En ny lag har gjort slut på stabiliteten på den privata sektorn. Allt fler får korttidskontrakt eller anställs via någon annan organisation vilket innebär att företagen slipper betala sociala avgifter. De som inte har en tillsvidareanställning förlorar dessutom rätten att organisera sig. "Det är 2000-årets slaveri", säger Rosa Elena Flerez och berättar om fyrahundra personer i textilbranschen som försökte bilda ett fack. Arbetsgivaren fick nys om saken och gjorde sig av med "de värsta". Andra trakasserades tills de kom på bättre tankar. Han sa: "jag föredrar att ha gerillamedlemmar framför fackföreningsaktiva."

- Det är hundra procent riskfyllt att vara fackligt engagerad, och det är regeringens politik, säger Rosa Elena Flerez som påminner om vad president Uribe sa om facket och gerillan för tre år sedan: "Det är den förbannade kombinationen som utgör problemet."

178 organisationer ingår i centralorganisationen CTC som har runt 55 000 medlemmar inom bland annat jordbruk och industri.

På CTC:s kontor tar Rosa Elena Flerez emot oss tillsammans med sina kollegor Luz Mary Gonzalez, direktör för avdelningen för kvinnofrågor, och Nohora Stella Tovar, ansvarig för den så kallade informella sektorn.

Sektorn består av medlemmar som får kontant betalning och inte betalar några skatter. I Sverige skulle vi ha kallat det för svartjobb men i Latinamerika försöker myndigheterna inte att beskatta dem.

Vi sitter vid ett runt bord och i mitten ligger en hög tidningar. Rosa Elena Flerez pekar på omslaget överst och berättar att den mannen var organisationens president fram till för ett halvår sedan. Han dog i en hjärtattack. Ett tecken på hur stressigt det är, säger hon.

Hur mycket jobbar ni?

- Sju dagar i veckan. Regeringen hittar konstant på en ny antifacklig bestämmelse och då måste vi jobba med den. Man hinner inte vara med sin familj men vi som jobbar fackligt lär oss att utnyttja tiden maximalt, säger Rosa Elena Flerez.

- Jo, det blir en hel del. Jag jobbar ofta helger, säger Luz Mary Gonzalez.

Hur kom det sig att ni började arbeta fackligt?

- Jag jobbade på en fabrik. Kvinnorna tjänade mindre och ingen tog hänsyn till gravida. För att skaffa mig utbildning för att kunna förklara för dem deras rättigheter jobbade jag på nätterna och pluggade på dagarna, säger Rosa Elena Flerez.

- Och det lönade sig, fyller de andra två i. Rosa Elena är den första kvinnan som är generalsekretare i CTC.

Nohora Stella Tovar satte ihop komponenter på ett elektronikföretag. Efter att hon påbörjat en utbildning för att förhandla upp lönerna såg hennes arbetskamrater en ledarfigur i henne och valde henne som sin representant.

- Det var början på min kärleksaffär med fackföreningsrörelsen, skrattar hon.

Luz Mary Gonzalez säger att kvinnorna i Colombia har det svårt och att hon vill ge dem verktyg för att de ska kunna utkräva saker från chefen.

Känns det värt att jobba så här mycket?

Rosa Elena Flerez menar att en del inte tycker att det fackliga jobbet gör skillnad men de är övertygade om att det är så.

- Vi måste jobba på och förbättra brister. Mycket är bekymmersamt i Colombia men vi är övertygade att vårt arbete gör skillnad. Alla problem som finns är en inspirationskälla till att göra något.  

Exemplen på problem är många: Företagen bryter mot överenskommelser och regeringen gör inget för att tvinga dem. Man stänger företag för att kunna byta juridisk person och på det sättet kan man bli av med facket. Och så alla hot, trakasserier, tvångsförflyttningar och mord.

Har någon av er blivit hotad?

- Inte ännu och om Gud vill inte i framtiden heller. Men vi är försiktiga.

Kan läsarna i Sverige hjälpa till med något?

- Mycket solidaritet finns redan. LO, TCO och NIR* stödjer oss mycket. Vi känner oss inte ensamma.

- Frihandelsavtalen mellan Colombia och EU samt mellan Colombia och USA är negativa för oss och vi skulle gärna se att man motarbetade dem. Det är felaktigt att säga att facket är emot ekonomisk utveckling, vi är för, men det ska vara jämlikt.

*) NIR, Näringslivets Internationella Råd, är en ideell förening som verkar på uppdrag av Svenskt Näringsliv (som representerar ca 55 000 medlemsföretag). NIR:s uppdrag är att bistå svenska företag på ekonomiskt, politiskt eller socialt komplexa marknader utifrån ett långsiktigt perspektiv.