2012 fick man in åtta ärenden. Myndigheten begärde ut yttranden från tre arbetsgivare, två överlämnades till facket och övriga var inte diskriminering enligt utredningarna. Men inget ärende prövades i domstol.
Från DO:s sida har man sedan några år tillbaka beslutat att endast driva ärenden som kan komma att bli vägledande och bidra till en samhällsförändring.
- Vi eftersträvar en samhällsförbättring. Vi får in många anmälningar och måste då vara strategiska och titta på vilka mål som ger bäst utfall. Det är ett samhällsperspektiv snarare än ett individperspektiv även om all typ av diskriminering är alvarlig, säger Caroline Wieslander Blücher, jurist på DO.
Finns det en risk att man som diskriminerad har svårt att nå fram om DO endast ser till det stora perspektivet?
- Det är klart att det finns personer som är besvikna på att DO inte kan driva deras fall. Men att gå till domstol är bara ett sätt att jobba. Alla anmälningar som kommer in till myndigheten ingår i vår kunskapsbank, våra analyser och underlag för beslut om exempelvis vilka branscher som ska granskas. Så det är aldrig förgäves att anmäla, säger Caroline Wieslander Blücher.
När DO får in en anmälan om diskriminering tar man först beslut om ärendet ska utredas. När utredningen är gjord begrundar man sannolikheten att det skulle nå framgång i domstol. Men redan i första skedet resonerar man kring om ärendet skulle kunna få någon genomslagskraft på området. Kanske driva på utvecklingen eller förbättra situationen för en viss grupp i samhället.
- Det skulle kunna vara transpersoner som blir missgynnade på ett alvarligt sätt, det behöver inte handla om många personer utan kan vara en mindre grupp med ett stort problem.
Även om det är få ärenden som anmälts kring könsidentitet och utryck, så kan statistiken vara något missvisande. Många anmälare väljer hellre diskrimineringsgrunden kön.
- Det är klurigt för alla kategoriseringar innebär ett inkluderande och ett exkluderande. För en del innebär grunden könsöverskridande identitet och -uttryck ytterligare en marginalisering av en grupp som man kanske inte identifierar sig med fullt ut. Sedan tror jag inte att diskrimineringsgrunden slagit igenom fullt ut. Det tar alltid tid innan en lagändring sjunker in.
För att öka kunskapen och få fler personer att anmäla diskriminering till DO samverkar man med ett gäng intresseorganisationer och nyckelaktörer, så som Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, RFSL, Högskolor och universitet. Tillsammans har man seminarier, utbildningar och referensgrupper.
- Jag tror på att sprida berättelser och bygga broar mellan forskningen och övriga samhället. Har man en god kunskap om frågorna kommer man att jobba på ett bra sätt, säger Caroline Wieslander Blücher.