1. Mobilmarodörer. De dras till pendlarsträckorna, de där personerna som inte tycks inse att medpassagerarna inte är ett dugg intresserade av deras nya gardiner/förhållanden/något annat otroligt trivialt som alla i vagnen tvingas lyssna till. Det finns forskning som visar att vi blir mer frustrerade av att lyssna till ett mobilsamtal än ett vanligt eftersom vi bara hör ena parten i dialogen.
2. Andra irriterande ljud. Visst har man något överseende med folk som bara tjattrar, barn som skriker eller medpassagerare som knattrar alltför ihärdigt på sin laptop, men de utgör likväl irritationsmoment när man bespetsat sig på att ta en powernap på tåget. För att inte tala om medpassagerare som lyssnar på housemusik på hög volym i läckande hörlurar.
3. Hysteriska perrongbyten. Man kan inte riktigt släppa misstanken att det finns någon lustigkurre som piggar upp sina trista arbetsdagar genom att ropa ut perrongbyten i sista minuten. För det finns säkert en viss komik i att se horden trötta pendlare nästan trampa ner varandra i desperation att ta sig från perrong 3 till 18 med bara några minuters varsel.
4. Informationskaos. Med jämna mellanrum får informationstavlorna som annonserar ut avgångarna totalt spel och annonserar ut spöktåg på perronger som inte finns, på tider som verkar helt tagna ur luften och som absolut inte stämmer med de tider, perronger och tåg som den mystiska perrongrösten informerar om. Alla tider är preliminära och kan komma att ändras – jo, tjena. Pendlare är väl medvetna om att alla tågtider alltid är preliminära och med största sannolikhet kommer att ändras.
5. Manspreading. Det är absolut inte enbart ett manligt fenomen att sprida ut sin lekamen eller sina tillhörigheter över flera säten, det finns även kvinnor som anser att deras kollin förtjänar ett eget säte och suckar demonstrativt när någon trött pendlare är oförskämd nog att be om sittplats. Men somliga män verkar ha en föreställning om att det är just deras armar som behöver stöd eller deras långa ben som behöver sträckas ut på bekostnad av medpassagerarnas utrymme.
6. Lukten. Ett överfullt pendeltåg luktar. Äggsmörgåsar, inrökta kläder, dålig andedräkt och uppdukade hamburgermenyer prövar tålamodet och luktsinnet. Och skulle du mot förmodan hamna i en luktfri vagn kan du ge dig den på att någon medpassagerare börjar måla naglarna eller dränka in sig i stark parfym.
7. Cynismen. Pendling är förhärdande för själen. Passar man sig inte kan man glömma att tågolyckor faktiskt är djupt tragiska händelser, för alla inblandade, inte minst för offrens anhöriga och tågföraren. Förhärdade pendlare har dock hörts bli förargade över att olyckorna krockar med viktiga arbetsmöten/förskolehämtning/middagsplaner och andra eventuella evenemang som måste ställas in.
