Allt fler unga kvinnor har svårt att sova på grund av jobbet och känner olust att gå till arbetet. Överlag upplever de att deras psykiska och fysiska arbetsmiljö har försämrats. Sömnproblem har också många andra, av alla sysselsatta var fjärde kvinna och var femte man.
Det framgår av en ny arbetsmiljöundersökning från Arbetsmiljöverket med syfte att ta reda på hur syssselsatta själva upplever sin arbetsmiljö.
Enligt undersökningen upplever kvinnor mellan 16 och 29 år de största försämringarna jämfört med en likadan undersökning, från 2011. Förutom sömnproblem och en olustkänsla inför att gå till arbetsplatsen uppger också fler unga kvinnor att de har kroppliga besvär varje vecka efter jobbet. Att de är uttröttade i kroppen och att de arbetar framåtböjda och upprepar samma arbetsrörelser. Fler unga kvinnor utsätts nu också för trakasserier på grund av kön, jämfört med 2011.
- Utvecklingen är oroväckande. De unga är vår framtid och de måste ha en god arbetsmiljö för att hålla ett helt arbetsliv. Arbetsgivarna behöver arbeta kraftfullt för en förändring. Grunden är alltid ett bra förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete, säger Bernt Nilsson, tillförordnad generaldirektör på Arbetsmiljöverket i ett pressmeddelande.
När det gäller alla sysselsatta, mellan 16 till 64 år, visar flera siffror i undersökningen att jobbet också påverkar oss när vi är lediga. Exempelvis har 27 procent av kvinnorna och 19 procent av männen varje vecka svårt att sova på grund av arbetet.
Nästan hälften uppger också att de har svårt att sluta tänka på jobbet när de är lediga medan ungefär en tredjedel har besvär som ont i nacke och axlar.
Fotnot: Undersökningen, som gjorts av SCB på uppdrag av Arbetsmiljöverket, gäller situationen under 2013. En likadan studie görs vartannat år. Cirka 13 000 sysselsatta personen mellan 16 och 64 år har deltagit i den aktuella undersökningen.
Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat.
– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.
Vågar inte uppge arbetsplats
Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad.
Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar: Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det.
– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen.
Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?
– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning.
Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket.
– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.
Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats.Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön.
– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.
Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?
– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna.
”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”
Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring.
Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen.
– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund.
Finns en tystnadskultur på Apoteket?
– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling.
Finns en rädsla för repressalier?
– Ja.
Vad är det man är rädd för?
– Till exempel sämre löneutveckling och schema.
Vad krävs för att förändra det?
– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.
När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp.
Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”.
Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först.