Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Arbetsgivare brister i att motverka stress

Majoriteten arbetsplatser saknar planer mot stress. Det visar en inspektion som Arbetsmiljöverket gjort. Trots arbetsgivares skyldighet att undersöka och bedöma risker för jobbstress är det där de flesta brister.
Linnea Andersson Publicerad 23 oktober 2015, kl 11:13
Colourbox
Vid Arbetsmiljöverkets inspektion av totalt 1 600 arbetsplatser fick 55 procent krav på åtgärder. Colourbox

Stress och psykiska påfrestningar är sedan två år tillbaka den vanligaste formen av besvär på arbetsplatser i Sverige och siffror från Försäkringskassan visar att sjukskrivningarna ökar inom i stort sett alla yrken.

Läs mer: Sjukfrånvaron ökar mest bland högutbildade 

Vid Arbetsmiljöverkets inspektion av totalt 1 600 arbetsplatser fick 55 procent krav på åtgärder. De vanligaste bristerna är att arbetsgivaren inte har undersökt och bedömt riskerna för att förebygga arbetsrelaterad stress i tillräckligt hög grad.

– Alla arbetsgivare har en skyldighet att fånga upp risker för arbetsrelaterad stress på samma sätt som man undersöker andra risker för ohälsa och olycksfall på arbetsplatsen. Det är allvarligt att många arbetsgivare inte jobbar mer aktivt med att förebygga stress med tanke på att ohälsan ökar stadigt inom det här området, säger Britt-Marie Henriksson, projektledare för den EU-initierade kampanjen Friska arbetsplatser förebygger stress, i ett pressmeddelande.

I inspektionerna, som genomfördes under oktober månad, ingick bland annat 244 arbetsplatser inom media samt IT- och telekombolag. I den gruppen fick 46 procent krav på åtgärder.

Bland advokatbyråer, revisionsbyråer och redovisningskonsulter fanns brister som ledde till krav hos runt hälften. Hos revisionsbyråerna var höga stresstoppar i samband med bokslutstider och hög personalomsättning två återkommande problem.

Inom gruppen religiös verksamhet, exempelvis samfund, hade 63 procent av de 129 besökta arbetsplatserna brister.

 

Exempel på inspekterade branscher:

Bransch                                                              Där krav ställts

Hotell/restaurang                                                  65%

Förskola                                                                   56%

Juridisk och ek. konsultverksamhet 1)              49%

Öppenvård/tandläkarmottagningar                  46%

Information/kommunikation  2)                        45%

1) Advokatbyråer, revisionsbyråer, redovisningskonsulter

2) Media, IT-bolag, telekommunikation

Källa: Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år.