Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Allt fler är egenanställda

Glöm kontoret, kollegorna och chefen. I framtiden jobbar du från olika platser, åt olika uppdragsgivare. Med en förändrad arbetsmarknad följer ökad frihet – och mindre trygghet.
David Österberg Publicerad 28 mars 2017, kl 13:34
Illustration Saramara/Söderberg Agentur
I framtiden kommer fast anställning att ersättas av uppdragsbaserade jobb. Redan i dag har minst 20 000 personer någon form av egenanställning. Många av dem har flera yrkesidentiteter. Illustration Saramara/Söderberg Agentur

Majoriteten av Sveriges arbetsföra är anställda. Därmed omfattas de flesta av kollektivavtal, har a-kassa, semesterlön, sjuklön, tjänstepension och olika försäkringar.

Förmånerna kräver att vi tar oss till kontoret varje vardag och utför det vi ska. Vill vi vara lediga en dag måste vi säga till i god tid och möjligheterna att påverka scheman och arbetsbelastning är ofta små.

Katrine Hamori har valt att arbeta på ett annat sätt. Hon är frilansande lektör och redaktör och sköter allt arbete hemifrån.

– Det innebär en enorm frihet och det är väldigt skönt att slippa en chef, jag bestämmer själv när jag ska utföra arbetet. Det är skönt att kunna arbeta i morgonrock klockan två på natten om jag känner för det. Och om solen lyser en dag kan jag lägga ner arbetet och gå ut i det fina vädret, säger hon.

Något eget företag har hon däremot inte – i stället anlitar hon ett egenanställningsföretag. Det innebär att hon blir anställd under den tid ett uppdrag varar och att företaget fakturerar uppdragsgivaren och betalar in skatt och sociala avgifter.

– Det var min son, som är journalist, som tipsade mig. Utan det tipset tror jag inte att jag hade gett mig in på det här. Jag tycker att det verkar för bökigt att ha eget företag, det är inte det jag vill hålla på med.

Katrine Hamori älskar sitt jobb och friheten det ger henne. Men samma trygghet som en fast anställning ger det inte.

– Jag vet aldrig hur mycket jag kommer att få i lön varje månad. Ibland har jag jättemycket att göra och vågar inte tacka nej till jobb eftersom jag är rädd att jag då inte kommer att få fler uppdrag från det förlaget. Ibland har jag för lite att göra. Det här sättet att jobba passar bäst för den som inte har barn att försörja, eller för den som har en fast tjänst på deltid.

Och något alternativ har hon egentligen inte.

– Om man vill jobba med det här finns det inte så många traditionella anställningar. De flesta förlagen anlitar frilansande redaktörer.

Katrine Hamoris sätt att arbeta på är fortfarande ganska ovanligt. Men arbetsmarknaden förändras snabbt. Mycket tyder på att de traditionella anställningarna blir ovanligare och att andra sätt att arbeta på blir vanligare. Mellan 2011 och 2015 ökade till exempel antalet egenanställda från ungefär 4 000 till nästan 19 000.

Samtidigt har antalet egenföretagare ökat kraftigt de senaste decennierna. I början av 90-talet fanns runt 180 000 egenföretagare i Sverige. I dag är de över 300 000. Dessutom finns mer än 400 000 kombinatörer – personer som har ett eget företag vid sidan om en anställning.

Det handlar om att företagen vill slippa arbetsgivaransvar och sänka kostnaderna

Vad den utvecklingen drivs av beror på vem man frågar. Stephen Schad, ordförande för Egenanställningsföretagens branschorganisation, tror att det är friheten som lockar. 

– Jag brukar koka ner det till franska revolutionens ledord om frihet, jämlikhet och broderskap. Frihet är en väldigt central del i det här. I en traditionell anställning har man ofta litet inflytande över sitt schema och ganska små möjligheter att påverka lönen. Och många arbetar i stora organisationer där man lätt försvinner, säger han.

Broderskapet handlar enligt Stephen Schad om ett lojalitetsskifte.

– I dag känner många en större lojalitet gentemot andra inom samma yrkesgrupp än mot det företag de arbetar för. Då blir det mindre viktigt med en anställning.

– Och jämlikheten innebär en omfördelning av kapital. Många frågar sig varför de ska ge bort stora delar av det värde de har skapat till sina arbetsgivare.

Annette Thörnquist är historiker och arbetslivsforskare knuten till Stockholms universitet. Hon har en annan bild av varför egenföretagandet har ökat.

