Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Villkorad praktikplats var diskriminering

Att tvingas skaka hand med alla för att få en tjänst, trots att det strider mot den religiösa övertygelsen, är diskriminering. Det hävdar Unionen som företrätt en medlem som nu fått 30 000 kronor i skadestånd.
- Den svenska seden att ta i hand får inte vara ett absolut krav, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på Unionen.
Ola Rennstam Publicerad 27 maj 2013, kl 15:02

En utebliven handskakning i Trollhättan har de senaste dagarna fått stor uppmärksamhet i sociala medier och på många ledarsidor. Debattens kärna kretsar kring vem som egentligen kränkt vem. 

Historien började när en Unionenmedlem besökte sin blivande praktikplats - Trollhättans integrationsenhet. När mannen skulle hälsa på de anställda vägrade han skaka hand med sin kvinnliga arbetsledare med motiveringen att det stred mot hans religiösa övertygelse som förbjöd honom att ta kvinnor i hand utan att efteråt behöva tvätta sig.

Chefen förklarade att det var nödvändigt att kunna ta alla människor i hand om han skulle kunna jobba på arbetsplatsen. Hon menade även att det finns möjlighet till efterföljande handtvätt och att det därför inte borde vara något problem att skaka hand.

Praktikanten kände sig kränkt av händelsen och vände sig till Unionen. Facket såg det som ett solklart fall av diskriminering och krävde skadestånd. Arbetsplatsen vände sig till DO,  diskrimineringsombudsmannen, men redan innan en anmälan hann upprättas insåg kommunen att möjligheten att vinna en rättslig process var i stort sett obefintlig och betalade i stället ut 30 000 kronor i skadestånd till Unionenmedlemmen. En anställning, oavsett form,  får nämligen inte villkoras.

Den kvinnliga arbetsledaren tilldelades en skriftlig varning eftersom hon brutit mot Trollhättans stads jämställdhets- och mångfaldsplan. 

Unionens chefsjurist Martin Wästfelt, vill inte kommentera det enskilda fallet mer än att en medlem önskat hjälp från förbundet och man har hittat en lösning. Däremot tycker Unionen att det är viktigt att nyansera debatten och förklara lagstiftningens tanke.

- Ingen diskrimineringsfråga är solklar, det är mycket som ska avvägas mot varandra. Men enligt diskriminerinslagstiftningen kan den svenska seden att ta i hand inte vara ett absolut krav för att få en anställning eller för den delen en praktikplats, i så fall måste arbetsgivaren kunna förklara varför, säger Martin Wästfelt.

Han poängterar att det kan finnas tjänster där handskakningen är ett viktigt inslag i arbetet men det kan också finnas andra sätt att hälsa, som till exempel att buga.

- Bara för att skaka hand är det normala sättet i Sverige kan vi inte exkludera personer som gör på annat sätt. De gör kanske inte det för att protestera utan att för deras sätt är väl så artigt, säger Martin Wästfelt.

I debatten som följde på händelsen har många påpekat att mannens ovilja att ta kvinnor i hand är lika diskriminerande och kränkande som att inte få följa sin religösa övertygelse. Men att en person inte respekterar kvinnor för att man inte vill ta dem i hand är enligt Unionen att dra förhastade slutsaster.

- Jag har full förståelse för att det här rör upp känslor kring hur man förhåller sig till den grundläggande respekten för kvinnors och mäns lika rättigheter. Men det är att dra för stora växlar på en symbolsak och då får vi en mindre effektiv diskrimineringslag, som i förlängningen även slår mot möjligheterna att ingripa mot könsdiskriminering, säger Martin Wästfelt.

Ur en integrationsaspekt är det viktigt att arbetsgivare inte agerar känslomässigt om en arbetssökande är okunnig om svensk sed.

- När det gäller etnicitet så är det i samband med anställningssituationen då de flesta fall av diskriminering förekommer och det är ett stort samhällsproblem. Arbetsgivaren har ett stort övertag och därför är det klokt att vara försiktig i intervjusituationen och inte handla impulsivt. Vi har ett ansvar att bryta utanförskapet i det svenska samhället och då måste vi sätta oss in i andra seder och kulturer.

Martin Wästfelt tycker att Trollhättans stad agerat korrekt när de varnade den kvinnliga chefen.

- Om någon anställd sätter sig över de riktlinjer som arbetsgivaren satt upp så är det viktigt att man agerar mot det.

JO, Justitieombudsmannen har hittills fått in fyra anmälningar om diskriminering riktade mot Trollhättans kommun.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.