”Övervakning skapar misstro bland anställda”

I din bok visar du att arbetsgivare övervakat sina anställda sedan åtminstone 1700-talet. Varför har arbetsgivare känt det behovet?

– Övervakning behövs bara om den som bestämmer målen med en verksamhet är en annan än den som genomför arbetet. Målen behöver inte handla om vinst, men när en har ett intresse av att arbetet utförs och en annan utför det förutsätter den relationen att den som bestämmer målen vill kontrollera att arbetet utförs. I dag finns teknik som på ett väldigt detaljerat sätt kan övervaka arbetstagarna, men det är inte tekniken som driver fram övervakningen. Tekniken har vuxit fram ur behovet att övervaka.

Måste arbetsgivare kontrollera att arbetet utförs eller kan man tänka sig ett arbetsliv utan kontroll? 

– Jag tror att det går att organisera arbetslivet på ett sätt som gör att kontrollen inte behövs. I slutet av 60-talet såg vi ett motstånd mot byråkratiseringen av arbetslivet. Man började prata om att riva pyramiderna i arbetslivet, organisationerna skulle vara platta och nätverksorienterade, med fördelning av ansvar och arbetsuppgifter till olika arbetsgrupper. Idén att man kan fördela ansvaret till arbetstagarna tror jag att man kan tillämpa betydligt mer än man har gjort hittills. Men det förutsätter en diskussion om vad som är rimliga mål – är det alltid hög vinst eller finns det annat som kan vara värt att sträva efter – och om hur man utvecklar en företagsdemokrati.

Har arbetstagare i okvalificerade yrken varit mer övervakade?

– Absolut. Ju enklare en arbetsuppgift är desto högre grad av övervakning. Ju mer kvalificerad en arbetsuppgift är desto svårare är det att hitta det som är mätbart, det som genererar produktivitet. Dessutom ställer högkvalificerad arbetskraft ogärna upp på att bli övervakade. Om man utför en enkel tjänst är man ganska utbytbar och okvalificerad arbetskraft kan inte heller välja mellan jobb på samma sätt. Det gör att man accepterar övervakning i högre grad. 

Teknikens roll i övervakningen

Kan bättre teknik göra det möjligt att övervaka även högkvalificerad arbetskraft?

– Ja, och det är precis det som händer nu, i synnerhet efter att hybridarbete blivit vanligare och arbetsgivare oroar sig för vad deras anställda gör på dagarna. Antalet företag som anger att de använder sig av mjukvara som övervakar och samlar in data om anställda ökar. Det kan till exempel handla om program som kontrollerar om man sitter framför datorn, tar bilder av skärmen eller räknar tangenttryckningar och musrörelser. Exakt hur vanligt det är vet ingen. Fackförbunden borde jobba med att ta reda på hur användandet ser ut. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samtal om vilken typ av övervakning i arbetslivet vi tycker är okej.

Är det värre att vara övervakad och veta om det eller misstänka att man är det? 

– Medarbetare som blir varse att de är övervakade är sällan nöjda med det. Övervakning ger en känsla av att vara misstrodd, att inte vara litad på. Det är demoraliserande: ”Företaget litar inte på att jag gör det jag ska göra.” Då tappar man sugen. Det är ett väldigt starkt mönster i de studier jag har gjort. Jag tror också att fler tycker att det känns okej att bli övervakade när de är på kontoret. Sitter man hemma och blir övervakad upplevs det oftare som ett problem. Gränsen mellan arbetsliv och privatliv suddas ut.

Framtidens arbetsliv: Tillit eller kontroll?

Gör arbetsgivare sig själva en otjänst när de övervakar personalen? 

– På kort sikt kan man säkert öka produktiviteten genom övervakning. Men på lång sikt kommer den att urholka arbetstagarnas vilja att anstränga sig och göra sitt bästa. Den kommer att vara demoraliserande och hälsofarlig. Men i yrken där människor är utbytbara i hög utsträckning blir det inte nödvändigtvis ett problem ur arbetsköparens perspektiv eftersom människor blir mer som slit-och-släng-varor. Om någon bränner ut sig kan man ta in någon annan som gör samma jobb. Tillämpar man samma övervakning på högkvalificerade medarbetare är risken att man tappar dem och då blir övervakningen kontraproduktiv.

Frågan uppmärksammas mer nu. Beror det på att övervakningen nu också riktas mot mer kvalificerad arbetskraft? 

– Nu ser vi att motsättningen mellan arbetsgivare och arbetstagare blir uppenbar även bland tjänstemännen och att det växer en medvetenhet om att de också kan vara utbytbara. Många tjänstemän har inte sett sig som arbetstagare utan har identifierat sig med de företag de jobbar för.