– I många fall handlar det om arbetsgivares försök att sänka sina arbetskostnader och undkomma arbetsgivaransvar samt att därigenom också få en mer ”flexibel” arbetskraft. Det förekommer förstås också att anställda söker efter större flexibilitet. Men jag tycker att det behovet betonas för lättvindigt i debatten. Den arbetspresterande parten har allt att vinna på att vara anställd, säger hon.

Anledningen till det är främst att trygghetssystemet på arbetsmarknaden enligt kollektivavtal och arbetsrätt är uppbyggt kring anställningsförhållandet.

Men hur en person påverkas i det enskilda fallet av att vara egenföretagare i stället för anställd beror samtidigt på vilken ställning han eller hon har på arbetsmarknaden, enligt Annette Thörnquist.

– Självklart kan en välutbildad person som efterfrågas på arbetsmarknaden och som vill vara rörlig se fördelar med att vara egenföretagare eller egenanställd. Men som forskare ser jag det problematiska i att allt fler tvingas att bli egenföretagare för att inte bli av med jobbet. I vissa fall får de fortsätta att arbeta under anställningsliknande former, men utan den anställdas rättigheter.

Hur ser framtiden ut?
– Det är svårt att säga. Vi har sett en ökning av strategin att anlita utländska egenföretagare efter EU:s utvidgning i Central- och Östeuropa. Då handlar det ofta om företag som vill utnyttja arbetsmigranter som billig arbetskraft. Även efter F-skattereformen 2009, då det räckte med en enda uppdragsgivare för att skaffa sig F-skattsedel, såg vi en ökning inom vissa branscher. Risken är stor att ofrivilligt egenföretagande och osäkra anställningar på sikt kommer att öka.

Även Stephen Schad tror på en ökning av egenanställda.

– Den uppdragsbaserade arbetsmarknaden finns i princip inom alla yrken i Sverige. Ett egenanställningsföretag kan ge balans mellan trygghet och frihet. Men vi ser inte någon kraftig övergång från tillsvidareanställning till fler egenanställda inom de närmaste fem åren. En arbetsgivare behöver ofta ha ett visst antal människor knutna till sig för att få en stabilitet i verksamheten.

Om arbetsgivarnas önskan att kunna sänka sina kostnader och anställdas önskan om ett mer flexibelt arbetsliv har funnits ett tag, finns numera ytterligare en faktor som driver utvecklingen mot färre traditionella anställningar: digitaliseringen.

I dag finns en uppsjö av webbplatser och appar som på olika sätt för samman den som vill ha arbete utfört med den som vill arbeta. Det mest kända exemplet är kanske Über, men det senaste året har flera liknande plattformar dykt upp. Genom exempelvis Yepstr, Taskrunner och Instawork kan den som vill ha enklare arbeten utförda komma i kontakt med personer som vill jobba. Via Dog Buddy kan den som behöver hundvakt hitta en sådan och vill man få tag i ett bud kan man ansluta sig till Urb-it.

Men frågan är vilken betydelse fackförbund och kollektivavtal får i en framtid där allt fler är egenföretagare, egenanställda och arbetar via digitala plattformar.

Unionens ordförande Martin Linder är övertygad om att arbetsmarknaden står inför stora förändringar. 

– Vi tror att alltmer arbete kommer att utföras i andra former än i traditionella anställningar hos traditionella arbetsgivare. Hur snabbt utvecklingen går och hur omfattande den blir är svårt att säga. Men det gäller för oss att vara förberedda, säger han.

En konsekvens av att de digitala plattformarna vuxit fram på kort tid är att en del av dem har utnyttjat konkurrensfördelarna av att inte följa de regler som gäller för traditionella företag. Überpop – ett numera nedlagt dotterbolag till Über – lät till exempel personer utan taxilegitimation transportera personer i sina privata bilar. Förra året dömdes över 60 förare för olaglig taxiverksamhet och över 600 av dem har upptaxerats av Skatteverket.

– De nya aktörer som har som affärsidé att utnyttja dagens svaga regleringar ska vi göra allt för att stoppa. Vi vill att våra medlemmar får schyssta villkor och att de digitala plattformarna konkurrerar med effektiva lösningar, inte osunda villkor, säger Martin Linder.

Men det betyder inte, poängterar han, att det är en bra idé att motarbeta de digitala plattformarna i stort.

– Vi är positiva till digitaliseringen. Plattformarna kan bidra till flera positiva aspekter vad gäller former och strukturer för hur arbete kan utföras.

– Vi ska inte motverka innovationer som gör det lättare att mötas. Men utvecklingen går fort och vi vill väcka medvetenhet kring de här frågorna och bredda debatten. Många är alltför sena i starten och ser inte digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi inser att det går fort när plattformarna väl får fäste.

De som arbetar via en plattform omfattas inte av kollektivavtal. Men det skulle de kunna göra, enligt Unionen. Förbundets uppfattning är att alla som utför arbete – inte bara anställda – kan vara fackligt anslutna.

– Tidigare har vi sagt att vi ska organisera den som är anställd. Efter ett beslut på senaste kongressen säger vi nu att vi organiserar alla som utför arbete. Det är en stor förändring. Det trygga arbetslivet ska inte bara gälla dem som har traditionella anställningar, säger Martin Linder.

Unionen presenterade i höstas rapporten Plattformsekonomin och den svenska partsmodellen. Där framförs idén att inrätta en särskild institution som ska reglera de digitala plattformarna. Med hjälp av den och ett centralt kollektivavtal skulle utförare, beställare och plattformens ägare kunna komma överens om viktiga frågor.

Det trygga arbetslivet ska inte bara gälla dem som har traditionella anställningar

Plattformar skulle också kunna certifieras av institutionen när de uppfyller de regler som parterna har kommit överens om. På så sätt blir det lättare för uppdragsgivare och utförare att välja plattform och plattformen kan använda certifieringen i sin marknadsföring.

Förhoppningen är att institutionen ska jämna ut maktförhållandena mellan plattformen och dem som använder sig av den.

– Det finns en hel del som pekar på att digitala plattformar kan få stor betydelse. Jag tror att plattformsföretagen gynnas av att ta ett större socialt ansvar. Det gör man lämpligast i nära samarbete med berörda fackförbund. Om tjänsteutförare kan arbeta under schyssta villkor och konsumenter kan känna sig trygga att de tjänster som köps är av god kvalitet, så kommer det gynna alla, säger Fredrik Söderqvist, rapportförfattare och utredare på Unionen.

Att få in plattformarna i det sociala kontraktet är den stora utmaningen kommande år. Samtidigt är det inte lätt eftersom plattformarna i stor utsträckning är internationella och det finns många intressen inblandade.

– De traditionella aktörerna ser sina intressen hotade och fackförbunden upplever ett hot när de traditionella arbetsplatserna försvinner. Det är en enorm utmaning som fackförbunden i dag inte är riggade för, säger Fredrik Söderqvist.

Minst 20 000 egenanställda i Sverige

  • Begreppet egenanställning existerar inte i juridisk mening. Den som anställs av ett egenanställningsföretag är allmänt visstidsanställd. Den formen används när någon anställs för en viss tid eller för ett visst arbete.
  • Egenanställning har funnits i Sverige sedan tidigt 90-tal. Branschen har sedan dess vuxit kraftigt och 2015 hade närmare 20 000 personer någon form av egenanställning. Många av dem har dock även en traditionell anställning på hel- eller deltid.
  • Egenanställningsföretaget tar oftast betalt i procent av det belopp som den anställda fakturerar. Procentsatsen varierar, men brukar ligga mellan fem och tio procent.
  • Det går att få sjuklön från egenanställningsföretaget. Men en del av dem kräver att den anställda själv har bakat in kostnaden för det när man kommer överens om pris. Annars lämnas ingen ersättning vid sjukdom.
  • Den som vill ha semesterersättning måste själv baka in den kostnaden i priset till uppdragsgivaren. Egenanställningsföretaget betalar inte ut semesterersättning.
  • Den som arbetar via ett egenanställningsföretag omfattas inte av kollektivavtal.
  • Egenanställningsföretaget betalar arbetsgivaravgift. I den ingår pengar till allmän pension. Däremot betalar företagen ingen tjänstepension. Det måste man själv ta ansvar för.
  • En arbetsgivare har alltid ansvar för arbetsmiljön och det gäller även egenanställningsföretag. Men i praktiken kan det vara svårt att ta, eftersom deras anställda arbetar utspridda över hela landet.
  • En egenanställd kan ha rätt till a-kassa. Avgörande för a-kassans bedömning är den anställdas grad av självständighet. Ju mer självständig en uppdragstagare är, desto större är risken att en a-kassa bedömer personen som egenföretagare – som därmed inte har rätt till a-kassa.
Arbetsrätt

