänka våra normer och gränsvärden och urholka demokratin.

Cecilia Fahlbergs uppmaning att vi engagerar oss och försöker påverka så att den odemokratiska delen av TTIP-avtalet försvinner. Unionens nyårslöfte om kraftfullt engagemang för goda arbetsvillkor i en öppen värld stämmer väl överens med vikten av att ge medlemmarna en information om för- och nackdelar med TTIP-avtalet.

//Sonia Lindell, Seniormedlem, Öland

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson