Många känner oro inför digitaliseringens omvälvande effekter för såväl affärsmodeller som anställningsförhållanden. Det kommer att krävas en stärkt omställningsförmåga för både företag och arbetstagare framöver. En av Unionens hjärtefrågor är därför kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet, vilket också digitaliseringskommissionen understryker i sitt betänkande.
Men vad är det för kompetens tjänstemännen behöver, för att stå sig på både dagens och morgondagens arbetsmarknad? Digital kompetens, naturligtvis, men...
Men måste alla bli programmerare?
Redan i dag finns robotar som är anpassade för att jobba sida vid sida med människor och som tar visuella och verbala instruktioner. Det finns självlärande datorer, som processar enorma datamängder och på egen hand förbättrar den egna kapaciteten. Hur många programmerare behövs då?
- Det finns inga tvivel om att det är bra att ha programmeringskunskaper även i morgon. Om alla har förutsättningar att programmera python eller java vet jag inte men det finns potential för fler, säger Fredrik Söderqvist.
Det kommer att finnas stor efterfrågan på andra kompetenser också, försäkrar han, exakt vilka är dock svårare att säga. Däremot är det helt klart att alla behöver få möjlighet att ställa om till de uppgifter där efterfrågan ökar. Det behövs ett system för att säkra livslångt lärande.
Arbetsgivare har inte alltid så bra koll
Näringslivet och utbildningssystemen behöver samverka i mycket högre grad än i dag, konstaterar han och hänvisar till ett av de fokusområden som kommissionen lyft fram. Där föreslås ett nytt samverkansråd som skulle få i uppgift att matcha utbildningar på universitet och högskola mot näringslivets efterfrågan.
- Men arbetsgivare har inte heller alltid så bra koll på vilken kompetens de kommer att behöva framöver. Det går så fort i dag. Många vet inte ens vad de behöver nästa år. Och om företagen har mindre och mindre koll på vilken kompetens de behöver redan om ett år innebär det en större osäkerhet i hur de ska investera i kompetensutveckling.
Därför tycker Fredrik Söderqvist att det vore bra om det gick att skapa ett system som låter individen själv avgöra vilken kompetens hen behöver utveckla. Den individuella arbetstagaren har ofta bättre kunskap om utvecklingen på sitt område än näringslivets representanter, menar han. Men det behövs också system som kan hjälpa individen att fatta kloka beslut, baserat på kunskap om hur arbetsmarknaden utvecklas.
- En slags syokonsulent, kan man säga. Men behöver det vara en människa? Det kan vara ett system eller flera system. Sedan bör utbildningarna anpassas efter näringslivets behov men också de yrkesverksammas behov. Även andra parter på arbetsmarknaden skulle behöva ingå i samverkan med utbildningsväsendet.
Kanske är det de partsgemensamma trygghetsstiftelserna, som arbetar med just omställning, som har allra bäst koll på vilken kompetens som finns idag och behövs i morgon. Genom PTK drev Unionen förslaget om en kompetensstiftelse i de omställningsförhandlingar som pågått i flera år men som las ner i augusti. Fredrik Söderqvist hoppas på att de förhandlingarna snart tas upp igen.
- Med det förslaget skulle arbetsgivarna kunna investera i kompetensutveckling men mot mindre risk. Det vore jättebra om vi kunde ta ett första steg och få till en sådan lösning, som sedan kunde kopieras till den övriga arbetsmarknaden, säger han.
Vad har vi att vinna på en reformering av las?
Med digitaliseringen utvecklas nya marknadsformer där tjänster matchas mellan utförare och kund utan andra mellanhänder än en digital plattform. Andelen egenföretagare växer. Många menar att det är dags att reformera den 40 år gamla lagen om anställningsskydd, som inte är anpassat för dagens – och morgondagens – mer flytande arbetsmarknad.
- Det är en bred och gammal lagstiftning. Det är klart att man kan se över den. Men vad är det i las som skulle behöva ändras? Och vad har vi att vinna på det?
Forskning visar att social trygghet är en förutsättning för innovation och risktagande, påpekar han. Det är också tack vare anställningstryggheten som arbetsgivaren investerar i arbetstagarnas kompetens, vilket hela samhället tjänar på.
- För delningsekonomin skulle anställningsskyddet däremot behöva ses över. Hur ska vi se till att folk har det bra på arbetsmarknaden när de agerar som frilansande uppdragstagare mot digitala plattformar? Det är något vi måste titta på - i närtiden, inte framtiden.
Nationsgränserna blir mindre relevanta.
Regeringens mål är att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Vad betyder det för dig?
- Att företagen som Unionens medlemmar jobbar på har en fortsatt bibehållen konkurrenskraft och att vi hittar sätt att använda resurser mer effektivt. Och där kommer även den sociala frågan in. För att bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter måste vi också vara bäst på att motverka de negativa konsekvenser som kan följa.
Är det relevant att tala om nationen Sverige som bäst i världen, när digitaliseringen samtidigt innebär globalisering av såväl marknader som processer och arbetstillfällen?
- Nationsgränserna blir mindre relevanta om tio år. Det kommer att krävas ännu större fackligt internationellt samarbete, villkoren måste vara bra i alla länder. Men för Sverige gäller ändå att skapa mest värde, att värdeökningen i processen är störst här. Det handlar om hur stor del av värdekedjan vi kan ta. Det kräver hög kompetens. Och då är vi tillbaka i behovet av system som ser till att arbetskraftens kompetens hela tiden är relevant.