Shoppade med företagets kort – fick sparken

Privata inköp med företagskortet och distansarbete från utlandet. Det ledde till att en hög chef på ett företag i energibranschen avskedades. Men enligt Unionen har mannen inte misskött sitt arbete och väljer nu att stämma arbetsgivaren.
Ola Rennstam Publicerad 18 mars 2024, kl 06:00
Till vänster kraftledningar utomhus, till höger en man med ett kreditkort i handen.
Chefen köpte säkerhetsutrustning på företagskortet och lade delar av arbetet utomlands. Det ledde till att han avskedades. Helt felaktigt, menar Unionen och pekar på brister i arbetsgivarens agerande. Foto: Colourbox.

Mannen var anställd som hög chef för ett bolag inom produktion och handel av el. 
Den 23 oktober förra året – samma dag han kom tillbaka till arbetet efter en fyra veckor lång semester – möttes han av beskedet att han blivit avskedad. Orsaken var att chefen, enligt arbetsgivaren, vid sex tillfällen använt företagskortet för privata inköp samt att han inte varit tillräckligt närvarande vid kontoret i Stockholm.

Mannen är utländsk medborgare och arbetade från sitt hemland en vecka varje månad. Ett år och fyra månader före avskedet tilldelades han en varning på grund av bristande närvaro i Stockholm. Vid tidpunkten hade hans pappa diagnosticerats med cancer och genomgick en prövande behandling i hemlandet.

Efter ett samtal med bolagets grundare kom man överens om att vår medlem kunde fortsätta att arbeta från utlandet på samma sätt som tidigare. Efter det samtalet tog arbetsgivaren aldrig upp ämnet igen och mannen tog för givet att allt var i sin ordning, säger Annika Melin Koeppel, förbundsjurist på Unionen som företräder mannen.

”Skyldighet att påtala brister”

Unionen anser att avskedandet saknar grund och har nu stämt bolaget i Stockholms tingsrätt. Enligt förbundet har mannens arbete från utlandet inte påverkat verksamheten i Sverige. Avstämningar och möten med teamet i Sverige skedde alltid digitalt och om mannens närvaro efterfrågades var han på plats.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgivaren har låtit det gå så lång tid innan man agerat. Om de nu menar att vår medlem har gjort fel så har man en skyldighet att medvetandegöra och påtala detta. Man kan inte sitta still i båten i 1,5 år och plötsligt ta upp omständigheter man känt till så pass länge i en avskedshandling, säger Annika Melin Koeppel.

En arbetsgivare kan inte grunda ett avsked enbart på saker som denne känt till mer än två månader. Enligt Unionen gjordes fem av de sex inköpen med företagskortet längre tillbaka i tiden. Eftersom bolaget bör haft kännedom om inköpen genom sina månadsgranskningar kan köpen inte ligga till grund för avskedet. Annika Melin Koeppel påpekar att det sjätte inköpet gällde säkerhetsutrustning som bolaget uppmanat personalen att införskaffa och ha i sina bilar. Utrustningen lämnades tillbaka i samband med att anställningen upphörde.

− Arbetsgivaren påstår att det är cykelutrustning, men jag har väldigt svårt att förstå hur de kan få ett vattentätt skydd till mobilen och en resehandduk till cykelutrustning, säger hon.

Unionen begär högt skadestånd

Mannen hade en hög inkomst och var dessutom berättigad till bonus, som under 2021 och 2022 uppgick till sammanlagt 197 000 euro. Därför väljer Unionen att yrka på skadestånd till medlemmen som är betydligt högre än det normala. Förbundet kräver drygt 265 000 kronor i skadestånd per månad i utebliven lön och bonus från och med avskedet i höstas. Utöver det begär man 120 000 kronor i allmänt skadestånd.

Företaget är dotterbolag till en internationell koncern och mannens chef var baserad i ett annat europeiskt land. Men att han eventuellt saknade kunskap om svensk lagstiftning är ingen hållbar förklaring till agerandet, menar Unionens jurist.

Bedriver man verksamhet i Sverige har man en skyldighet att sätta sig in i de regler som gäller här. Man kan inte komma undan genom att säga vi kände inte tills svensk lag, säger Annika Melin Koeppel.