Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Almega vill slopa individgarantin

Unionen vill ha avtal om flexpension med Almega. Som motkrav förväntar sig Almega att fackförbundet går med på lösningar som är positiva för arbetsgivarna. Det framgår av ett PM från Almega.
David Österberg Publicerad 9 december 2016, kl 15:27
Roger Vikström/TT
Exteriör av arbetsgivarorganisationen Almegas byggnad på Sturegatan i Stockholm. Roger Vikström/TT

Unionen och arbetsgivarorganisationen Almega har bråkat om flexpensionen sedan 2013. Unionen vill ha den, Almega inte. Under årets avtalsrörelse varslade Unionen om strejk för att få igenom sitt krav, men hindrades av Arbetsdomstolen.

Snart är det dags för en ny avtalsrörelse. Almega är rädd för att Unionen lyckas hitta ett sätt att genomföra en strejk. Organisationen oroar sig också för att samarbetet med Unionen blir lidande om bråket om flexpensionen fortsätter. Det framgår av ett brev som Almegas ledning skickat till förbundsdirektörer inom Almega och som tidningen Arbetet publicerat.

Under hösten har därför Unionen, Almega och Sveriges Ingenjörer börjat arbeta på en principöverenskommelse om att införa flexpension. Överenskommelsen består av åtta delar och hittills har parterna kommit överens om fyra. De återstående fyra handlar bland annat om anställningsformer och avtalsturlistor och Almega räknar med eftergifter från Unionen. I brevet står att Almega tydligt ”har markerat att vår förväntan är att dessa arbetsgrupper ska leverera lösningar som är positiva för arbetsgivarna och därmed balanserar upp hela paketet.”

Arbetsgivarna hoppas också slippa individgarantier i kommande löneavtal. Det är inte en del av principöverenskommelsen, men nämns ändå i brevet. Där står att Almega och Unionen ”ska starta ett intensivt arbete för att ersätta individgarantierna med en mer utvecklande löneprocess i de sju avtalen som fortfarande har individgarantier.”. Det kan i så fall innebära att en anställd blir helt utan löneökning om arbetsgivaren anser att personen inte presterat tillräckligt bra.

Jennie Zetterström, presschef på Unionen, säger att Unionen inte vill kommentera arbetet med överenskommelsen innan den 15 december, då arbetsgrupperna ska vara klara.

För Unionen har individgarantin tidigare varit en mycket viktig fråga. I förra avtalsrörelsen krävde förbundet exempelvis en lägsta garanterad löneökning på 385 kronor för anställda inom Telekom.

Hösten 2015 var Unionens inställning att alla avtal skulle innehålla en siffra på lönehöjningar. I en intervju med Kollega sa Niklas Hjert då att avtal utan individgarantier fungerat dåligt på flera områden.

- Individgarantin kommer att bli en tuff fråga. Vi har i vissa avtal ersatt den siffersatta individgarantin med ett krav på åtgärdsplan vid låga löneökningar. Den processen gör halt nu. Förbundsrådet har beslutat att alla avtal ska ha siffersatta individgarantier, för man anser inte att det har fungerat överallt.

2013 övervägde Unionen att ta ut tandsköterskor i strejk efter att Vårdföretagarna ville ta bort individgarantin i avtalet.

Och 2012 tog Unionen ut över 1 000 medlemmar på tidnings- och bokförlag i strejk, bland annat för att få igenom kravet på individgaranti. I ett pressmeddelande sa Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, att garantin var ett skydd mot godtycke.

- Arbetsgivaren ska inte ensidigt sätta lönen. Våra medlemmar vill se en lön som sätts i öppna processer med kriterier som är väl förankrade bland de anställda och företaget. Innan vi nått dit måste de anställda ha någon form av skydd mot godtycke – individgarantin fyller det syftet, sa han vid det tillfället.

Å andra sidan har Unionen redan i dag flera avtal utan lönegaranti. Då brukar avtalet i stället kompletteras med att arbetsgivaren förbinder sig att hjälpa anställda som inte presterar tillräckligt för att personen på sikt ska kunna höja sin lön.

Flexpension innebär att en del av löneökningen används till extra pensionsbetalningar eller till att göra det möjligt att gå ner i arbetstid mot slutet av arbetslivet.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.