Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bistånd på undantag

Många befarar en tystad biståndsdebatt när regeringen mer än halverar det informationsanslag som går till enskilda organisationer. Färre skrifter, kampanjer, rapporter, seminarier och liknande om globala frågor, blir resultatet.
Carita Portuondo Andersson Publicerad 8 februari 2010, kl 09:30

Vissa organisationer har finansierat en stor del av sin verksamhet genom det informationsanslag som förmedlas via Sida. Till exempel Swedwatch och Fair Trade Center, som jobbar med att granska och hjälpa näringslivet att göra mer rätt när de handlar med fattigare länder, och hjälper kunderna att göra bättre val i butikerna, måste nu leta alternativa inkomstmöjligheter.

Men de är långt ifrån ensamma. Upprördheten är stor hos många organisationer.

-Den här otroliga sänkningen gör att vi får sämre möjligheter att berätta vad vi gör, och det minskar medkänslan och solidariteten hos människor. Vi är skyldiga skattebetalarna att berätta om vad deras pengar går till, säger Katinka Wall, pressekreterare på Afghanistankommittén.

Hon berättar om stora framsteg som gjorts bland annat tack vare Afghanistankommitténs arbete i landet, till exempel att fler barn går i skolan och minskad mödra- och barnadödlighet - framsteg som det behöver berättas om för att människor ska orka bry sig, menar Katinka Wall.

LO-TCO Biståndsnämnd delar ut bidrag bland annat till fackförbundens projekt för att sprida information. Informatör Marie Ende är, som många andra, mycket kritisk till nedskärningen. Syftet med pengarna är att bland annat att sprida information om hur utvecklingen går och att släppa fram dem som berörs av utvecklingsprojekt - att låta de rösterna höras, menar hon:

- Det är ett slag mot yttrandefriheten också, säger hon. Det blir ensidigt om det bara är UD:s och biståndsminister Gunilla Carlssons sanning som ska komma fram.

Regeringen har även beslutat om nya policyregler för informationsanslaget. De säger att pengarna ska användas till information om den egna organisationens verksamhet, och inte till opinion och debatt. Detta gör många oroliga:

- Biståndsministern är väldigt mån om att lyfta fram mänskliga rättigheter och yttrandefrihet som portalfråga i biståndet. Man ska kritisera och debattera ute i världen, men tydligen inte på hemmaplan, säger Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center.

Jens Orback säger att det som försvinner från Olof Palmes Internationella Center framför allt är lite större kampanjer, seminarier, skrifter och liknande.

- Ibland behöver man samla många olika projektägare och diskutera frågor relaterade till utvecklingsbistånd, och det blir svårare. Det mest intressanta när det gäller bistånd är strukturfrågorna, dvs det som kan hjälpa till att ställa till rätta det som leder till fattigdom och elände. Det är viktigt att diskutera strukturfrågor som utrikespolitik, bistånd, handel etc, säger Jens Orback.

Det är både små och stora organisationer som kommer att känna av minskningen. Nätverket Schyst Resande, där Unionen är med, får betydligt mindre likväl som studieförbundet Sensus.

Många små får inget bidrag alls, det gäller till exempel många som sökt anslag via Forum Syd. Av de knappt 80 projekt som fick informationspengar via dem i fjol blir det mindre än hälften i år.

Att det just är de mindre organisationerna som drabbas beror också på förändrade revisionsregler.

- Nu ska de revideras från första kronan, och då kan revisionen kosta mer än själva insatsen, säger Marie Norlin, pressekreterare på Forum Syd.

Även Forum Syd själva kommer att dra ner på sin personal, men i dagsläget är det inte bestämt hur många.

De totala konsekvenserna för alla går inte att överblicka idag, det är olika projekt som försvinner, till exempel ungdomsprojektet Rättviseakademin hos Kooperation utan gränser, tidningar som läggs ner, till exempel Afrikagruppernas magasin, personal som tvingas sluta och många planer som inte blir av.

Läs reportage om två av de drabbade organisationerna, Swedwatch och Fair Trade Center, i Kollega nr 1/2010.

Fakta

  • Sida förmedlar informationsanslaget till 15 olika ramorganisationer, som i sin tur förmedlar en del av pengarna vidare till andra organisationer.
  • Förra året var anslaget 127 miljoner kronor, i år blir det 54 miljoner.
  • Beslutet om nedskärningen togs i september, men ändrade regler har gjort att många fått mycket sent besked om hur den egna organisationen drabbas.
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.