Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bättre men inte bra i leksaksfabrikerna

Långa arbetsveckor, ibland uppemot 80 timmar i veckan, till låga löner. Det är vardag för anställda på de kinesiska fabriker som tillverkar leksaker bland annat för Sverige. Ändå har villkoren förbättrats de senaste åren, visar en ny kartläggning.
Niklas Hallstedt Publicerad 2 december 2009, kl 14:58

För fem år sedan gjorde Swedwatch och Fair Trade center en första granskning av leksaksbranschen, där kinesiska fabriker står för 80 procent av all tillverkning i världen.
Då var det vanligt med uppåt 90 timmars arbetsvecka, och de anställda saknade anställningskontrakt, hälso- och säkerhetsutbildning.

Den nya granskningen, i vilken även Sveriges Konsumenter medverkat, visar att förhållandena har förbättrats, något som kan tas som intäkt för att sociala krav och kontroller har haft betydelse.

Fortfarande finns dock stora brister, även om skillnaderna är stora mellan de kinesiska fabrikerna. På en fabrik som tillverkar Brios trävaror tvingas de anställda arbeta 76 timmar i veckan under högsäsong, vilket är 27 timmar mer än vad kinesisk lag tillåter, och utan tillräcklig kompensation. Här omfattas inte heller alla anställda av lagenliga försäkringar och flera intervjuade uppger att de inte varit med om någon brandövning, vilket också är lagvidrigt.

Tre av de åtta granskade företagen på den svenska leksaksmarknaden, Barnens hus, Lekia och Leklust ställer fortfarande inga krav på hur arbetsvillkoren ser ut på fabrikerna där deras leksaker tillverkas.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.